Så fungerar ett litet avlopp

Första steget i en avloppsanläggning är förbehandling av avloppsvatten, det kallas också för slamavskiljning. En slamavskiljare, eller ett minireningsverk, separerar bajs och toalettpapper från avloppsvattnet.

För slamavskiljning av avloppsvatten från WC och bad, disk och tvätt (BDT) behövs en trekammarbrunn på minst 2000 liter. Den kan ha en prestandadeklaration på svenska och vara CE-märkt enligt europeisk standard SS-EN 12566-1 eller standard SS-EN 12566-4.

För slamavskiljning av BDT-vatten behövs en tvåkammarbrunn på minst 1000 liter.
Produkter som endast hanterar BDT-vatten, omfattas inte av standard SS-EN 12566-1 eller
standard SS-EN 12566-4 och behöver inte vara CE-märkta.

Ett minireningsverk kan ha en prestandadeklaration på svenska och vara CE-märkt enligt
europeisk standard SS-EN 12566-3.

När avloppsvattnet har genomgått slamavskiljning, behöver det renas ytterligare. Sedan 1969 har det ställts krav på längre gående rening än enbart slamavskiljning.

Här renas vattnet med avseende på smittämnen, syreförbrukande ämnen (BOD) och närings-
ämnen såsom fosfor (P) och kväve (N).

Infiltration

Med infiltration menas att man sprider ut avloppsvatten genom perforerade rör som ligger i singelfyllda diken. Från dessa diken ska avloppsvattnet sjunka ner genom marklagren för att slutligen nå grundvattnet och föras bort. Infiltration av avloppsvatten fungerar bara i genomsläppliga och väldränerade marklager eftersom vattnet ska sjunka ner och filtreras i marken. En infiltrationsanläggning utförd i tät lerjord, lerblandad jord eller i fuktig mark får kort drifttid. Infiltration är ett ovanligt reningssteg på Söderslätt.

Markbädd

När marklagren består av täta material kan en markbädd vara en alternativ lösning. I en markbädd filtreras och renas avloppsvattnet i ett uppbyggt grus- och sandlager. Därefter samlas vattnet upp i botten av markbädden. Därifrån leds det renade avloppsvattnet bort till ett lämpligt vattendrag eller vattenförande dike. En markbädd är drygt två meter djup. Därför är det svårt att anlägga en markbädd på tomter som saknar eller har liten marklutning.

När markbädd planeras behöver provgropar grävas. Väldigt generellt har en markbädd
reningsförmåga i 20 år.

Kompaktfilter

Kompaktfilter, kallas också för biomoduler, kan vara aktuellt när tomtytan är väldigt begränsad eller om det finns risk för förorening av vattentäkt.

I kompaktfiltret sker en biologisk rening av avloppsvattnet. En biohud av bakterier bildas i filtrets syreinnehållande miljö. I biohuden bryts smittämnen och organiskt material ner.

Minireningsverk med biologisk och kemisk rening

Istället för markbaserad rening som trekammarbrunn, markbädd och någon form av fosforfällning, kan minireningsverk vara ett alternativ.

Minireningsverk kräver underhåll och i de flesta fall en jämn belastning för att få ett bra
reningsresultat. När det gäller val av minireningsverk till fritidsboende, ska minirenings-
verket klara av ojämn belastning.

För att minireningsverk ska fungera är det viktigt att det sköts och underhålls rätt. Kontroll och service av minireningsverket ska utföras årligen av sakkunnig, det vill säga av en person med utbildning på sakområdet. Fastighetsägaren behöver teckna ett serviceavtal med tillverkaren eller leverantör. Dokumentationen som till exempel styrker att kontroll har utförts på anläggningen, eller att påfyllning av fällningskemikalier har skett, bör sparas i tre år och förvaras på fastigheten.
Dokumentationen ska kunna visas upp för miljöavdelningen, när det efterfrågas.

Minireningsverk kan vara en helhetslösning, men vid hög skyddsnivå avseende hälsoskydd, ska det kompletteras med ett efterpoleringssteg.

Syftet med efterbehandling, också kallad för efterpolering, är att förbättra reningen av smittämnen. Det kan också vara ett sätt att minska risken för exponering av behandlat avloppsvatten genom att flytta utsläppspunkten till lämplig plats. Hur efterbehandlingen utformas bestäms framför allt av platsens förutsättningar, men också av vilken behandling avloppsvattnet genomgått innan efterbehandlingen. Det finns många olika varianter på efterbehandling, till exempel kan det renade avloppsvattnet fördröjas i en damm eller markbädd, behandlas med UV-ljus, eller behandlas på kemisk väg.

Kemisk fällning

Kemisk fällning är en metod för att minska mängden fosfor i avloppsvattnet, som ofta används i både minireningsverk och som komplement till slamavskiljare och markbädd.

Som fällningskemikalie används ofta aluminium- eller järnföreningar. Kemikalien reagerar med
fosfor och bildar flockar. Det fosforrika slammet sjunker till botten i slamavskiljaren.

Vid kemisk fällning ökar slammängden, vilket kan leda till slamflykt från slamavskiljaren och sätta igen efterföljande rening. För att undvika det behöver slamtömning ske oftare
alternativt behöver slamavskiljare med större volym installeras.

Fosforfälla

En annan metod för att minska mängden fosfor i avloppsvattnet är att använda en fosforfälla. En fosforfälla med fosforbindande filtermaterial placeras efter markbädden.

Trekammarbrunn, markbädd och fosforfälla kan vara en lösning för WC- och BDT-vatten.
Organiskt material och fosfor renas med hjälp av biologiska processer.

Det finns även minireningsverk som innehåller en fosforfälla.

För att avloppsanläggningen ska uppnå miljöbalkens krav på rening behöver fosforfällans
fosforbindande material bytas när reningsförmågan avtar, det vill säga då pH-värdet
understiger nio. Beroende på hur mycket anläggningen används, kan det ske med ett
intervall på ungefär vartannat år.

När det planeras för fosforfällans placering är viktigt att tänka på avståndet mellan fosforfällan och uppställningsplats för kranfordon. För en säck med fosforfiltermaterial på 1000 kilo får avståndet inte överstiga tio meter. Om avståndet är längre än så, ska fastighetsägaren flytta säcken så att hämtning kan ske.

Utloppet från fosforfällan ska ledas till dike eller liknande som är vattenförande större delen av året för att få utspädning och därmed en neutralisering av det höga pH-värdet. Om utloppet leds till ett öppet dike, ska det täckas för att göra det oåtkomligt för barn och djur.