Dybäcksån
Dybäcksåns avrinningsområde är ett utpräglat jordbruksområde, markavvattning och dränering är därför omfattande. Dagvatten från delar av Skurups tätort leds till vattendraget.
Dybäcksån börjar i backlandskapet i norr och mynnar i Hörte hamn i söder. Längs vägen tillkommer några biflöden. Avrinningsområdet präglas av landskapsbebyggelse och den enda småort som ligger i området är Lindby. Dybäcksån omfattas av strandskydd upp till Näsbyholmssjön.
I norra delarna av Dybäcksåns avrinningsområde ligger Hunneröds mosse i ett område med lång tradition av slåtter- och/eller betesmarker. Det som utmärker området är mosaiken av växtsamhällen med rikkärr, fattigkärr, hed- och ängsvegetation. Fjärilsarten alkonblåvinge har här en av sina två lokaler i Skåne.
I övre delarna av Dybäcksåns avrinningsområdet har tidigare en av Skånes största sjöar legat, Näsbyholmssjön. Under 1800-talet gjordes flera torrläggningar för att utöka åker- och betesmarkerna och på 1860-talet genomfördes den stora torrläggningen av Näsbyholmssjön. År 2004 återskapades cirka 45 ha av Näsbyholmssjön genom att en vik av den gamla sjön dämdes upp och svämmades över. Det som nu är sjöbotten var tidigare betes- och åkermark av torv- och gyttjejord. Sedan 2004 har Skurups kommun gjort vattenprovtagningar vid in- och utloppet av sjön. Resultaten av provtagningarna visar att omsättningen av näringsämnena fosfor och kväve ännu inte fullt har stabiliserats.
Söder om Grönadal gård finns ett område med omväxlande fuktiga marker med inslag av trädridåer och dungar, främst pil blandat med björk och al. På en historisk karta från 1812 omnämns platsen som Torsjö måse, ett kärr där man bröt torv. I den norra delen av området finns en källtorvmark där grundvattnet tränger fram. Torvmarkens yta höjer sig över omgivande terräng och lagrets mäktighet är cirka tre meter. Området är en viktig tillflyktsort för fåglar och vilt i det annars uppodlade landskapet.
Kustområdet mellan Bingsmarken och Hörte har sedan stenåldern varit bebodda. Littorinavallen, strandvallar som bildats för 8000-3000 år sedan när havsnivån var högre, följer kustlinjen. Området beskrivs som ett flackt och öppet kustlandskap med kärr, fuktängar, torrängar, havs- strandbiotoper och ädellövskog. Området har stor betydelse för rekreation och biologisk mångfald. Öster om Dybäcksåns mynning vid Hörte ligger Hörte skog. Denna är Sveriges sydligaste lövskog och hyser flera trädarter: ek, kastanj, lönn och bok. Skogen och kringliggande marker är betydelsefulla för framförallt fågellivet.