Kalkugnarna
De rara små vitkalkade hattstugorna norr om Smygehamn kan sätta fantasin i rörelse, men dessa ugnar utgjorde under 1800-talet och fram till och med andra världskriget en omfattande kalkindustri.
Här brändes den kalk som brutits vid den kalkrika smygekusten och det var ett extra djupt kalkbrott som 1920 omvandlades till Smyge hamnbassäng. Efter brytningen måste kalken eller kritan brännas för att kunna användas till kalkbruk och till kalk att slamma de vita, skånska längorna med. Enskiftet, och framgångarna för jordbruket under senare delen av 1800-talet, gjorde att det fanns stor efterfrågan på kalk till alla husbyggen.
Den allra äldsta ugnen, byggd 1802 står strax öster om hamnen i Smyge. Yngst är den höga, lite spöklika industribyggnaden som står uppe vid kalkugnarna i norr. Den byggdes i god framtidsanda, men kom aldrig till användning – när andra världskriget var över upphörde också den stora efterfrågan på kalk. Norr om ugnarna ligger mäktiga dumphögar med rester från kalkframställningen.