Hastighet och funktion

Trelleborgs kommun arbetar i planeringen med en vidareutveckling av den traditionella gatutypsindelningen huvudnät och lokalnät. Gatutyperna i Trelleborg tydliggör ett nytt förhållningssätt kring hur gator ska designas för att bli både flexibla och mångfunktionella, i syfte att rymma många anspråk eller tekniska funktioner. Till stor del anspelar gatutyperna på vilken hastighet som ska vara rådande i gaturummet.

Högfartsgator

På Högfartsgatan råder trafikseparering där gående, cyklister och motorfordonstrafik har egna ytor. Gatudesignguiden benämner de gator där det är risk för att skadas allvarligt på grund av motorfordonens hastighet som högfartsgator. Högfartsgatan skyltas till 30, högst 40 km/h.

Högfartsgatan kan i mer vardagliga termer beskrivas som en stadsgata, med gångbanor, kantstensparkeringar och körbanor, med en separering av trafikslag. Högfartsgatan kräver ofta breda sektioner för att inrymma alla funktioner med godtagbar standard. Trelleborgs huvudgator har ofta smala sektionsmått. Utrymmesbristen i Trelleborg gör att den idealbild av gatutypen som målas upp i gatudesignguiden, där bussar får egna körbanor som är separerade från personbilens, inte är möjlig. I en Trelleborgskontext ligger det närmare tillhands att likna gatutypen med en stadsgata, där kollektivtrafiken placeras i blandtrafik.

Flerfartsgator

Flerfartsgatan är designad så att bussar använder sig av körytorna i mitten och cyklar delar den yttre körytorna med bilar. Tempot bestäms av det trafikslag som är långsammare; cykeln ska med självförtroende ta plats i gatan. Gatutypen kan spela en viktig roll då den skapar möjlighet för turtät kollektivtrafik och har större kapacitet för fordonsflöden tack vare en blandad hastighetsdesign.

På de långsammare yttre körbanorna kan cyklar och bilar dela yta samt enkelt och säkert angöra flexytorna. Flexytor blir också en naturlig del av gångytorna i denna gatutyp. Flerfartsgatan är även lämplig som huvudcykelstråk. Med breda gångytor och flexytor skapas ett storskaligare stadsrum som kan bli ett viktigt centralt stadslivsstråk. Flerfartsgatans utrymmeskrav kan vara svåra att uppfylla i Trelleborg; anpassningar för att passa vår lokala kontext får göras.

Lågfartsgator

Lågfartsgator kännetecknas av att fordonstrafik och cyklister delar yta, men där utformningen och hastighetsbegränsningen gör att cyklister kan röra sig tryggt och säkert. Gatan kan utformas för 20-30 km/tim. Av regleringsmässiga skäl skyltas de som 30 km/tim. Dessa gator används ofta i områden med blandad trafik och där det är viktigt att skapa en lugn och säker miljö.

Lågfartsgator blir ett för Trelleborg nytt begrepp men principen finns redan på flera gator i staden. På lågfartsgator är det cykelns hastighet som är dimensionerande och merparten av de utpekade lågfartsgatorna tillhör de gator med mest potential för ökad cykeltrafik i Trelleborg.

Lågfartsgatan är inspirerad av Nederländernas ”fietsstraat”. Gatutypen anläggs på lokalgator med höga krav på framkomlighet för cyklister, och som vanligtvis saknar kollektivtrafik, eller där gatans sektionsmått inte kan tillgodose tillräckliga ytbehov för fotgängare och/eller cyklister.
Utformningen av lågfartsgatan kommer att behöva varieras beroende på hur gatan ska användas. Men som utgångspunkt kan sägas:

Lågfartsgator är alltid dubbelriktade för cykeltrafik. Motorfordonstrafik föreslås enkelriktas men lågfartsgator kan även fungera som dubbelriktade, förutsatt att gatans design skapar tydliga incitament för låga hastigheter för motorfordonstrafik.

Säkerhet och trygghet är givetvis fundamentala förutsättningar i utformningen av en gata. I en lågfartsgata kommer cykling att ske i blandtrafik. För att säkerställa cykelhastighet bör gatan utformas för Lågfartsgator att försvåra för möjligheten att köra om cyklister, t.ex. genom smala körbanemått, sidledsförskjutning, pollare, tydlig bombering i gatans mitt och genom materialval som förtydligar en låg hastighet. På gator med kollektivtrafik uppstår en målkonflikt mellan cykelprioriteringen och kollektivtrafikens framkomlighet. Busstrafiken behöver inte sällan breda körfält vilket bjuder in till höga hastigheter för bilförare. På de gator där cyklister likväl som kollektivtrafiken har anspråk finns det ändå skäl att behålla lågfartsgatans integrering av cyklister och motorfordonstrafik. Den eventuella försämringen av busstrafikens framkomlighet motiveras utifrån de värden som lågfartsgatan skapar för fotgängare och cyklister och kan därutöver kompenseras för genom enkelriktning av personbilstrafik, genom regelbundna översyner av tidtabeller eller hållplatslägen, trimning av körsträckan på övriga delar av busslingan.

Gångfartsgator

Gångfartsgator är utformade så att alla trafikslag rör sig i gångfart, vilket skapar en miljö där fotgängare har högsta prioritet och fordonstrafik anpassar sig till de gående. Ytan är ofta utformad utan nivåskillnader och med materialval och möblering som förstärker känslan av vistelserum snarare än transportstråk.

Gångfartsgator ska få en framträdande plats i Trelleborgs gatustruktur. Trelleborgs gångfartsgator ska genom sin utformning signalera att fotgängaren är prioriterad i staden. Utformningen bygger på trafikintegrering, med golv i en nivå, med en design som på ett självklart sätt ger låga hastigheter om 5-10 km/tim.

En förebild för gångfartsgatans gestaltning och funktion är den holländska gatutypen Woonerf. Utformningen bygger på trafikintegrering utan tydliga gränser. Målet är att gatans utformning, möblering och materialval skapar en känsla hos gatans användare att gatan är ett tryggt vistelserum, inte enbart ett transportrum.

Givetvis finns det en stor variation i hur gångfartsgatan ska utformas men som utgångspunkt bör motorfordonstrafik i regel enkelriktas. Där dubbelriktad trafik bedöms lämpligt bör gatan utformas som enkelriktad men där yta för möte tillskapas. För att i så hög grad som möjligt säkerställa låga hastigheter, och genom det trygghet och säkerhet för de som befinner sig i gaturummet, ska möblering, planteringar och materialval utformas för att förhindra höga fordonshastigheter. Genom att gatans fysiska form begränsar fordonshastigheterna till gångfart undviks det omfattande administrativa arbetet med att reglera om alla gångfartsgator till gångfartsområden.

För befintliga bostadsgator kan omvandlingen till gångfartsgator kan istället göras med enklare medel såsom markmålning och genom utplacering av planteringslådor, pollare och bänkar, eventuellt med tillägg i form av chikaner och gupp. Det viktiga är att gatans design och hastigheter anpassas till de mest sårbara användarna i gaturummet, nämligen barnen.

Vid utformning av gångfartsgator ska hänsyn till renhållningsfordon och räddningstjänst tas.