”Först ser jag kameran, sedan ser jag Jan.” – Agneta Ulfsäter-Troell. När bästa vännen Ove köper en kamera gör Jan Troell detsamma. På Järnvägsgatan 27 i Limhamn förvandlar den unge Jan en garderob till mörkrum där bilder långsamt framkallas ur vätskor, ljus och förväntan. Med sin Zeiss Ikon börjar han utforska omgivningarna. Hovfotografen Eric Jeppsson, som bor i samma kvarter, ger honom både råd och framkallningsvätska i en Vichyflaska – resten får Jan upptäcka själv. Han fotograferar familjen, katterna, hamnljuset, vintergrenarna och ansikten som ännu inte vet att de ska bli ihågkomna. Redan där finns något i blicken – nyfiket, intuitivt och nära. Kameran är för alltid med. Med kameran i handen blir fotografiet ett sätt att se och ta sig an världen, med ovanlig skärpa för detaljer och en särskild känsla för det stora i det lilla. Det finns en tillit till intuitionen – till det spontana, sköra och intensiva i ett ansikte, en rörelse eller ett ljus över ett köksbord.
I utställningen visas Jan Troells kameror och hundratals fotografier ur både privat och filmiskt arbete. Även om den kreativa platsen Smygehamn utanför Trelleborg varit basen för skapandet, har kameran rört sig över stora delar av världen. Här finns bilder från nio decennier där vi möter människor som Max von Sydow, Mia Farrow, Charlie Chaplin, John Huston, Liv Ullmann, Monica Zetterlund, Georg Oddner, Ingmar Bergman och Allan Edwall, sida vid sida med familj, vardagsögonblick, naturstudier och landskap nära hemmet. Det ikoniska och det privata existerar samtidigt, utan hierarkier. ”Fotografiet har alltid varit viktigt”, säger Jan. ”Även när jag skrev manus kunde jag, om jag körde fast, slå upp en fotobok på måfå. I den bild som dök upp fanns ofta lösningen. När man tvingades utgå från just den bilden började tanken röra sig vidare.”
I en tid där bilder produceras och försvinner i ett oändligt flöde påminner Jan Troells fotografier om något alltmer sällsynt, de är närvarande. Skaver lite. Öppnar något. Och plötsligt förstår vi att en bild fortfarande kan rubba vårt sätt att se på en människa, ett samhälle, en tid – kanske också oss själva.
”Och sen dessutom, det här är ju den första fotoutställning som jag någonsin är med i.” Jan Troell