Vegetation

Växtval bör göras med hänsyn till vegetationens syfte. Doft, blomning, färg, täthet, utbredning och storlek väljs med noggrannhet baserat på vilka behov som ska uppfyllas.

Vid plantering i naturlika planteringsytor, eller återställning av naturmark ska övervägande arter som naturligt förekommer i området väljas.

Invasiva arter som finns upptagna på den nationella listan på Naturvårdsverket får ej användas.

Vid arbete intill naturreservat är det viktigt att inte välja växter som riskerar att sprida sig in i reservatet och hota den inhemska floran. Se SLU artdatabank: Risklista 2024-Artfakta från SLU Artdatabanken för en förteckning över högriskväxter.  

Nedanstående arter ska alltid undvikas nära naturområden:

• Blomsterlupin, Lupinus polyphyllus
• Vresros, Rosa rugosa
• Vintergröna, Vinca minor
• Murgröna, Hedera Helix
• Havtorn, Hippophae rhamnoides

För att skapa långsiktigt hållbara gröna miljöer måste växternas krav tillgodoses. Varje plats är specifik vad gäller ståndort och mikroklimat och växtval ska ske utifrån den enskilda platsens förutsättningar. Markförhållandena undersöks genom provtagning innan projekteringen. Växtbädden måste tillgodose växternas krav.

Då E-material finns att tillgå för art i önskad kvalitet bör E-material väljas. Hänsyn ska tas till ståndorten (habitat) så att en sund och livsduglig planta kan utvecklas.

Vegetationsytor förändras över tid, där bör planering för succession i vegetationsbeståndet göras. En flerskiktad plantering kan underlätta för detta, samtidigt som planteringen skapar bra förutsättningar för växterna. En skötselplan med gallringsplan bör tas fram för ytan för att säkerställa naturområdets utveckling.

Vegetation i naturmarker väljs efter de miljöer eller arter området är till för. Färg och form har en underordnad roll i naturmark.