Skötsel naturområden

Syfte

Naturområden bevaras, sköts och utvecklas främst för att gynna biologisk mångfald och skapa platser för naturens egen skull. De ytor som kan användas för rekreation ska ändå skötas med syfte att bevara och utveckla biologisk mångfald samt kulturmiljövärdena. Genom ett naturligt växt- och djurliv vill vi kombinera dessa mål och erbjuda rika upplevelser av natur och kultur.

Allmänt

Nedan står allmänna arbetsmoment för olika skötselåtgärder i naturområden. Då områdena har specifikt framtagna skötselplaner ska dessa följas. Arbetet ska störa allmänheten samt växt- och djurliv så lite som möjligt.

Arbetsmoment

Röjning

Med röjning avses en utglesning av unga trädbestånd med en mindre stamdiameter än 10 cm i brösthöjd. Kapning görs så nära marken som möjligt. Där så är lämpligt kan vissa träd ringbarkas eller göras till högstubbar. Detta för att skapa stående död ved.
Röjningsmaterialet läggs i första hand i högar inom området för att ingå i det naturliga kretsloppet. Om materialet inte kan lämnas på plats ska det flisas, i container, eller transporteras till en uppsamlingsplats för flisning.

Buskar med blommor, bär och nötter som t.ex slån, nypon, hassel, brakved, rönn, olvon, hägg, kaprifol, en och sälg ska i regel sparas. När röjning av buskar är nödvändig bör grupper eller buketter lämnas kvar.

Gallring

Med gallring avses en utglesning av trädbestånd med större stamdiameter än 10 cm i brösthöjd. Gallringen utförs beroende på trädslag, tillväxt, växtplats m.m. Generellt sparas i första hand grova träd och ädellövträd, samt bo- och hålträd. De utgallrade träden lämnas i första hand kvar i området.

Stamkvistning

Uppstamning av träd ska som regel inte ske i naturområden. Stamkvistning och beskärning av grenar får utföras sparsamt på träd vid stigar, vägar, bebyggelse etc.

Buskar och träd som hänger ut över vägar, motionsspår, kring belysning m.m. beskärs. För gator ska den fria höjden vara 4,7 meter och för gångvägar 3,5 meter.

Allmänt om trädfällning

Med trädfällning avses nedtagning av träd med större diameter än 10 cm i brösthöjd. I första hand skapas högstubbar. Om träden sågas manuellt är det högst tillåtet att såga i brösthöjd. Ju högre stubbe som lämnas, desto fler livsmiljöer skapas för olika vedinsekter, svampar m.m.

Vid fällning ska så små skador som möjligt uppkomma på omgivningen. Helst lämnas hela träden kvar liggande på marken för att brytas ned på platsen. Träden ska ligga säkert och utan att försvåra framkomligheten. Stammarna kan även läggas ihop i högar.

Utkörning görs på tjälad eller torr mark med maskiner som skapar så få markskador som möjligt. Uttag kan även ske med ex häst och timmerkärra.

Boträd, döda träd och högstubbar får inte tas ner förutom riskträd. Med riskträd avses träd som är i dålig kondition och kan falla över p-plats, väg, lekplats, luftledning, byggnad eller på annan plats där människor ofta vistas.

Vindfällda träd ska ligga kvar på plats i så stor utsträckning som möjligt. Om det är nödvändigt att kapa trädet t.ex. när det ligger över en gångväg, ska så mycket som möjligt av trädet lämnas kvar på plats. Om ett vindfällt träd kapas ska rotvältan läggas tillbaka. Är trädet avbrutet eller knäckt ska den del som hänger sågas av och läggas ned.

Slåtter

Slåtter utförs på ängsmark för att gynna ängsväxter och hålla landskapet öppet. När det gäller värdefull ängsflora ska skärande eller klippande redskap användas så långt det är möjligt.

Slåtter bör ske i slutet av augusti – till slutet av september och det slagna materialet ska tas upp, för att magra ut marken, och läggs på lämplig plats i området om det inte går att använda till hö.
Vissa utvalda objekt slås två gånger per säsong inklusive upptag.

Vägkantslåtter

Slåtter utförs på vägrenar för att öka framkomligheten på stigar och vägar. Alla gång- och ridvägar slås minst 1ggr/år.

Vägkant utan dike slås av ca 60 cm brett beroende på förhållandena på platsen. Vägkant med dike slås från vägkanten till samma höjd i dikets bakkant.

Valet av maskiner ska medföra att arbetet blir så rationellt och miljövänligt som möjligt. Om möjligt tas slaget material bort för att få en så värdefull flora som möjligt.

Skötsel av kulturlämningar

Generellt röjs kulturlämningar från vegetation så att de syns och att växtrötter inte spränger sönder dem. Det avröjda materialet tas bort från lämningarna.

Invasiva arter

Invasiva främmande arter i Sverige regleras enligt lag. Svensk författningssamling. Förordning om invasiva främmande arter, SFS 2018:1939, innehåller bestämmelser om invasiva främmande arter.

I förordningens 3 § preciseras vilken myndighet som är ansvarig för de som växer på land respektive i vatten.

1. Naturvårdsverket i fråga om arter som lever på land
2. Havs- och vattenmyndigheten i fråga om arter som lever i vatten

Mer information om vad som gäller finns hos ansvariga myndigheter.
Bekämpning av invasiva främmande växter på land (Naturvårdsverket)
Invasiva främmande arter – Arter och livsmiljöer (Havs- och vattenmyndigheten)

Här beskrivs i korthet hur jättelokor och parkslide, inkl jätteparkslide, hanteras i  samband med markarbeten på den kommunalägda marken. Fullständig och aktuell information finns hos respektive myndighet.

Arter i Trelleborgs kommun och hur de ska hanteras vid anläggning och drift

I Trelleborgs kommun har vi formulerat anvisningar och åtgärder för jätteparkslide, parkslide och jätteloka. Kapitlet beskriver dessa arter samt vilka metoder som ska anges i projektering och/eller genomföras i direkt arbete på kommunal mark.

Jätteloka – Heracleum mantegazzianum

Artfakta

Jättelokan är en storväxt, flerårig ört som blommar juli – september. Vanligen blir de 1-3 meter höga men ibland ännu större. Bladen kan bli en meter breda och tre meter långa.
Blommorna är vita i flockar och kan bli upp till 0,5 meter i diameter. De yttersta blommorna i  flocken är oftast större än de övriga. Ståndarna har gröngula eller rödaktiga ståndarknappar.

Jättelokan härstammar inte från Sverige och har därför inte några naturliga fiender här. Den har inga stora krav på jordmån och sprider sig effektivt med frön. På kort tid kan den ta över stora arealer. Frön från jättelokan som sprids kan börja gro många år efter att de har hamnat i marken.

Det finns två huvudsakliga skäl till att bekämpa jättelokan:

• Växtens farlighet. Om man får växtsaft på sig och sedan vistas i solljus kan man få brännblåsor
• Växten invaderar naturliga biotoper och tränger ut inhemska växtarter

Strategier för åtgärder mot jättelokor

Rapportering

När invasiva växter konstaterats på kommunalägd mark ska det rapporteras in till Stadsmiljöavdelningen på Trelleborgs kommun.
VIKTIGT: Var försiktig när du arbetar med jättelokor

Växtsaften ger skador på huden som liknar riktiga brännskador. Besvären kan komma med några dagars fördröjning, kvarstå i veckor och skapa ärrbildning och mörkfärgning av huden. Har du fått växtsaft på huden tvätta den omgående med tvål och vatten. Skydda huden mot solljus under en vecka.

Kontrollera risken hos Giftinformationscentralen.

Ta hand om massor i samband med markarbeten

Vid markarbete på platser där jättelokor växer ska massor tas omhand. Det kan ske på flera sätt.

Välj det alternativ som är adekvat för den specifika platsen och beståndet av jättelokor.

1. Schakta bort det övre markskiktet till 30 cm djup. Massorna läggs på hög i nära anslutning till platsen. Det är fördelaktigt att täcka över högen med en presenning eller liknande.
   Efter avslutat markarbete påbörjas uppföljande bekämpning av jättelokorna tills de är utrotade samt kontroll av platsen i minst tre år efter att de har utrotats.
2. Schakta bort det övre markskiktet till 30 cm djup. Transportera bort massorna i en sluten transport till förbränning. Kontakta återvinningsföretaget före transporten sker. Efter
   avslutat markarbete påbörjas uppföljande bekämpning av jättelokorna tills de är utrotade samt kontroll av platsen i minst tre år efter att de har utrotats.

Bekämpningsmetod

Jättelokor bekämpas utan bekämpningsmedel. Mekanisk bekämpning är en miljövänlig och
effektiv metod som innebär att man hugger av toppen av jättelokans rot, så kallad rotkapning.

Jättelokans rot kan, till skillnad mot till exempel maskrosens rot, inte skapa nya grenar som växer upp. När toppen av roten kapats, den så kallade tillväxtpunkten, dör roten. Upprepa tills dess att hela beståndet av lokor dött ut.

Om jättelokan hunnit bilda fröställningar ska dessa klippas av och läggas i säckar som sluts och lämnas in till förbränning. Det är viktigt att tidpunkten är rätt och att bekämpningen sker innan växten hunnit släppa sina frön.

Fröer finns ofta kvar i marken vilket leder till att nya plantor kan komma upp flera år efter att sista plantan bekämpats.

Parkslide  – Reynoutria japonica och Jätteparkslide – Reynoutria sachalinensis

Nedan benämns båda arterna som parkslide.

Artfakta

Parkslide är en flerårig, storväxt ört som i sitt växtsätt liknar bambu. Den blir omkring 3 meter
hög och har kraftiga rötter. Allt som är ovan jord dör över vintern så att det endast står spröda döda växtdelar kvar. Arten är skildkönad, och endast honindivider är kända i Sverige.
Den sprider sig om man tar upp en rot eller delar av en rot och flyttar den till en annan plats. Även fragment av stammen kan bilda nya plantor.

Redan befintliga bestånd kan växa till och bli större men förloppet går ganska långsamt. Får
parksliden växa på en plats många år samlar den på sig massor av kraft i sitt rotsystem.
I Trelleborg finns även växten jätteslide. Den liknar parksliden men är större och den bekämpas på samma sätt som parkslide.

Strategier för åtgärder mot parkslide

Rapportering

När invasiva växter konstaterats på kommunalägd mark ska det rapporteras in till Stadsmiljöenheten på Trelleborgs kommun.

Ta hand om massor i samband med markarbeten

Vid markarbeten där parkslide växer ska massor tas omhand. Det kan ske på flera sätt. Välj det alternativ som är adekvat för platsen och beståndet av parkslide.

1. Schakta bort det övre markskiktet till 300 cm djup eller så långt ner som rötter av
   parksliden påträffas. Massorna läggs på hög i nära anslutning till platsen. Det är
   fördelaktigt att täcka över högen med en presenning eller liknande. Efter avslutat
   markarbete påbörjas uppföljande bekämpning av parksliden tills de är utrotade samt
   kontroll av platsen minst tre år efter att de har utrotats.
2. Schakta bort det övre markskiktet till 300 cm djup eller så långt ner som rötter av
   parksliden påträffas. Transportera bort massorna i sluten transport till förbränning.
   Kontakta återvinningsföretaget före transporten sker. Efter avslutat markarbete påbörjas
   uppföljande bekämpning av parksliden tills de är utrotade samt kontroll av platsen minst
   tre år efter att de har utrotats.

Bekämpningsmetod

Trelleborgs kommun har inget vedertagen bekämpningsmetod. Flera olika metoder har testats. För bekämpning följ Naturvårdsverkets aktuella metoder.