Lagom bäst för livsnjutare i jordbruksnäringen

Av de 272 företag som ägnar sig åt att bruka Trelleborgs kommuns prima klass 10-jordar är Sjörupsgården ett. Lantbruket beläget på slätten mitt emellan samhället Sjörup och Västra Alstad en dryg mil från kusten är inte minst, absolut inte störst, men alldeles lagom för det liv 63-årige lantbrukaren Hans Ström vill leva. 55 hektar åkermark är tillräckligt.

Sjörupsgårdens ägor breder ut sig över 55 hektar, 550 000 kvadratmeter, av Trelleborgs förstklassiga jordbruksmark. Här odlar Hans Ström i första hand spannmål som vete och maltkorn, men också sockerbetor och raps.
Foto: http://www.trelleborg.se/ Licens: Creative Commons Erkännande Dela lika Sjörupsgårdens ägor breder ut sig över 55 hektar, 550 000 kvadratmeter, av Trelleborgs förstklassiga jordbruksmark. Här odlar Hans Ström i första hand spannmål som vete och maltkorn, men också sockerbetor och raps.

- Egentligen skulle jag kunna kalla mig för småbonde, i alla fall i jämförelse med den genomsnittliga storleken på jordbruken i vår landsända, säger Hans Ström. Idag borde det väl egentligen inte gå att leva på 55 hektar, men det bär mig och min familj.

Det är så han vill ha det. Efter 20 års parallellarbetande som företagsledare för Södra Åby lokalförening och egenföretagare i jordbruksnäringen valde Hans Ström för två år sedan att ta ett steg tillbaka, hem till gården.

- Efter att jag drivit lokalföreningen i 20 år ville jag stressa av lite, så jag blev bonde på heltid.

Sjörupsgården uppfördes 1864 men är inte en gammal släktgård. Hans Ströms far köpte jordbruket 1956, när Hans var ett år gammal. Idag lever han på den klassiskt skånskt fyrlängade gården med sina barn Simon, 21, och Saga, 16 år.

Bruket av Sjörupsgårdens jord står Hans Ström ensam för. Arealen är i minsta laget för att bära ytterligare avlönad arbetskraft. På gården växelodlas höstraps, sockerbetor och spannmål, främst vete och maltkorn. Djurbesättningen inskränker sig till schabradortiken Molly och gårdskatten Kajsa.

- Jag hade varit betydligt mera uppbunden om jag hade haft djur. Som det är nu skulle jag kunna ta lite semester under sommaren. Det är framför allt perioden fram till midsommar som är hektisk. Därefter är det lugnare, om vädret är bra. Nu är det mest bevakning mot insekter. Lössen kan hota sockerbetorna så de måste man bekämpa.

Hur ser idealvädret ut då?

- Som i år. Inte för vått och inte för torrt. Lagom temperatur. Det tog kanske lite tid innan första regnet kom i sommar, men nu har det rättat till sig, och vi har starka, vattenhållande jordar i Trelleborg. Torkan i fjol var däremot katastrofal. Sockerbetorna har så lång växtperiod så de for inte så illa, men i övrigt blev skördarna halverade. Sol behöver vi, men hettan stressar grödorna mycket så den är inte önskvärd, och inte skyfall heller. En lagom blandning är bäst. Ett år som i fjol tar bort likviditeten för jordbrukarna, det är många som känt av det.

Hans Ström på Sjörupsgården norr om Trelleborg, jobbade under många år som företagsledare för Södra Åby lokalförening och som jordbrukare på egna gården. För två år sedan tog han ett kliv tillbaka och är nu framför allt spannmålsodlare på heltid. Det nya livet passar honom perfekt.

Av Sjörupsgårdens produktion går merparten på export till andra delar i Sydsverige. Vetet skickas till Åhus, rapsen till Carlshamns mejeri och maltkornen säljs till bryggerinäringen i Halmstad.

- Förutom omkring 100 ton maltkorn per år, 100 ton rent socker och 50 ton raps så producerar jag 200 ton vete som går till Absolut-fabriken. Det låter kanske mycket men det är bara en bråkdel av totalmängden som Absolut använder. Och för en 70 centiliters flaska vodka behövs ett kilo vete, så de skeppar ganska många flaskor över världen.

En stor del av det som Sjörupsgården och andra jordbruk producerar förädlas och konsumeras utanför Trelleborgs kommun. Kan det stanna i kommunen?

- Jag var med på mötet i Trelleborg i mars och jag har läst Swecos rapport om cirkulär ekonomi i livsmedelskedjan som jag tyckte var jätteintressant. Jag tror de flesta lantbruksföretag gärna levererar till lokala livsmedelstillverkare och till butiker, men vi behöver ha livsmedelsindustrin på plats i kommunen för att få avsättning för våra produkter, och vi måste få upp priset så vi får rimligt betalt. Exporten av livsmedel är stor härifrån, vi har ju under lång tid byggt strukturer som gör att vi är självhushållande i väldigt liten utsträckning, både i Trelleborg och i landet i stort. Kanske behöver vi hitta nya nischer och mindre enheter i förädlingsledet för att hitta spetsen?

Hjälpte informationen på den här sidan dig?

Tack för din hjälp!