1954 - Färjetrafiken fortsätter växa

Hemgården, Liljeborgsskolan och satsning på färjor – nyhetsflödet i Trelleborg för femtio år sedan skiljde sig inte så mycket från dagens rubriker. De gamla gulnade tidningsläggen talar om den nya bilfärjeleden Trelleborg-Travemünde, den stora folkskolan vid Liljeborg och att Holmquistska villan bli Hemgård.

I mars månad stod det klart att Dalköpinge, Gislöv, Bösarp och Simlinge församlingar skulle få en ny kyrkoherde. Det var kyrkoadjunkten i Bösarp, Curt Wulff som fick överlägset flest röster – 305 till antalet. I maj 1954 installerades Wulff till sitt ämbete.

Trelleborgs läroverk, nuvarande Söderslättsgymnasiet, fick ett nytt annex. Det var tvåvåningsbyggnaden längs Valldammsgatan som stod klar. Byggnaden knöts till det tidigare annexet, det som också gick under beteckningen Försörjningshemmet. Invigningen skedde i januari av undervisningsrådet Hildur Nygren.

Nybyggnaden kostade tillsammans med ombyggnaden av den gamla annexbyggnaden 600 000 kronor. För pengarna fick staden åtta nya lärosalar och tre slöjdsalar samt ett skyddsrum för 180 personer. Byggnaden uppfördes av byggnadsingenjör Stig Bjärle efter ritningar av stadsarkitekt Erik Fehling.

I maj samma år förstatligades det kommunala gymnasiet i Trelleborg och fem andra orter efter beslut av Skolöverstyrelsen. En ring per år förstatligades under lika många år.

Samma månad invigdes tandpolikliniken vid Hedvägen. I huset som än idag hyser Folktandvården, fanns också mödra- och barnavårdscentraler. Trelleborgs stad stod för bygganden som ritades av arkitekt Sture Kelfve i Malmö och uppfördes av byggmästare Sture Linsjö i Trelleborg. Kostnaden uppgick till 707 000 kronor, där staten dock stod för merparten – 670 000 kronor.

Start för Travemündetrafiken
Den 9 juni var en stor dag för staden Trelleborg. Då invigdes nämligen bilfärjeleden mellan Trelleborg och Travemünde. Rutten öppnades på försök efter initiativ av distriktchefen Rudolf Markland.

Tågfärjan Drottning Victoria som hunnit uppnå den för båtar aktningsvärda åldern av 44 år, hade för ändamålet byggs om på J C Petersens Verkstad i Trelleborg. Den nya färjeleden var i gång under sommarsäsongen som avslutades i mitten av september. Då hade inte mindre än 43 000 passagerare befordrats, jämte 2 200 bilar, 400 motorcyklar och 800 cyklar. Resultatet var så gott att SJ beslöt sig för att köra trafik till Travemünde också kommande sommar. Vissa dagar hade trycket på biljett försäljningen varit så stort att rederiet fick dubblera avgången och komplettera Drottningen med Kungen.

I augusti var det ånyo en stod dag för Trelleborgs hamn. Då öppnades åter trafiken till Sassnitz. Hamnen på Rügen hade stängts för trafik i oktober året innan. Då trodde man allmänt att hamnens framtid var oviss, men redan i augusti 1953 hade ryssarna bestämt sig för att åter öppna hamnen. Den 17:de stävade Konung Gustav V åter in i hamnen i Sassnitz. Befälhavaren var kapten Bertil Jungner. Färjan möttes av flaggspel och bokstäverna Herzlich Willkommen under broklaffens portal. Järnvägsmyndigheterna i Berlin överraskade med en hälsningsceremoni. I samband med återinvigningen hade SJ räknat ut att sedan starten 1909 hade 90 000 färjeturer gjorts på linjen med fyra miljoner passagerare och åtta miljoner ton gods.

I samband med att trafiken till Sassnitz åter öppnade lades trafiken till Warnemünde ner med omedelbar verkan. Vid årsskiftet 53/54 upphörde också trafiken Trelleborg-Odraport. Därmed var det också slut på färjan Koperniks besök i Trelleborg.

Minsvepning
I juli månad detta år kretsade stort intresse kring Operation Trelleborg. Det var namnet på minsvepning av ett 59 kvadratkilometer stort område i farvattnen utanför Trelleborg. Den 13 juli kom marinens minkryssare Älvsnabben till staden från Karlskrona och förtöjde vid Mittelbron. Samma område hade svepts redan sex år tidigare men betraktades inte som minfritt. Totalt deltog tio fartyg i operationen som blåstes av den 12 augusti.

Söndagen den 2 augusti arrangerades en örlogsdag som fick trelleborgarna att gå man ur huse. På programmet fanns bl.a. parad genom stadens gator, konsert av Flottans musikkår, demonstration av minsvepning och arbete med grodmän, uppvisning av den olympiske medaljören i gymnastik William Thoresson som tjänstgjorde på Älvsnabben, en marin dräktparad , kapprodd, luftvärns och raketskjutning. Ombord på Älvsnabben underhålls de unga trelleborgarna med lekar och upptåg, berättar Trelleborgs Tidningen. Totalt räknade man med att 8 000 personer kantade kajerna i hamnen.

Under sommaren tog de av Telegraf verket inhyrda kabelfartygen danska Krarup och tyska Hummel med hjälp av några minsvepare upp den svenska delen av den 32 år gamla svensk-tyska telefonkabeln mellan Kämpinge och Rügen. Kabeln har inte använts sedan andra världskriget och låg i vatten som betraktades som mycket minfarligt. Totalt handlade det om 6 mil värdefull kabel som bärgades ur havet.

Holmquists villa blev Hemgården
I augusti köpte Johanna Andersson stiftelse det hus som under många år kom att kallas Hemgården. Säljare var sterbhuset efter Albert Holmquist, legendarisk disponent på Trelleborgs Gummifabrik. Den ståtliga villan ligger än idag vid västra delen av Doktor Ljunggrens plan. 1953 ansågs lokalerna vara idealiska för ungdomsverksamhet och i mars 1954 invigdes Hemgården. Donatorn, Johanna Andersson, fick ta emot många hyllningar i samband med invigningen. Som ungdomsgård fungerade Hemgården till slutet av 1970 -talet. Idag är huset säte för Vårdskolan, men det finns planer på att bygga om huset till låg- och mellanstadieskola.

Trelleborgs båda färgfabriker AB G-Man och AB Standard behövde expandera nu i efterkrigstidens växande ekonomi. Båda hade hittills delat utrymmet i kvarteret Spaden vid Gutenbergsgatan. Nu köpte man Färg & Fernissfabriken Standards fastighet. Standard valde att flytta upp till industriområdet norr om Hedvägen.

Vid höstterminens början 1953 kunde den första delen av Liljeborgsskolan tas i bruk. Åtta klassrum stod färdiga och under terminens lopp blev också slöjdsalarna klara. Den stora skolan, som byggdes i gamla nöjesparken Liljeborg, byggdes i etapper. Ritningarna hade gjorts av professor Helge Zimdal från Göteborg och entreprenör var också här byggmästare Sture Linsjö.

I november såldes de tre Trelleborgsångarna Koster, Lister och Skogen av sin ägare Malmrosrederiet till AB Carl Persson & Söner i Ystad för upphuggning.

I december valdes lantbrukaren Bror Schyllert enhälligt till ny ordförande i stadsfullmäktige. Han efterträdde Oscar Dalsjö. Både företrädde socialdemokraterna.

Efter en energisk kampanj av Trelleborgs Tidningens chefredaktör G P Quist kunde Trelleborgs fyr räddas för eftervärlden. Det var lotsstyrelsen som förklarat fyren som överflödig och ville riva densamma. Nu löstes problemet med att hamnen i Trelleborg tog över ansvaret för fyren.

Mikaelibrunnen på Gamla Torg invigdes i slutet av november. Jonas Fröding från Malmö skapades konstverket som skänktes till staden av Stiftelsen Torgfestfonden. Brunnen ersatte Prästens tvättfat som prytt torget de senaste trettio åren, dock inte till allas oförställda glädje...

Glädjebacken försvann också detta år – den tretusenåriga bronsåldershögen vid Johan Kocksgatan såldes av staden till Gummifabriken som behövde marken för sin expansion. Under bortschaktningen påträffades en grav från bronsåldern som innehöll en dolk och en fibula.

Till ny kyrkoherde i Trelleborg och Maglarp utsågs Egon Eberhard. Han efterträdde Johan Ljungdahl. Ernst Frostin utsågs till ny komminister.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?