1918 - Spanska sjukan den tidens svininfluensa

Hösten 2009 har på flera sätt präglats av svininfluensan. Oro för sjukdomen, för och emot vaccinering och uteblivna leveranser av vaccin har blivit en följetong i massmedier, vid köksborden och på arbetsplatser.

För nittio år sedan härjade en annan influensa, Spanska sjukan, som skördade miljontals offer världen över. Många människor blev ett lätt offer för sjukan, försvagade som de var av ett världskrigs umbäranden. Också i Trelleborg skördade spanska sjukan människoliv. 1918 dog 46 personer av influensan.

Påpassligt var just spanska sjukan en del i temat Liv och död som Kommunarkivet och Arbetarrörelsens arkiv i Trelleborg visade på årets arkivutställning i november. Catarina Rywall och Christel Winberg hade letat fram gamla dokument som vittnar om ett samhälle som på olika sätt tacklade situationen.

I oktober 1918, samtidigt som freden slöts, började larmrapporterna dyka upp från Kungliga Medicinalstyrelsen. Samma dag reagerade hälsovårdsnämnden i Trelleborg och såg till att informera trelleborgarna. I vissa klasser i skolan insjuknade femton procent av eleverna, och i en del klasser ställdes undervisningen in helt. Barn i familjer där någon insjuknat fick inte komma till skolan, och såväl barngudtjänster som teaterföreställningar ställdes in. Polisen fick i uppdrag att ordna köer så att inte allmänheten trängdes och smittspridningen därmed ökade.

Provisorium

Länsstyrelsen erbjöd hjälp med en sjuksköterska mot en kostnad på fyra kronor per dag och att Trelleborgs stad stod för fri bostad, fria resor och mat. Hälsovårdsnämnden accepterade erbjudandet. Ett provisoriskt sjukhus inrättades i Centralskolans gymnastiksal och på lördagen den 19 oktober togs den första patienten in. Det blev ett minst sagt provisoriskt sjukhus där gymnastiksalen delades av med en brädvägg. På ena sidan vårdades de kvinnliga patienterna, på den andra de manliga.

Sammanlagt vårdades 52 patienter på sjukhuset, av dessa dog elva. I redogörelsen för provisoriska sjukhusets och sjuk- och sjukbyråns verksamhet skriver Gösta Lindkvist:
Dödlighetsprocenten kan ju vid första påseende synas ganska hög, men torde detta enligt sjukhusläkarens utsago berott på att i flera fall patienter redan vid ankomsten till sjukhuset varit så angripna af sjukdomen att lifvet ej kunnat räddas.

I Centralköket tillreddes mat åt personer som inte själv kunde ordna mathållningen. Också kläder samlades in och delades ut till behövande.

Det mest svårlösta problemet för sjukbyrån var helt visst att lämna hjälp åt barn vars föräldrar voro insjuknade eller af sjukdomen ryckts bort. Det enklaste och mest till hands liggande hade väl varit att skaffa sådana barn ett tillfälligt hem å stadens barnhem. Detta visade sig emellertid omöjligt utom som sagt i ett fall, beroende på att staden Trelleborg, som har omkring 11 000 invånare, har ett barnhem som kan mottaga 13 á 14 barn. Säkerligen således något väl litet.

För att belysa sjukbyråns verksamhet delar Gösta Lindkvist med sig av en berättelse som han säger ett af de många, men dock inte det värsta, exemplen på huru sjukdomen kan härja, och huru byrån trädde emellan och lämnade den hjälp som var möjlig:

En ung man, arbetare, anmäler en dag, att hans hustru svårt insjuknat i spanska sjukan. I familjen finnes tre barn, af hvilka det äldsta är något öfver 4 år gammalt. Under sin sjukdomstid har hustrun nedkommit med sitt fjärde barn, och mannen har under de sista 14 dagarna måst försumma sitt arbete för att biträda i hemmet. Hustrun sjuk i, som det sedan konstaterats, lunginflammation med ett 8 dagar gammalt barn vid bröstet. Tre små barn, som endast undrar om far har någon mat. Penningarna slut och hungerspöket som gläntar på dörren och till sist grannarna, som på grund av rädsla för smitta söka undvika den nödställda familjen som mycket som möjligt. En människas lefnadsmod kan svikta nästan för mindre.

Genom byråns försorg inforslades den sjuka kvinnan omedelbart till sjukhuset där hon emellertid redan följande dag aflider. Till mannens många öfriga bekymmer sällar sig nu också sorgen. Byrån engagerar en kvinna, som sändes till det hemsökta hemmet för att se till barnen. Mannen erhåller ekonomisk hjälp, så att hustrun kan begrafvas. Kläder sändes ut till barnen. Goda och rikliga middagsmål hämtas från Centralköket. Mannen kan åter börja sitt arbete. Vid ett besök som undertecknad gjorde i nämnda hem någon vecka därefter, mötte mig idel trefnad. Rent och snyggt överallt. Barnen rena och klädda i varma goda kläder, en skön brasa i kaminen och alla voro mätta. Nämnde man infann sig någon tid därefter å byrån och frågade när han skulle betala igen den hjälp han fått . Då det förklarades för honom att det tack han framfört var betalning, hade han nästan lite svårt att fatta detta. Då han gick, hördes han yttra: Hvad människor ändå kan va snälla.

Gösta Lindkvist konstaterar också i slutet av sin redogörelse att de 20 000 kronor som myndigheterna ställde till byråns förfogande i kampen mot farsoten, kan tyckas vara en stor summa.

Dock bör man betänka att om man beräknar att varje familj i medeltal består af fyra medlemmar, att mellan 4 och 500 personer lämnats hjälp, och att många af dem rent af räddats åt lifvet.

Totalt i Sverige dog 35 000 personer i spanska sjukan, främst drabbades unga och medelålders av sjukdomen. Av de 151 personer som dog i Trelleborg 1918, konstaterades spanska sjukan vara orsaken i 46 fall. Året därpå dog 14 av farsoten. Runt hälften av världens befolkning drabbades av sjukdomen.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?