Johan Kocksgatan

Johan Kock har ofta kallats för Trelleborgsindustrins fader, och detta med all rätt.

Grosshandlaren Johan Kock var en visionernas man, och han tvekade inte att fullfölja sina planer vare sig de ekonomiska kalkylerna var med eller mot honom. Än idag intar en stor och viktig plats i samhällslivet, nästan sextio år efter sin död. På Lejonhjälmsgränden driver Kockska stiftelserna en dagcentral för pensionärer i anslutning till lägenheter speciellt anpassade för äldre. Varje år delar stiftelserna ut flera miljoner till företrädesvis medicinsk forskning - allt i Johan och Greta Kocks namn.

Johan Henrik Kock föddes i Trelleborg den 17 april 1866, året innan Trelleborg återfick sina stadsrättigheter. Han kom från en gammal köpmanssläkt som redan på 1700-talet börjat driva handel i Trelleborg. Handelshuset Kock grundades 1825 och lever kvar än idag i Kocks bygghandel.

Johan Henriks far, Johan Aron, avled 1882, blott femtio år gammal. Han lämnade efter sig hustrun Augusta och sönerna Carl och Johan samt dottern Carolina. Johan var just fyllda 16 år när fadern hastigt lämnade jordelivet. Ansvaret för familjeföretaget föll tungt på den unge Johan, storebror Carl hade sedan tidigare ägnat sig åt lantbruk.

Sina första skolår undervisades Johan privat i hemmet och vid någon av de enskilda skolor som vid den tiden fanns i Trelleborg. Elva år gammal skrevs han in som elev vid Lunds privata elementarskola. Fem år senare, 1882, övergick han till handelsskola. När fadern avled samma år fick Johan ge sig i kast med verkligheten, vidare studier fick anstå.

I mitten av 1880-talet reste Johan utomlands, till Tyskland och Skottland för att studera den framväxande industrialismen. Våren 1887 skriver han till sin mor att han ämnar resa vidare till det stora landet i väster, Amerika. Men mor ville inte öppna plånboken och hösten 1888 var Johan tillbaka i Trelleborg efter fullgjord värnplikt vid Skånska Husarerna i Ljungbyhed.

Den 8 juli 1889 tog Johan Kock formellt över ledarskapet för familjeföretaget. En av hans första beslut var att specialisera sig - hittills hade familjen drivit både parti och detaljhandel. Den sistnämnda överläts till handlanden Fritz Holmgren från Anderslöv medan Johan Kock kunde koncentrera sig på grosshandel med spannmål, foder, timmer och annan byggnadsmaterial. Speciellt spannmålshandel var lönsamt på det bördiga Söderslätt.

Men även om affärerna gick allt bättre ville inte Johan Kock låta sig nöja med detta. Ute i Europa hade han sett hur industrierna växte upp. För att försäkra sig om mark för framtida ändamål köpte han in stora tomter norr om handelsgården. Än idag finns flera gamla Kocksföretag kvar i området.

I Tyskland hade Johan Kock tittat närmare på bryggerinäringen. Eftersom det fanns god tillgång till maltkorn nära Trelleborg beslöt han sig att satsa på ett bryggeri. I april 1894 lades grunden till Trelleborgs Bryggeri AB. Snart fick Trelleborgsbieren rykte om sig vida omkring. Snart fick ölen sällskap av lemonad och sodavatten.

Nere på kontinenten hade Johan Kock stiftat bekantskap med det nya fortskaffningsmedlet velocipeden. Den skulle bli en framgång också i Sverige menade han och beslöt sig för att satsa på en velocipedringsfabrik. Velox blev namnet för det företag som startade i november 1897. Det gick emellertid inte så bra och några år senare blev Velox till Trelleborgs Gummifabrik, sedan Helsingborgsdisponenten Henry Dunker gjort sig till kompanjon med Johan Kock.

Johan Kock lät sig emellertid inte nedslås av motgångar. Han startade Trelleborgs stenkolsbolag 1894, ett snickeri och möbelfabrik 1898, ett cementgjuteri och ett tegelbruk i Östra Grevie. Färg och fernissfabriken Iris blev inte så gammal, men kom att leva vidare som Gleitsmann, idag Akzo Nobel Inks. Trelleborgs Glasindustri startade 1919.

Han nöjde sig dock inte med företag i Trelleborg, Johan Kock engagerade sig långt utanför stadens gränser. Yllefabriken i Kristianstad, Kolkompaniet i Malmö och Ljungskogens Strandbad vid Skanör är några exempel. Han hade också stora planer för framtiden och ville bland annat anlägga en storflygplats utanför Trelleborg - detta långt innan flertalet varit i närheten av ett flygplan.

Johan Kock var gift med Greta, född Herrlin. Paret fick aldrig några barn utan donerade sin förmögenhet till olika stiftelser med inriktning på släkt, försköning och den så kallade fromma stiftelsen. Under årens lopp har åtskilliga miljoner delats ut till olika ändamål. Kockska stiftelserna står exempelvis bakom mycket av den konstnärliga utsmyckningen i Trelleborg. Johan Kock var också mycket engagerad i Planterings- och försköningsföreningen som han tog initiativ till, liksom bygget av Solfjädern i hamnen.

Själv står Johan Kock byst i den pampiga allén på S:ta Gertruds väg, parallellgata till hans egen Johan Kocksgatan. Johan Kocksgatan går förbi flera av hans företag - Gummit, G-Man, Bryggeriet och snickerifabriken. Två av de större bostadshus han lät bygga för sina anställda, barnrikehusen Alaska och Klondyke, ligger också längs den långa gatan.

Johan Kock dog 1 maj, 1945 och begravdes som den statsman han var i Trelleborg. Längs de granrisbeströdda gatorna stod sorgklädda människor. Johan Kock gav arbete och försörjning åt tusentals trelleborgare under mer än ett halvt sekel.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?