Ehrenbuschsgatan

Ehrenbuschsgatan är ingen av de mera framträdande gatorna i Trelleborg. Återvändsgatan sträcker sig från Valldammsgatan i östvästlig riktning söder om kyrkan bort till Norregatan.

Mannen som gett sitt namn åt gatan hade antagligen velat ha något som syntes lite mer. Å andra sidan har han fått sin viloplats inne i kyrkan, granne med predikstolen.

Här i Trelleborgs S:t Nicolai kyrka finns de jordiska kvarlevorna av Joakim Ehrenbusch, Ärrenbossen kallad. Han vilar i ett speciellt gravkor norr om predikstolen. I den mån han nu vilar - varje julnatt är han ute och far på vägarna som en osalig ande, enligt sägnen...

Joakim Ehrenbusch var en storman på forna tiders Söderslätt. Han var domare i Oxie, Skytts och Wemmenhögs härader. Det berättas om honom att han bl.a. såg till att befria Sjörups bönder från att var tjänare under officeren och bondeplågaren på Månstorps kungsgård. Ehrenbusch själv bodde i andra delen av Söderslätt, på Rydsgårds herrgård.

Det berättas att han en sen afton var på väg hem från en julfest i Malmö. Han tog vägen hem över isen med sin släde. Vid Fågelvik, strax väster om nuvarande Albäcksskogen, brast emellertid isen under ekipaget och Ehrenbusch hamnade i det iskalla vattnet. Liggande i vaken åkallade han den Högste och lovade att skänka två gårdar till kyrkan om han blev räddad ur sin nöd. Med hjälp av slädens skaklar lyckades Ehrenbusch ta sig upp ur vaken, medan häst och släde gick till botten. Väl räddad ångrade han emellertid sitt generösa löfte och ändrade det från två till en gård. Gården ligger då som nu i Tommarp.

Sin sista vila ville Ehrenbusch ha i Trelleborgs kyrka, där också skaklarna för evig tid skulle förvaras i ett speciellt inrett gravkor. Gravkoret vågade man inte göra något åt när i stort sett hela kyrkan revs och byggdes upp på nytt i slutet av 1800-talet. Utanför dörren hänger släktens vapen, och inne i koret står några kistor - och skaklar.

Varje julaftonsnatt ger sig emellertid Ehrenbuschen ut på vägarna igen. Som straff för sitt brutna löfte om två gårdar till kyrkan tvingas han upp ur sin kista för att köra till sitt gamla hem i Rydsgård och ändra i gåvobrevet. Han åker efter två stora svarta hundar som "puster ill ur flabben och yenen e som rödglöenes illklot för att di ska kunne vise väjen i mörke natten".

Innan solen går upp på juldagens morgon måste Ehrenbusch vara tillbaks i sin kista igen.

Frågan är om han tar vägen till Rydsgård över sin egen gata, det ligger ju nära till hands…

Hjälpte informationen på den här sidan dig?