Gatunamn med historia i Trelleborg

Algatan är en av Trelleborgs äldsta gator. Namnet är belagt från medeltiden, som Adellgaden, år 1542. Förleden i namnet är Athal, som betyder allmän eller huvudsaklig. Adel har i det här fallet alltså ingenting att göra med adelskap, som infördes senare. Gatunamnet Algatan berättar istället att det är fråga om stadens huvudgata, vilket ju är precis vad det är!

Hade det inte varit för just gatunamnen hade kanske få människor kommit ihåg vilka dessa personer en gång var.

Frennegatan, som går mellan Kattebäcksvägen och Florettgatan på Västra Egna hem, har fått sitt namn efter Lars Frennesson, en mjölnare med mölla i området.

Ripagatan och Ripatorget, öster om Hesekillegatan, är uppkallade efter ägaren till den så kallade Ripahejdan. Denne Ripa var tulltjänsteman i Trelleborg på 1800-talet.

Alsingegatan som går norrut från Norra Vallgatan har sitt namn från Alsingehejdan, ett stycke mark som ägdes av Hans Jörgensen Alsing, kyrkoherde i Västra Tommarp i slutet av 1600-talet. Möjligen kan efternamnet Alsing syfta på en person som härstammar från Alstad.

Clementsgatan har fått sitt namn efter lantbrukaren Clement Andersson. Gatan ligger just söder om Hedvägen vid Norra skolan. Clement Andersson ägde på 1800-talet marken där nuvarande Norra kyrkogården ligger.

Kasalagatan kan tyckas vara ett märkligt namn. Det har sitt ursprung i Kasall eller Kasallagården, som lär komma från en knekt med efternamnet Kasall. Kasalagatan går norr om Hedvägen och böjer sig i vinkel mot Lundavägen.

Ola Möllares väg finns i villaområdet väster om Tommarpsvägen och öster om Hallabacken. Vem denne Ola Möllare var finns inte närmare beskrivet. Dock brukade han Möllegården som låg här en gång i tiden.

Smiths allé ligger vid Fagerängen på Öster och har fått sitt namn efter den så kallade Smithagården som låg här. Vilken Smith som gett namn åt gården är dock oklart, flera personer med det efternamnet har gjort avtryck i Trelleborgs historia. En av dessa, Carl Smith, har för övrigt fått en egen gata på Kattebäcksområdet.

Carl Magnus Smith, grosshandlare och skeppsmäklare, föddes i Herslöv den 23 december 1822 och avled den 4 december 1895. Han kom att bli en av förgrundsgestalterna i den pånyttfödda staden Trelleborg. Tillsammans med Johan Kock och Frans Malmros låg Carl Smith bakom mycket av utvecklingen i Trelleborg.

Grosshandlare, industriman, konsul

Carl Smith var grosshandlare, industriman, konsul och grundare av Trelleborgs hamn. 1878 drev han genom att Trelleborg fick speciella torgdagar för kreaturshandel i staden. Carl Smith grundade Trelleborgs sockerbruk, där han både var styrelseordförande och verkställande direktör. Han var en av stiftarna bakom Sydsvenska assuransföreningen, han drev Trelleborgs dykeri och var ordförande och direktör för Minnesbergs tegelbruk.

Carl Smith engagerade sig också starkt för järnvägstrafikens utbredning och satt i styrelsen för Lund-Trelleborgs Järnvägs AB. Bland övriga uppdrag kan nämnas styrelseledamot i Lunds sockerfabrik, en av grundarna till Skytts härads sparbank 1848 och ledamot i styrelsen för Trelleborgs stads sparbank mellan 1868 och 1893.

När Trelleborg blev köping 1845 var Carl Smith ledamot i municipalstyrelsen, och 1857 till 1858 var han styrelsens ordförande. Mellan 1867 och 1882 satt han i stadsfullmäktige, och han var också brandchef i staden.

Greve Corfitz Beck-Friis var herre till Börringekloster och levde under åren 1824 till 1897. Han var en inflytelserik riksdagsman i första kammaren och som en livlig tillskyndare av hamnbygget i Trelleborg gjorde han stor nytta i Stockholm.

Ordförande i hamndirektionen

Hamnen kan än idag ses som ett nav i stadens liv. Corfitz Beck-Friis var ordförande både i hamnbyggnadsaktiebolaget som grundandes 1861, och senare i hamndirektionen som tog över när Trelleborg återfått sina stadsrättigheter. I mars 1862 fick företaget kunglig stadfästelse.

Redan från starten var intresset bland traktens lantbrukare stort och 1865 hade bolaget byggt en hamn bestående av två pirarmar av sten och en större lastbrygga av trä. Inlopp och hamnbassängen var muddrade till ett djup av första åtta, sedan elva fot.

Sedan Trelleborg återfått sina stadsrättigheter fördes förhandlingar mellan bolaget och staden att ta över hamnen. Den 30 januari 1869 blev hamnen stadens egendom, styret sköttes av en nyvald hamndirektion med greve Beck-Friis som ordförande.

Tack vare honom fick svenska barn och ungdomar tillgång till god hälsovård. För insatserna har doktor Ljunggren hedrats med en plats som bär hans titel och namn.

Doktor Ljunggrens plan heter området mellan Liljeborgsgatan och Frans Malmrosgatan, framför Hemgården, numera Vårdgymnasiet. Planen används främst för bollspel och julgransförsäljning vintertid.

C A A Ljunggren föddes i Lund den 5 juni 1860. Han tog studentexamen arton år senare och blev medicine kandidat 1884, medicine licentiat 1888, och medicine doktor 1895. Han hade förordnanden bland annat vid Karolinska institutet 1886 och 1891, vid Serafimerlasarettet 1888-90, och han var förste lasarettsläkare i Härnösand 1892.

Till Trelleborg kom han 1893 i samband med att staden fick sitt första ”lazarett”, beläget i det som senare skulle bli Trelleborgs museum. Doktor Ljunggren arbetade sedan som överläkare i Trelleborg till sin pension 1926. Som skolläkare verkade han i Trelleborg under året 1921-34, vid Sorgenfriskolan i Malmö åren 1926-27 samt vid 35 landsbygdsskolor i Malmöhus län från 1926 fram till sin död 1934.

Banbrytare med lång meritlista

Hans meritlista är lång. Ljunggren åkte på statsunderstödda studieresor i Tyskland, deltog som föreläsare vid tolfte internationella medicinkongressen i Moskva 1898, han var ordförande i Lunds läkarsällskap 1927 och 1928, ordförande i styrelsen för Köpmannabankens och därefter i Skånska bankens avdelningskontor i Trelleborg från 1919 och fram till sin död. Han var också huvudman i Trelleborgs stads sparbank från 1905, ordförande i styrelsen för Trelleborgs Allehanda från 1908. Han var en av initiativtagarna till Ljungskogens strandbad, ordförande i Frisinnade föreningen i Trelleborg från 1910 och landstingsman under åren 1910 till 1922.

C A A Ljunggren var också en flitig författare som skrev medicinska uppsatser i svenska och utländska tidskrifter. Han engagerade sig i skolbarnens hälsa och skrev artiklar i ämnet i publikationer för läkare och lärare. Boken ”Hur vi blivit starka och friska” gavs ut 1932.

Doktor Ljunggren gjorde Trelleborg känd som en föregångsstad när det gällde skolbarnens hälsovård. Redan 1901 infördes fria skolbad i Trelleborg, till en början en gång i månaden. När badhuset stod klart lyckades man få till stånd bad en gång i veckan, en viktig hygienisk faktor i en tid när rinnande vatten inomhus var en lyx förunnat ett fåtal.

1921 infördes skolläkare i Trelleborg. Tre läkare anställdes vid de olika skolorna och fem år senare tog doktor Ljunggren ensam över ansvaret. Samtliga barn undersöktes och de barn som behövde vård fick medicin, bättre kost eller sol.

Redan 1914 infördes fri tandvård för mindre bemedlade barn i Trelleborg. 1926 inrättades en speciell tandklinik för barn på Concordia och en speciell skoltandläkare anställdes. 1936 fördubblades besättningen med ytterligare en tandläkare.

Kostnaderna var enligt den tidens mått mätt stora, 30 000 kronor årligen, men i Trelleborg var enigheten stor om hur viktigt det var att ge barnen en god och hälsosam start i livet.

Gratulerades av Trelleborgs skolbarn

Mot den bakgrunden var det inte konstigt att ”hela” Trelleborg samlades för att gratulera doktor Ljunggren på hans sjuttioårsdag. Han bodde ovanpå det som i dag är Systembolaget på Algatan och hyllades av Trelleborgs alla skolbarn som samlats nedanför balkongerna.

Doktor Ljunggren var stadsfullmäktig i Trelleborg 1896 samt åren 1899 till 1930 och var dess vice ordförande under åren 1915 till 1919. Han avled i Trelleborg den 12 november 1934.

Mannen som gett sitt namn åt gatan hade antagligen velat ha något som syntes lite mer. Å andra sidan har han fått sin viloplats inne i kyrkan, granne med predikstolen.

Här i Trelleborgs S:t Nicolai kyrka finns de jordiska kvarlevorna av Joakim Ehrenbusch, Ärrenbossen kallad. Han vilar i ett speciellt gravkor norr om predikstolen. I den mån han nu vilar – varje julnatt är han ute och far på vägarna som en osalig ande, enligt sägnen.

Storman på Söderslätt

Joakim Ehrenbusch var en storman på forna tiders Söderslätt. Han var domare i Oxie, Skytts och Wemmenhögs härader. Det berättas om honom att han bland annat såg till att befria Sjörups bönder från att var tjänare under officeren och bondeplågaren på Månstorps kungsgård. Ehrenbusch själv bodde i andra delen av Söderslätt, på Rydsgårds herrgård.

Det berättas att han en sen afton var på väg hem från en julfest i Malmö. Han tog vägen hem över isen med sin släde. Vid Fågelvik, strax väster om nuvarande Albäcksskogen, brast emellertid isen under ekipaget och Ehrenbusch hamnade i det iskalla vattnet. Liggande i vaken åkallade han den Högste och lovade att skänka två gårdar till kyrkan om han blev räddad ur sin nöd. Med hjälp av slädens skaklar lyckades Ehrenbusch ta sig upp ur vaken, medan häst och släde gick till botten. Väl räddad ångrade han emellertid sitt generösa löfte och ändrade det från två till en gård. Gården ligger då som nu i Tommarp.

Gengångare

Sin sista vila ville Ehrenbusch ha i Trelleborgs kyrka, där också skaklarna för evig tid skulle förvaras i ett speciellt inrett gravkor. Gravkoret vågade man inte göra något åt när i stort sett hela kyrkan revs och byggdes upp på nytt i slutet av 1800-talet. Utanför dörren hänger släktens vapen, och inne i koret står några kistor – och skaklar.

Varje julaftonsnatt ger sig emellertid Ehrenbuschen ut på vägarna igen. Som straff för sitt brutna löfte om två gårdar till kyrkan tvingas han upp ur sin kista för att köra till sitt gamla hem i Rydsgård och ändra i gåvobrevet. Han åker efter två stora svarta hundar som ”puster ill ur flabben och yenen e som rödglöenes illklot för att di ska kunne vise väjen i mörke natten”.

Innan solen går upp på juldagens morgon måste Ehrenbusch vara tillbaks i sin kista igen.

Engelbrektsgatan i Trelleborg har fått sitt namn efter Engelbrekt Kock som tillsammans med sin bror Carl Jöran lade grunden till det Kockska handelshuset i Trelleborg. Engelbrekt Kock var farbror till Johan Kock, som är betydligt mer känd i Trelleborg än idag.

Kocks är Trelleborgs i särklass äldsta företag. 1825 startade Carl Jöran egen rörelse i Trelleborg. Då hade han drivit en affär i byn i flera år tillsammans med sin kusin Carl Fideli Ajgdelinger. Redan 1768 startade Carl Fredrik Kock en handelsbod i Trelleborg vid Gamla torg.

Carl Jöran Kock tog sin yngre bror Engelbrekt till sin hjälp med rörelsen i Trelleborg sedan han 1829 beslutat sig för att expandera och öppna affär också i Malmö. I Trelleborg satsade bröderna på att bygga köpmansgården vid Östergatan.

Engelbrekt Kock levde mellan åren 1815 och 1861.

Frantz Lorentz Braconier var fanjunkare vid det Skånska dragonregementet.

Braconnier ägde den gård som senare blev Trelleborgs Folkets hus och Park. Förutom i Fanjunkaregatan har hans namn förekommit i en pub som tidigare fanns i Parken – Braconierska.

Skarpskyttegatan är en liten kort gatstump från Skyttsgården och norrut förbi Östergården och Gertrudsgården. Namnet kommer från skarpskyttar – skickliga skyttar. Tidigare låg deras övningsplats, Skarpskytteplatsen, där gatan idag går.

Hejderidaregatan går parallellt ett kvarter norr om Nygatan och sträcker sig mellan J F Hellmansgatan och Kapellgatan. Hejderidare var gamla tiders beteckning på skogvaktare.

Strandridaregatan går längs kustlinjen söder om Västra Infarten, från hamnen och västerut till gamla västra småbåtshamnen. Gatan har fått namn efter strandridaren, ett slags beriden kustuppsyningsman inom tullen.

Skräddaregatan, Repslagaregatan, Bagaregränd, Möllaregatan, Kuskgränd, Smedgränd, Hökaregränd, Garvaregränd, Böckaregatan, Slaktaregränd, Timmermansgatan och Färgaregatan är gator där förleden är hantverksyrken. De har gett namn åt gatorna på Östra Egna hem som byggdes på trettiotalet på västra delen av Österlidsområdet.

Hovslagaregatan, Snörmakargatan, Tunnbindaregatan, Buntmakaregatan, Glasblåsargatan och Tegelslagargatan är gatunamn som tillkom på 1960-talet då området vidgades österut.

Rådmansgatan, Notariegränd, Nämndemansgränd, Fogdegränd, Polisgränd och Borgmästaregatan har fått namn som leder tanken till lag och ordning. Gatorna ligger nordost om Granlundaskolan, i kvarteren norr om Frans Malmrosgatan. Området byggdes i mitten av 1950-talet.

Magistergatan, Lektorsgatan, Läraregatan, Rektorsgatan, Adjunktsgatan och Elevgränd ligger norr om Stavstensvägen och har skolans yrkeskårer som tema. Den förstnämnda anlades 1946, och de senare 1979.

Bästemansvägen, Kaptensvägen, Jungmansvägen, Rorsmansvägen, Matrosvägen, Sjöfararevägen, Styrmansvägen, Kaparevägen, Smugglarevägen, Sjömansvägen, Segelsömmarevägen, Riggarevägen och Tullarevägen ligger på Dalköpingeområdet och har alla namn efter sjöfartens yrken. Dalköpingeområdet började byggas på 1960-talet och har byggts ut efterhand.

Pukslagaregatan, Trumslagaregatan och Trumpetaregatan på Västra Egna hem eller Kattebäcksområdet, fick på 1960-talet namn efter musikanter.

Bryggaregatan är en av landets äldsta gator och gick rakt genom Trelleborgen, byggd under andra halvan av 900-talet. Sitt namn fick den dock senare, efter det bryggeri som låg vid korsningen med Västergatan.

Fiskaregatan ligger mellan Östra Förstadsgatan och Östra stranden.

Lotsgränden går mellan Västergatan vid gamla Polishuset och söderut till Strandgatan.

Rallarevägen ligger norr om Pilevallsskolan, där järnvägen till Lund gick.

Reparatörsgatan och Roddaregatan ligger på öster, norr om Östra Förstadsgatan.

Ryttaregatan och Rusthållaregatan ligger söder om Hedvägen och öster om Valldammsgatan.

Frans Didrik Malmros, född i Trelleborg 1865, har fått äran av att ha fått en gata uppkallad efter sig. Han kom på många sätt att prägla framväxten av det nya Trelleborg under 1900-talets första årtionden.

Efter studentexamen 1884 avlade Frans Didrik Malmros hovrättsexamen i Lund fyra år senare. Han utsågs till vice häradshövding 1891 och gjorde sin tingstjänstgöring i Sölvesborg.

Under slutet av 1880-talet praktiserade han under några år på spannmålsfirmor och skeppsmäklarkontor i London och Hamburg. Detta fick fungera som förberedelse för vad som komma skulle. Familjen Malmros drev de båda företagen Trelleborgs Ångfartygs AB och Trelleborgs Ångkvarns AB. Sedan fadern dött 1904 blev Frans Malmros verkställande direktör i bolagen.

Industriman med förtroendeuppdrag

Han nöjde sig emellertid inte med detta utan engagerade sig starkt i det industriella uppbyggandet av Trelleborg. Detta resulterade bland annat i Färg och Fernissfabriken AB Standard som grundades 1906, Trelleborgs Stenkolsbolag 1894 och Trelleborgs Stuveri 1908.

Frans Malmros var också styrelseledamot i styrelserna för bland annat Lund-Trelleborgs järnväg 1907-1931, i huvudstyrelsen för Skandinaviska Kredit AB från 1905 och fram till sin död. Han var landstingsman mellan åren 1908 och 1923, vice ordförande i landstinget under åren 1919-1923, ordförande i förvaltningsutskottet under två år, fullmäktig i Skånes handelskammare 1905-31, ordförande i dess arbetsutskott under en följd av år och vice ordförande i dess fullmäktige under tolv år.

Donerade konst med hustrun

1918 donerade han tillsammans med sin hustru till det första offentliga konstverket i Trelleborg, Irrblosset pryder en av dammarna i Stadsparken och skapades av Axel Ebbe.

Frans Malmros inrättade också en fond till ett vilohem för trötta mödrar.

I Trelleborgs stads historia har Frans Didrik Malmros gjort många avtryck. Han var stadsfullmäktig under åren 1901 till 1929, dess vice ordförande 1901 till 1904 och dess ordförande under många år, från 1905 till 1928.

Frans Malmros avled i Trelleborg den 12 april 1931.

Frans Malmrosgatan går i öst-västlig riktning från Akkahusen och bort till Östervångsvägen.

Valldammsgatan som går från Algatan och norr ut till rondellen vid lasarettet, har fått sitt namn efter Valldammarna. Dessa låg där Söderslättsgymnasiet finns idag. Valldammarna låg invid den gamla stadsmuren, och väster om finns Norra Vallgatan. Valldammen fylldes igen på 1880-talet. På 1600-talet hette Valldammsgatan Wiborgssträdet efter en köpman vid namn Wiborg.

Hyredammsgatan är en liten kort återvändsgata mellan Hesekillegatan och Hejderidaregatan. Namnet kommer från Hyredammen, där byns hyre eller höre, herde, vattnade sina kreatur. I gamla dokument kallas dammen för Herdadammen.

Hesekillegatan tar sin början i söder just vid Hyredammsgatan och leder sedan norrut, ut från staden i riktning mot Kyrkoköpinge. Bakgrunden till namnet är att här rann Hesekillan, Hesekällan. På danska heter källa som bekant kilde, och under årens lopp har Hesekilden blivit Hesekillen.

Kattebäcksvägen har fått sitt namn efter Kattebäcken. Vägen är en fortsättning på Västra Vallgatan norrut till Hedvägen. Här rann förr Kattebäcken som utgjorde gräns mellan stadsbebyggelse och landsbygd. Idag går gatan genom ett villaområde, resultatet av satsningen på egnahemsbebyggelse i mitten av 1900-talet. Västerbrogränd ligger inne i kvarteret där Borgmans handelshus en gång låg. Den hette tidigare Fiskaregränden och gick över Kattebäcken.

Österbrogatan är för öster vad Kattebäcksvägen är för väster, och utgjorde förr gräns mot landsbygden. Österbron ledde över Österbäcken som rann ut i havet i nuvarande östra delen av hamnen. Tidigare hette gatan Brogatan.

Bastebrosträtet är nuvarande Pilegränd, belägen mellan Algatan och Strandgatan, Namnet kom från Bastebron som ledde över Bastarännan.

Syster Jenny var stadssjuksköterska och hette i efternamn Pettersson. Hon kom i stadens tjänst 1912 och har för sitt arbete hedrats med att ge namn åt den långa gata som täcker in Trelleborgshems flerbostadshus i området.

Syster Hanna var diakonissa. Hon kom till Trelleborgs församling 1933 och hette i efternamn Persson. Syster Hanna har gett namn åt en mindre gata i villaområdet norr om flerfamiljshusen.