1910 - Biokrig med närproducerat

Numera kan Trelleborg åter ståta med två biografsalonger, tidigare i höst fick Grandbiografen en "lillasyster" i form av en mindre salong. För hundra år sedan hade Trelleborg också två biografer, som konkurrerade hårt inbördes, bland annat genom att bjuda trelleborgarna på filmer med dem själva i huvudrollen!

1905 fick Trelleborg sin första permanenta bio eller stående biografteater som det kallades. Kinematografen visade filmer lördagar och söndagar. 1907 flyttade Trelleborgs Biografteater till nyinredd elegant lokal vid Algatan, Hotel Norden. Där visades alltid förstklassiga bilder af omvexlande skämtsamt och allvarligt innehåll.

På hösten 1909 var biografen väl etablerad och nu ville fler personer ha del av framgången. Trelleborgs Biografteater fick nya ägare i form av ett konsortium bestående av boktryckaren N Ohlsson, bryggaren K O Johansson och cykelfabrikörerna N A Karlsson och Sven Nilsson.

Den 19 december 1909 började Karl O Johansson och C G Silow konkurrera genom att ge biografföreställningar i Teatern, det storslagna teaterhuset vid Algatan/ Corfitz Beck Friisgatan som invigts bara några år tidigare. Snart nog flyttade dock verksamheten till Concordia och fick namnet Stora biografen. Några månader senare ombildades verksamheten till Trelleborgs Biografaktiebolag. Då kontrade företaget med det snarlika namnet att byta från Trelleborgs Biografteater till det mera exotiskt klingande Scala när höstsäsongen började i augusti.

Hemmafilmat

Och det blev en spännande säsong. På hösten 1910 spelade de allra första Trelleborgsfilmerna in. Så här skriver Trelleborgs Tidningen om den stora händelsen:

Stora biografen kinematograferade Kontinentaltågets ankomst och införande å färjan, färjans utgående och rörelsen i hamnen, sockerfabriken och gummifabriken, lekande skolbarn, brandkårens öfningar, toghandel, gatulif m.m.

Scala ville inte vara sämre utan satte också igång med sitt egna kinematograferande. På filmen fastnade flera hundra kända trelleborgare, bemärkta personer, såväl som af alla kända original, gator, parker och vackra motiv.

Det är inte svårt att föreställa sig med vilken nyfikenhet trelleborgarna gick till biografen denna höst. Kanske man själv fastnat på filmen? Så här skriver signaturen Sir William i en krönika i Trelleborgs Tidningen:

Trelleborgarna ha i dessa dagar haft nöjet att på stadens båda biografer skåda sin stad och sig själfva. Ej minst lustiga voro bilderna från skolorna. De unga hade tydligen till fullo uppskattat nöjet att bli kinematograferade och lekarne gingo med lif och lust. Gatuinteriörerna voro trefliga och man fick där se åtskilliga af vår stads mera kända gatufigurer.
Vackrast voro onekligen vyerna från ångfärjan, hamnen och sockerbruket.
För öfrigt ser det ut, som om konkurrens skulle bli skarp de båda biografteatrarna emellan. Den ena öfverbjuder den andra i nyheter, och får en af dem fast i ett extranummer, vips är konkurrenten äfven färdig med detsamma. Den som vinner på öfverbjudandet, är allmänheten, men denna skulle vara ännu tacksammare om det varierades något mera och det inte drogs samma program på båda biograferna. Det är ju exempelvis rätt trefligt att se Den hvita slafhandeln men det är nog att se den en gång. Detsamma gäller säkerligen äfven Badlifvet i Mölle.
För resten, om inte herr biografdirektörer lugna sin stridsifver något, löper den goda allmänheten risken att fram mot jul bli bjuden på kaffe med dopp på Scala och té med smörgåsar på Stora Biografen.
Ja hvem vet! Min gamle vän Herman Gabriel minnes ännu den tid, då Sundsbåtarna konkurrerade. På den tiden reste man till Kongens By för 50 öre och fick fri musik och frukost till på handel. Eja, vore vi där igen!

Trelleborgarna som skådespelare

Det kom inte att dröja länge innan konkurrensen mellan de två biograferna blev alltför dyr och de fusionerades i ett bolag.

Under 1900-talet kom Trelleborg att ha en lång rad biografer, som mest fem samtidigt. Namn som Roxy, Victoria och Tre Lejon är för många förknippade med matinéer och gottepåsar. Teatern försvann när huset med samma namn revs i slutet på 1960-talet. En bit in på 1970-talet konkurrerade Röda Kvarn och Grand om besökarna, men i takt med att färg-TV:n erövrade de trelleborgska hemmen fick också Röda Kvarn släcka projektorn. Även Grand har haft en del svåra år, men nu verkar biografbesökandet ha fått en renässans. Den nya, lilla salongen som kompletterar Grands stora, har fått ett mycket gott mottagande. Och precis som för hundra år sedan kommer det att visas närproducerad film i Trelleborg. För en tid sedan premiärvisades Carl Aspegren, Agneta Ulfsäter Troell och Oliver Lazarevskis film De kom för att jobba. Filmen handlar om några av de många tusen invandrare som kommit till Trelleborgs Gummifabrik för att arbeta. Premiären för skådespelarna och deras familjer blev en stor succé och snart kommer filmen att visas också för allmänheten.

Etiketter

Hjälpte informationen på den här sidan dig?