1888 - Kommunala beslut i samma rum i 125 år

När kommunstyrelsen i Trelleborg samlas till sina sedvanliga månadsmöten , så sker detta i en unik lokal. Hade väggarna kunnat tala, hade de bistra herrarna som från sina guldförsedda ramar blickar ner på menigheten kunnat berätta, då hade vi fått höra Trelleborgs hela nutidshistoria.

Ända sedan 1888 – i 125 år – har alla avgörande beslut för Trelleborgs vidkommande fattas mellan dessa fyra väggar. Dagens politiker känner måhända inte mycket av de historiska vingslagen men för snart femtio år sedan fick deras föregångare en påminnelse om just detta:

Den 22 juni 1967 samlades nämligen kommunfullmäktige - eller stadsfullmäktige som den korrekta termen löd - till sedvanligt sammanträde. Ett halvår tidigare hade det nya Trelleborg fötts - vid årsskiftet slogs Alstad, Gislöv, Anderslöv, Klagstorp och Skegrie samman med Trelleborg till storkommunen Trelleborg. 1967 var också ett märkesår på ett annat sätt, det var 100 år sedan Trelleborg återfick sina stadsrättigheter som så snöpligt gått förlorade 1619.

Detta föranledde kommunfullmäktiges ordförande Ingvar Björkman att ta till orda när den ordinarie dagordningen var avklarad vid junimötet. Så här sa han:

Vi har i dag samlats till ordinarie stadsfullmäktigesammanträde men också för att erinra oss stadens och fullmäktiges 100-åriga tillvaro under den sista epoken i stadens historia.

Staden omnämndes redan på 1200-talet som en av ärkebiskopens torgstäder och i likhet med några andra sydskånska städer har Trelleborg det stora sillfisket under medeltiden att tacka för sin tillblivelse. Det blomstrande näringslivet i Trelleborg blev emellertid snart en nagel i ögat på malmöborna som gjorde gällande, att Trelleborg allvarligt hotade dem med yderste afbreck och skade och att det fanns risk för att Malmö skulle slet blifwe öde och forderfwit därest trelleborgarna finge fortsätta med sin borgerliga näring. För att förhindra detta upphävde konung Christian IV den 19 april 1619 – på malmöbornas tillskyndan – stadsprivilegierna för Trelleborg. I det Kungl. brevet ålades köpmännen och hantverkarna i Trelleborg att flytta till andra städer i riket. Trelleborgarna gav sig emellertid inte så lätt utan fortsatte trots den kungliga befallningen med både handel, sjöfart och hantverk.

Men Malmöborna höll ett vakande öga på trelleborgarna och inrapporterade till kungen vad som tilldrog sig. I november 1619 fick länsmannen på Malmöhus, Sigvard Grubbe, ett brev från den danske kungen, där han anbefallde att utan alla vidare undskyllanden och förevändningar tillhandahålla de trelleborgare, som ej sysslade enbart med jordbruk, att bosätta sig i Malmö eller någon annan privilegierad stad. Dessutom fordrade kungen att de skomakare från Trelleborg som trots förbud sålt sko i Malmö, skulle straffas och åtalas.

Men Trelleborgs livskraft var ej bruten och invånarna fortsatte sin sega kamp för rätten att här i staden självständigt bedriva handel och hantverk.

Ansträngningarna att få tillbaka de förlorade stadsrättigheterna kröntes slutligen med framgång – efter att 1843 ha beviljats köpingsrättigheter erhöll Trelleborg på nytt stadsrättigheter år 1867. En liten tidningsnotis berättar hur det gick till, när Trelleborgs borgmästare och rådmän blevo installerade i sina ämbeten. Klockan 10.00 infann man sig på Rådhuset, varifrån man i procession begav sig till kyrkan. Skarpskyttarna paraderade vid torget och anslöt sig till processionen. Efter gudstjänsten begav man sig tillbaka till rådhuset, där installationsakten förrättades av landssekreterare Krook. Kl 2.00 samlades man till middag å hotell Tre Lejon, vid vilken närvoro, förutom herrarna från landshövdingsämbetet, även greven Beck-Friis, häradshövding Holmqvist med flera. Man drack en mängd skålar – för konungen, för länets hövding, för stadens framtid, för en allmän folkbeväpning, för tjänstemän av olika kategorier m. fl. Skålarna dracks under livliga hurrarop, beledsagade av fanfarer och 27 kanonskott. Så nog blev magistraten ordentligt installerad i sina ämbeten! Borgarskapet i den nya staden beslöt på allmän rådstuga den 5 juni 1867 att överlåta stadens förvaltning till stadsfullmäktige. Den första uppsättningen fullmäktige valdes vid allmän rådstuga den 15 juli 1867 och sammanträdde för första gången den 18 juli samma år. De vore då till antalet 20.

Ända sedan 1888 har fullmäktige haft sina sammanträden i nuvarande sessionsrum. Dessförinnan hölls sammanträdena i den s.k. rådhussalen på nedre botten. Ända fram till 1910 delade stadsfullmäktige rum med läroverkets elever – salen användes av skolan både som aula och klassrum. Från den tiden och allt fortfarande har vi delat rum med den dömande myndigheten, först med rådhusrätten och senare med Oxie och Skytts häradsrätt.

Vid ett tillfälle som detta kunde det finnas många skäl att mera detaljerat redogöra för stadens historia och utveckling. Det skulle emellertid ta alldeles för lång tid och dessutom känner den här församlingen mycket väl stadens och bygdens historia.

Jag skulle eljest gärna vilja erinra om industrins, handelns och hantverkets storartade utveckling, liksom om vår hamn och våra färjeförbindelser, samt om Trelleborgs betydelse som sjöfarts-, rederi- och kommunikationsstad.

En tillbakablick på skolans och socialvårdens områden vore ägnade att belysa vårt samhälles utveckling och expansion.

Visst finns det intressanta saker att berätta när det gäller bostadsförsörjningen och därmed sammanhängande gatu- park och andra tekniska frågor. Visst vore det angeläget att denna dag få tillfälle att erinra om Trelleborgs stora män och kvinnor – om deras betydelsefulla insatser och gärningar. Visst vore det naturligt om vi en dag som denna erinrade oss de många goda åren men också de svåra och onda, ty sådana har förvisso också funnits. Men vi, som har förmånen att verka i vår stad bör framförallt ägna en tacksamhetens tanke åt alla dem, som genom arbete och framsynthet lagt grunden till det samhälle, i vilket vi nu lever och verkar. Stadens utveckling har under de senaste decennierna varit snabb och framgångsrik, och vi har all anledning att förvänta oss, att denna utveckling skall fortsätta. Den senaste kommunsammanläggningen har förvisso skapat stora problem, men tack vare det samförstånd och den samarbetsvilja som visats både under förberedelsetiden och efter sammanläggningens ikraftträdande bör vi med tillförsikt kunna se framtiden an.

Jag ber till slut att å stadsfullmäktiges vägnar få tillönska staden och dess invånare fortsatt framgångsrik verksamhet.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?