1715 - Kungligt främmande till jul

Strax före jul 1715 fick Trelleborg fint främmande, även om det inte var många som kände till det. Då landsteg nämligen Karl XII vid Stavstensudden. Då hade krigarkonungen varit borta från Sverige i många år. Så småningom blev förstås kungabesöket upphov till åtskilliga historier, sanna eller inte går inte att bedöma idag. Sant är emellertid att Karl XII landsteg vid Stavstensudden eller möjligen vid Skåre en snöig decemberdag för snart 300 år sedan.

Till Stavsten, över det isfyllda Östersjön, kom kungen i båten Snappopp. Kapten ombord var Johan Christopher Düring, kallad Stopher. Avkomlingar till denne sjöman lär än idag leva i södra Skåne.

Sägnen om denne Stopher berättar att Karl XII i svenska Tyskland tog sig en ung pojke som fick följa med honom på fältslagen i Ryssland. Han skötte sig så väl att han blev utnämnd till mästerkock i det kungliga köket. Stopher var med vid katastrofen i Poltava men lyckades rädda livhanken och följde med den flyende kungen till Turkiet. Han klarade sig också helskinnad från kalabaliken i Bender. Den trogne Stopher fanns vid kungens sida under den äventyrliga ritten upp genom Mellaneuropa till Stralsund. Givetvis stod han också vid krigarkungens sida under flykten över Östersjön. För sina tjänster till kungen fick Stopher enligt sägnen ett större bondehemman i Stora Isie.

En annan sägen vet att berätta att det firades bröllop på gården Fredshög när kungen kom farande förbi efter landstigningen vid Stavsten. Kungen såg alla ljusen från gården och ville komma in för att delta i festen. När han hörde att det var tal om bröllop begärde han att få dansa med bruden. Som tack för dansen befriades gården från kungliga pålagor. Dessutom fick gården ett kungligt brev på att angränsande gårdar skulle hålla stängsel kring Fredshög i gott skick.

I en skildring av en kyrkoherde vid namn A Nordberg som trycktes 1740 berättas det så här om överfarten från Stralsund till Stavsten:

Efter ett så otroligt arbete i samfällta 12 timmars tid, kom Han May:ts ombord på last-Galioten eller Prohmen Hwalfisken, som låg wid Jellen omgefär 2 Tyska mihl från Stralsund. Han hade också råkat på grund, det var otur med Kongens flykt för gemt. Då han red från Bender ville han ej genom mellan Europa hava mer än en i sällskap, de andra sände han över Belgrad till Stralsund. Kunden, som kallade sig Captin Frisk, och hans kamrat red vilse på 4½ mil, då de träfte en svinnehöre som låg och sov vilken med många ord och god betalning med bloss ledde till rätta vägen igen, men ändtlilgen kommit lös och öfwer sandbanken. Der gafs det åter något hwa nytt arbete igen; at bråka sig genom flått-isarne wid pass 2 mihl bort, då Hans May:t gaf Ordres, at man skulle ankra, på det folket, som wat utmattat, måste få hvila, hälst wädret war alldeles stilla, at man ej kunde komma längre. Klockan 12 om natten lyftes ankar igen, at Hwalfisken gick med någorlunda sudost wind och stälde sin kosa gerande på Ystad. Följande morgon den 12 wed dagningen, vwar han allenast 4 mihl ifrån landet, men wädret begynte kase sig af och an til dess det med snöslagglade sig aldeles inemot middagen, då den ofwannämnde dubble Chaloupen Snapp-op kom honom, med Nord-ost kuhl, til mötes. Mans May:t lät sig behaga att stiga derpå, men winden var contrair, och sprang compassen rundt om, til kl 12 om natten, då et östan-wäder gaf wederbörande anledning at ställa coursen till skånska wallen och Trelleborg hwarest man, på en half mihl när, kastade ankar klockan 4 om morgonen. Klockan 6 lät Hans May:t sätta sig i land, och gick till fot med sin lille Swite sielf-femte man genom staden utan att gifva sig till kunnig hwem Han war. Strax utan före fingo de hwar sin skiutswagn hwarmed de åket till närmaste gästgifware-gården wd Ystad; der satte Hans May:t sig till häst och kom eftermiddagen kl 3 wäl och lyckligen til Ysted, och sama Qwarter, som Han Anno 1700 in October innehaft och häfdat.

I den här berättelsen har kungen vare sig sovit över i det så kallade Karl XII-huset vid Gamla Torg eller ha dansat med bruden på bröllopet i Fredshög. Intressant är också att konstatera att kyrkoherde Nordberg kallar Trelleborg för stad. 1715 hade det gått nästan hundra år sedan Trelleborg miste sina stadsrättigheter. Det skulle komma att dröja 150 år till innan Trelleborg ånyo blev stad.

Flera berättelser vittnar om att kungen gick genom Trelleborg, från Stavstensudden österut mot Ystad. Huruvida han sov över i huset vid Gamla Torg är inte känt, kanske var han så utmattad efter den strapatsrika färden över det vintriga havet att han behövde hälla sig en stund.

I en sägnen förtäljs att öster om Trelleborg hanns det kungliga följet upp av Östra Torps prästedräng som varit och hämtat julemell, julmjöl, på Hallemöllan i Trelleborg. Det var nämligen bara här i trakten det fanns ett sikteverk.

Karl XII och hans sällskap frågade drängen om möjligheten att få skjuts till Anderslövs prästgård. Kungen lovade god betalning och därför satte drängen av sitt mjöllass på en gärdesgård vid strandvägen i Dalköpinge. På natten kom de fram till Anderslöv där de knackade på i prästgården. En dräng kom och frågade genom dörren vem det var, och då svarade kungen att drängen skulle hälsa prästen från Carolus. Drängen gick utan att öppna, varskodde sin husbonde som snabbt kom på fötter och gick och öppnade dörren.

Prästedrängen från Östra Torp fick köra tillbaka till Dalköpinge och hämta sitt mjöllass. Sedan for han hem utan att berätta om sitt nattliga äventyr för husbonden. Efter en tid fick Östra Torpsprästen ett brev, ett stort kuvert med kungligt sigill. När han öppnade brevet såg att kungen förlänat honom och alla hans efterkommande rött att av kronotionden uppbära tio tunnor korn. Också drängen, om vilkens lön kungen gjort sig underrättad under resan, var ihågkommen i brevet. Under hela sin livstid skulle han få hälften, fem tunnor. Dessutom skulle han få ett hemman i Kyrkoköpinge. Detta hemman har senare kallats Torrmarkeställed.

Att drängen skjutsade kungen kan antagligen stämma ganska väl. På den tiden var prästgårdarna gästgiveri som hade skyldighet att förse resande med mat och husrum. I Anderslöv fanns det dock inte prästgård vid den här tiden, utan antagligen kom kungen till Grönby. Eftersom han inte anlände till Ystad förrän klockan tre på eftermiddagen så torde kungen knappast ha stannat till i Skivarp.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?