Klimatarbete på olika nivåer

Hotet om klimatförändring är ett stort globalt problem. Det kan bara lösas genom engagemang och handling på många olika nivåer - globalt såväl som nationellt, lokalt och individuellt.

Klimatfrågan är i mångt och mycket en fråga som handlar om obalansen mellan i- och u-länder: De rika u-länderna förorenar mest medan de fattiga länderna drabbas värst av temperaturhöjningens effekter. Det internationella klimatarbetet är viktigt för att båda sidor ska kunna acceptera de åtgärder man beslutar att genomföra.

Ojämn fördelning

Människorna över hela jorden släpper tillsammans ut cirka 25 miljarder ton koldioxid årligen. Men fördelningen av utsläppsmängderna är mycket ojämn. De rika i-länderna släpper ut långt mycket mer koldioxid per invånare än vad de fattiga u-länderna gör. I Sverige är utsläppen på väg ner från 6,5 ton koldioxid per person och år till klimatmålet 4,5 ton. I Asien ligger utsläppsnivåerna på 1-2 kg per person och år. I USA släpper man ut mest koldioxid i världen och ligger på en nivå runt 20 ton per invånare.

Jordens befolkning ökar kraftigt och många fattiga länder, inte minst de folkrika staterna i Asien, är på väg in i en utvecklingsfas av stark ekonomisk tillväxt. Folkökningen och tillväxten medför risk för ökad växthuseffekt.

Internationella överenskommelser

Det pågår sedan lång tid ett omfattande internationellt klimatarbete. Startskottet togs egentligen vid FN-konferensen i Rio de Janeiro 1992. Då antogs en klimatkonvention som undertecknades av 170 länder. Konventionen har som mål att stabilisera utsläppsnivåerna på en godtagbar nivå. En viktig princip är att i-länderna bör ta ledningen i detta arbete.

I Kyoto i Japan 1997 antogs det s.k. Koyotoprotokollet. Överenskommelsen innehåller bindande mål för minskning av utsläpp av koldioxid, metan, lustgas och industrigaser.

Internationella förhandlingar har fortsatt och lett till nya överenskommelser - i Bonn och Marrakech 2001 - och många länder har sedan dess arbetat med att överföra Kotoytoprotokollets mål till den egna nationella lagstiftningen.

Nationellt arbete

I Sverige har vi fått nationella klimatmål. De svenska utsläppen av växthusgaser ska som ett medelvärde för perioden 2008-2012 vara minst 4 procent lägre än utsläppen år 1990. År 2050 bör utsläppen i Sverige sammantaget vara lägre än 4,5 ton koldioxidekvivalenter per invånare och år. Därefter ska utsläppen minska ytterligare.

Regeringen har via Naturvårdsverket avsatt pengar för stöd till de svenska kommunernas klimatinvesteringar - s k klimatinvesteringsprogram (KLIMP).

Regionalt arbete

På den regionala nivån arbetar länsstyrelserna med att ta fram de regionala klimatmål. I stort följer dessa de nationella målen.

Lokalt klimatarbete

Trelleborgs kommun antog våren 2004 en klimatstrategi med lokala mål för utsläpp av växthusgaser. Strategin innehåller också en rad förslag till åtgärder inom energi- och transportsektor till hur målen ska kunna nås. Bland annat föreslås energieffektivering av fastigheter och minskad användning av fossila bränslen. Inom transportsektorn föreslås bland annat utbyggnad av cykelvägnät och Pågatåg till Trelleborg snarast möjligt.

Trelleborgs kommun har också ett klimatinvesteringsprogram som omfattar utbyggnad av fjärrvärme, installation av solfångare samt information om miljöfordon och om klimatfrågan till en bred krets av kommuninvånare och verksamma i kommunen.

Text: Anitha Ljung
Foto: Kerstin Lindkvist