Skåre

Skåre är ett litet genuint fiskeläge med båtar, torkplats för fiskegarn och vitputsade hus med svarta, tjärade papptak.

Namnet Skåre skrevs år 1536 Skaare. Med största sannolikhet åsyftas en trång passage mellan stenar i havet utanför. År 1670 var ännu ingen bosatt på "Skåre boar" men i 1712 års jordebok omtalas en Skårebo, Lars Ingemars - den tidigast kända Skårebon.

År 1825 fanns det elva familjefäder på läget. Sju av dessa var soldater och ryttare. Ca tio år senare hade hushållens antal vuxit till 22, varav sex levde på fiske och tolv män var militärer. På 1870 - talet fanns här ett femtiotal hushåll och även om alla inte hade fiske som huvudnäring så var det en betydande bisyssla. Sedermera övergav t.o.m. utlärda hantverkare sina sysslor för att skriva sig som fiskare och fisket har således spelat en mycket stor roll för byn.

På Skåre fanns i slutet av 1800 - talet två båtbyggare. En av dom hette Nils Grip och bodde öster om Skåre vid de så kallade Tivolihusen. Den andre hette Per Hall och bodde i själva fiskeläget där också en gränd uppkallats efter honom. Skåre är det västligaste fiskeläget inom Trelleborgs kustområde. De andra är från väster till öster Gislöv, Böste, Smyge och Beddinge.

Skåre skansar

Skåre skansar, öster om fiskeläget, är försvarsanläggningar från 1700-talet. Försvarsanläggningen är i form av två redutter, jordvallar för kanoner, sammanbundna av en längsgående vall. Den började uppföras redan på 1600-talet som strandförsvar mot de båtar som trafikerade djuprännan utanför kusten.

De är troligtvis uppförda av Magnus Stenbock. Vallarna förstärktes av Karl den XII:s följeslagare i samband med att den sistnämnda landsteg vid Stavstensmonumentet, efter seglatsen från Stralsund.

Skansarna var sedermera traktens "nöjescentrum" för lägets ungdomar vid midsommartid. Midsommarfesterna höll i sig ännu in i förra seklet men reducerades undan för undan.