Kungen – kom ett år efter sin drottning

Se bilden i större storlek.

Det skulle komma att dröja nästan ett helt år innan Drottning Victoria fick sällskap av sin gemål på Kungsleden mellan Trelleborg och Sassnitz. Först i mars 1910 kom Konung Gustav V till sin hemmahamn för första gången. I drygt 58 år kom hon att göra tjänst, en svårslaget rekord som hon delar med sin drottning…

I motsats till sitt systerfartyg byggdes Kungen i Sverige, på Lindholmens Varv i Göteborg. Här gick hon av stapeln den 19 juni 1909, bara några veckor innan engelskbyggda Drottningen gjorde sin jungfrufärd från Trelleborg till Sassnitz.

Kungen fick byggnummer 402, fartyget var 113,47 meter lång och 16.24 meter bred. Djupgåendet var 5,18 m och hon drevs av två trecylindriga ångmaskiner, byggda på Lindholmen-Motala verkstad. Antalet bruttoregisterton uppgick till 3062.

Det kungliga fartyget gjorde 16,5 knop, hade två spår med en total längd på 165 meter vilket motsvarade sexton till arton järnvägsvagnar. 974 personer kunde ångtågfärjan ta ombord.

Flaggförsedd

Den 14 mars 1910 gjorde Kungen, som båten kom att kallas, sin jungfrutur. I samband med utbrottet av första världskriget togs hon tillfälligt ur trafik, men redan den 21 augusti var trafiken i gång som vanligt. I oktober 1915 inställdes färjetrafiken till följd av ubåtsfaran. En månad senare var hon åter i gång på leden, nu försedd med rejäla blågula nationalitetsbeteckningar målad på fartygssidorna.  

Vintern 1929 lade sig isen i södra Östersjön och färjetrafiken fick stora bekymmer. Det tog upp emot fyrtio timmar att ta sig mellan Sassnitz och Trelleborg!

Under andra världskriget, 1940, utrustades fartyget med skyddsutrustning mot minor. Faran att sprängas var stor, något som också tyska Deutschland fick erfara. I september 1944 inställdes färjetrafiken.

I november 1945 trafikerade Kungen tillsammans med Drottningen den polska hamnen i Gdansk. Uppgiften vara att skeppa över 1300 järnvägsvagnar som hyrts ut till polska staten. Året därpå seglade fartygen linjen Trelleborg-Gdynia eftersom trafiken till Sassnitz var inställd. Under knappt ett år, mellan juni 1947 och mars 1948, upprätthölls trafiken till det som skulle komma att bli DDR, via Trelleborg-Warnemünde. Från februari 1948 trafikerade SJ linjen Trelleborg-Odraport, nuvarande Swinoujscie. Som första färja kunde Kungen gå in i Sassnitz hamn den 10 mars 1948 sedan hamnen ställts i ordning och Rügendamm åter öppnats för trafik. Åtta dagar senare passerade det första snälltåget sedan kriget Rügendamm i riktning mo Sassnitz och färjehamnen. Tåget skeppades över till Sverige med Kungen och gick sedan vidare till Stockholm.

Två skorstenar

1952 stänges Sassnitz hamn ånyo, sovjetmakten ämnade använda denna som flottbas för delar av sin Östersjöstyrka. SJ tvingades åter att segla den länge och dyrare vägen till Warnemünde. Vid årsskiftet 1953/54 byggdes Kungen om och försågs med oljeeldning. Nu fick fartyget också en ny siluett eftersom det försågs med ytterligare en skorsten.  

Den 31 mars 1955 gick Kungen på grund vid inloppet till Sassnitz. Trots flera försök från den svenska färjan Starke gick det inte att få henne av grundet. Först dagen därpå kunde haveristen dras flott.

1959 blev Kungen reservfärja sedan östtyskarna satt in nya fyrspåriga Sassnitz på Kungsleden. Året innan hade svenskarna förstärkt med Trelleborg.

Den 8 juni 1968 gjorde Konung Gustav V sin sista tur på Kungsleden. I oktober samma år höggs hon upp på Persöner i Ystad. Delar av hennes inredning har bevarats, bland annat på Sjömansgården i Malmö och i en restaurang på Skeppsbron i Stockholm.

Ingrid Wall