Deutschlands historia ändade i Japanska havet

Från flaggskepp på södra Östersjön till ryskt krigsskadestånd i Stilla havet – ångfärjan Deutschlands liv på de sju haven inrymde åtskilliga doser dramatik. Hon byggdes under den tyske kejsaren Wilhelm och skrotades under sovjetledaren Nikita Chrustjev. Dessemellan hann färjan uppleva åtskilliga äventyr.

Deutschland byggdes för den nya ångfärjeleden Trelleborg – Sassnitz och löpte av stapeln på Vulcanvarvet i Stettin den 17 februari 1909 som nummer 292. Den 15 juni samma år gick hon i trafik. Deutschland var lika lång som de svenska färjorna Drottning Victoria och Konung Gustav V – drygt 113 meter. Hon var 16,26 meter bred och hade ett djupgående på 4,90 m, antalet bruttoregisterton uppgick till 2882, farten var 16,5 knop. Två spår på tillsammans 160 meter kunde lasta mellan sexton och arton järnvägsvagnar. Passagerarantalet uppgick till 975 personer.

Deutschland byggdes av Preussisk-hessiska statsbanorna och Kungliga preussiska järnvägsdirektionen i Stettin. Från våren 1920 övergick ägandet till Deutsche Reicheneisenbahnen som sedermera blev Deutsche Reichsbahn. Fram till 1945 hade Deutschland hemmahamn i Sassnitz.

Minutläggning

Den sjunde juli 1909 startade trafiken på den nya Kungsleden. Under fem år gick trafiken planenligt, sedan bröt första världskriget ut. Omedelbart vid krigsutbrottet togs fartyget ur trafik och överfördes till Artilleri och mindepån i Kiel för att vara behjälplig vid minutläggning i Östersjön. Fartyget utrustades med kanoner och på vagndäck förvarades 420 minor. Båten fick militärt befäl och var underställd Befälhavaren för Östersjöstridskrafterna. Marinen betalade de preussisk/Hessiska statsbanorna en daglig hyra på 690 riksmark.

Mellan den 15 och 20 augusti deltog Deutschland i minutläggning i östra Östersjön tillsammans med kryssarna Augsburg och Magdeburg och två torpedbåtar.

I december var Deutschland med att lägga ut 200 minor i Ålandshav, utanför Björneborg och Rauma. I april 1915 lades 180 minor ut utanför Dagö. Först i november 1919 överlämnades fartyget till sin ägare. I juli 1920 började Deutschland att tillsammans med sitt systerfartyg Preussen trafikera Stettin-Pillau. Först i januari 1924 var färjan åter på linjen Trelleborg-Sassnitz, men premiären blev bekymmersam – packisen var svårforcerad. För att komma loss behövdes assistans från riksmarinens Braunschweig. Först i februari kunde fartyget komma loss, då sedan hon fått hjälp av svenska Isbrytaren II.

I januari 1929 var det dags för nya svårigheter – i svår snöstorm gick Deutschland på Kullagrundet knappt sju sjömil sydost om Trelleborg. Dagen därpå, 19 januari, drogs hon av grundet av svenska bärgningsångaren Diana. Deutschland hade fått svåra skador och fick bogseras till varv i Kiel.

Tredjeklass blev turist

Under mellankrigstiden uppträdde Deutschland stundtals som kryssningsskepp. Det tidigare tredjeklassdäcket gjordes om till turistklass och förutom färjetrafiken seglade Deutschland mellan Kiel - Swinemünde och Pillau. 

Så bröt andra världskriget ut, och i augusti 1940 tog Krigsmarinen över fartyget. Hon byggdes åter om till minutläggare, bytte namn till Stralsund och gick sedan till franska Le Havre. Den militära karriären blev emellertid kort, båten skadades av bomber och var redan i november åter i tjänst på Kungsleden, nu under sitt gamla namn. I juni 1942 inställdes den civila färjetrafiken. Att södra Östersjön var ett hav i krig fick Deutschland uppleva den 19 oktober samma år då hon torpederades av den sovjetiska ubåten U2 utanför Trelleborg. Skadorna i aktern blev så svåra att färjan tvingades gå till Kockums varv för att bli reparerad. Först i mars året därpå var reparationerna avslutade och färjan kunde återgå i trafik. I september 1944 inställdes all trafik på leden och Deutschland togs åter i militär tjänst. I november seglade hon till Norge med lokomotiv och vagnar. Under 1945 gjorde båten ett antal resor med trupper och material.

Repatriering

Första maj 1945 lämnade Deutschland sin hemmahamn för sista gången. Hon tog kurs på danska Sönderborg. Därefter seglade hon till Århus där hon besattes av engelska trupper. Under tiden maj 1945 till mars 1946 seglade hon mellan Trelleborg och Travemünde med sammanlagt 18 165 personer, huvudsakligen anhöriga till tyska militärer. Deutschland förde också hem tyska trupper från Norge och polska medborgare från Lübeck till Gdynia. 

Till följd av Potsdamfördraget överlämnades Deutschland som krigsskadestånd till sovjetmakten. Den 13 mars 1946 hissades hammaren och skäran och fartyget bytte namn till Aniva. Efter att ha blivit utrustad i en östersjöhamn avgick Aniva österut för att framöver segla i Fjärranösterns farvatten. Under åren 1950-51 moderniserades fartyget i Vladivostok. 1959 sjönk Aniva efter ett navigeringsfel, i maj 1960 bärgades hon och användes under några år som bostäder vid reparationsvarvet i Nakhodka. 1963 skrotades Aniva, långt borta från Trelleborg-Sassnitzleden.

Ingrid Wall