Nya bokbusshållplatser!

Efter juluppehållet rullar Bokbussen till fem nya hållplatser. Det är V Alstad, Simlinge, Gislövs by, V Värlinge och Fru Alstad.

Stoppen varar 15 - 20 minuter, normal tid för Bokbussen att stanna. Man hinner faktiskt mycket på den korta stunden, det vet alla som lånar på bussen.

Du som bor i byn vet förstås allt om den. Men om du inte bor där och ändå vill veta något om de nya hållplatserna så passa på och läs här.

Kyrkan, ursprungligen från 1100-talet är utvidgad och ombyggd några gånger under 1800-talet. Tornet, från 1870, ser lite speciellt ut eftersom det bara var halvfärdigt när pengarna tog slut och man därför tvingades göra en provisorisk avslutning.

Simlinge (tisdagar jämna veckor, fd busshållplats, 17.00 - 17.15)
Simlinge har en blandad bebyggelse som ger ett trivsamt och lantligt intryck.

Före enskiftet låg gårdarna samlade runt en stor äng där byns vanningar fanns.

Av ängen finns idag norra delen kvar, ömsom uppodlad och ömsom som betesmark. I de västra delarna finns också en del av vanningen kvar.

Tegelkyrkan, från slutet av 1100-talet eller möjligtvis från början av 1200-talet, ligger i utkanten av byn nästan dold för förbipasserande! Här finns en vacker ornamenterad dopfunt kvar. Tornet tillkom inte förrän 1852.

Gislövs by (torsdagar jämna veckor, vid kyrkan, 18.35 - 18.55)
Gislöv by hade redan 1661, när Nils Eriksson Njure gjorde en karta över byn, inte mindre än 26 hemman. Det bebyggda området är fortfarande detsamma som på 1700-talet.

Byn ligger runt en stor allmänning, en pastoral med den lilla ån och under sommartid betande djur. Bebyggelsen är varierad med gamla gårdar, den invid kyrkan i en ovanlig grön färgsättning.

Det finns 1800-tals gatuhus, där det som är beläget vid västra infarten en gång lär ha tjänat som krog.

Man finner även nyare villor. I sydöstra delen av byn byggdes en klunga 1900-talshus och ett sågverk intill den då nyanlagda järnvägen.

Kyrkan är en av Söderslätts bäst bevarade medeltidskyrkor med de äldsta delarna från 1100-talet. Kor och långhus dateras till 1200-talet och tornet är byggt i etapper mellan åren 1760-1824. Dopfunten är ursprunglig och valven är rikt dekorerade med kalkmålningar från 1400- och 1500-talen. I västra långhusvalvet återges Skapelseberättelsen och i det östra, Yttersta domen.

Trakten är ovanligt fattig på fornlämningar. Förklaringen är att stenåldersdösarna använts som byggnadsmaterial till kyrktornen. På så sätt fick man billig sten och blev samtidigt av med den gamla hedendomen!

Västra Värlinge (måndagar udda veckor, t-korset, 16.40 - 16.55)
Västra Värlinge är en välbevarad by med små gatuhus längs bygatan, omgivna av några gårdar med lummig vegetation.

I en av dessa återfinns Scandante, ett säreget privat museum över den italienske nationalskalden Dante. I byn finns även en modern plastindustri i den gamla smedjan.

Fru Alstad (tisdagar udda veckor, vid kyrkan, 18.00 - 18.20)
Fru Alstad har en kyrka som skiljer sig från alla andra på Söderslätt. På långt håll avtecknar den sig med en märklig, bred silhuett, som en sorts vingar. Det stora gotiska templet byggdes under 1500-talet utifrån den gamla 1100-tals kyrkan. Skälet till detta var att kyrkan under senmedeltiden var en pilgrimskyrka. Kyrkans mittpelare är översållad med tecken och bomärken. Dessa s.k. pilgrimsmärken är både snidade och ristade.

På ängsmarken nedanför den västra kyrkogårdsmuren, rinner fortfarande den undergörande offerkällan. Det ovanliga namnet kommer av att kyrkan var helgad åt "Vår Fru", dvs. Jungfru Maria (Notre Dame). Kyrkans inventarier är rikhaltiga och fina. Dopfunten är från 1100-talet, triumfkrucifixet och valvmålningarna från 1400-talet.

Byn är idag helt liten med några gatuhus på rad, kärleksfullt renoverade, några koställen, gårdar och skolan.

Författarinnan Victoria Benediktsson, pseud. Ernst Ahlgren, föddes i Domme strax utanför Fru Alstad. Mustiga beskrivningar av bygden finns bl.a. i hennes roman Pengar. En minnessten är rest till hennes ära.

"Byn ägde icke mer än en enda gata utan spår av stenläggning...vid den ena sidan lågo fem, sex dåliga hus i en rad..." (V. Benediktsson)