Anhörigstödcenter ger tröst och hjälp

Hellre ett hjärta utan ord än ord som inte kommer från hjärtat. Så står det på väggen på Anhörigstödcenter på Västergatan, ord som kanske bättre än många andra beskriver verksamheten. Här finns inte bara hjärtan utan också öron som lyssnar och händer som hjälper.

- Vi har funnits här i tio år, vår uppgift är att underlätta tillvaron för den som vårdar en anhörig. Behovet är stort, de som tar hand om en sjuk närstående har ofta ett stort ansvar, säger Ann-Britt Andersson som arbetat med äldre i Trelleborgs kommun i mer än fyrtio år.

Nu börjar Ann-Britt så smått att förbereda sig för en ny period i livet, den som pensionär. Vid årsskiftet lämnar hon sitt arbete, med blandade känslor.

- Jag har trivts väldigt bra med det här jobbet, och det är ett privilegium att få arbeta med anhörigstöd, konstaterar Ann-Britt som sedan en tid tillbaka skolat in sin efterträdare, Bodil Segfü. Bodil har arbetat många år inom äldreomsorgen i Trelleborg, och tar med sig erfarenheter från bland annat Akka, och Fornborgens hemtjänst och gruppboende för dementa.

Anhörigstödcenter öppnades i gamla ABF-lokalen på Västergatan i mars 2000. Då hade Trelleborgs kommun fått statliga bidrag för att dra igång verksamheten. Sedan dess har Anhörigstödcenter blivit väl etablerat och även vuxit.

Den 1 juli 2009 infördes en ny bestämmelse i socialtjänstlagen som handlar om stöd till anhöriga som vårdar eller stödjer en närstående. Bestämmelsen lyder:

5 kap. 10 § socialtjänstlagen
Personer som vårdar eller stödjer närstående.
Socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder.

Bestämmelsen omfattar socialtjänstens hela verksamhet. Alla anställda inom såväl äldreomsorgen, omsorgen om personer med funktionsnedsättning som individ och familjeomsorgen har skyldighet att uppmärksamma anhörigas behov av stöd och att erbjuda stöd.

Syftet med att stödja anhöriga är framför allt att minska deras fysiska och psykiska belastning. Den anhörigas situation och behov av stöd måste därför uppmärksammas i ett tidigt skede.

Den anhöriga kan genom stödet få en förbättrad livssituation samtidigt som risken för ohälsa kan minskas Det är den enskilde själv som avgör om han eller hon vill ha hjälp som anhörig.

Vissa anhöriga behöver främst hjälp med insatser till den närstående för att orka med vardagen, eller för att få tid för sig själv. För andra handlar det om att få information och kunskap för att få känna sig trygga i sin roll när det gäller att hjälpa och stödja en närstående.

Varje närstående har sin egen historia att berätta, men med många gemensamma nämnare.

- Vi vill att anhöriga ska kontakta oss i ett tidigare skede.

- Att hjälpa en när och kär, make eller maka är ett tungt jobb, 24 timmar per dygn. Kanske har man varit gifta i sextio år och lovat att ta hand om varandra livet ut, berättar Ann-Britt.

När man känner att man inte orkar leva upp till det där löftet, hamnar man i kris. Då finns vi där och hjälper till. Vi är till för den anhörige, genom att ge stöd och hjälp orkar man kanske ännu lite till.

De tio åren på Anhörigstödcenter har lärt Ann-Britt mycket, bland annat att det är en stor skillnad mellan olika generationer.

- Äldre människor vill inte ta emot hjälp i samma utsträckning. De är uppväxta med att klara sig själva, men ofta behöver de avlastning för att kunna klara av sin livssituation. Man får inte glömma bort anhörig-vårdarens livskvalitet.

- Ett annat bekymmer är när mannen eller kvinnan blir ensam. Då har han eller hon vårdat sin make eller maka kanske under många år. Då behövs en lots tillbaka till livet. Här kan vi fungera som dörröppnare, visa på kontakter med föreningslivet, dagcentraler eller andra aktiviteter.

De kan vara svårt för en utomstående att förstå vilket arbete det är att vårda en anhörig. Många har också svårt att tala om det, men det är ofta just samtalet som är en god hjälp. På Anhörigstödcenter finns goda lyssnare.

- Ofta krävs det flera samtal innan bilden har klarnat. Det är svårt för många att tala om sin närstående och de problem som vardagen innebär. En del sjukdomar innebär personlighetsförändringar, människan man delat hela livet med blir plötsligt helt förändrad, säger Ann-Britt.

- Vännerna försvinner, man blir inte längre kontaktad eller bortbjuden. Det är väldigt lätt att bli isolerad, livet kretsar helt kring den sjuke. Bakgrunden är bristen på kunskap och rädsla.

Den anhörige får liten eller ingen tid för sig själv. Att göra något på egen hand kanske leder till dåligt samvete. Här är Anhörigstödcenter en fristad. Hit kan man komma för att tala, lyssna eller delta i någon av aktiviteterna.

Ofta hittar anhöriga andra i samma situation i de stora ljusa lokalerna på Västergatan. Det leder till samtal, skapar trygghet och kanske tröst. Man är inte ensamma om sitt bekymmer.

- En del vill ha enskilda samtal, andra samtalar i grupp. Det är upp till var och en, säger Bodil och Ann-Britt. Vi erbjuder också hembesök. Vi som arbetar på anhörigstödcenter har tystnadsplikt.

- Visst är det tungt många gånger, och jobbet kräver stor empatisk förmåga, men samtidigt är det så givande att kunna stödja människor.

Under Anhörigstödcenters paraply finns också utbildningar och informationsträffar av olika slag, återkommande är kurser om demens och stroke, det anordnas också olika temaföreläsningar. Erfaren personal håller i kurserna som syftar till att öka kunskapen och därmed förståelsen. Underhållning av annat slag finns också med på programmet.

Anhörigstödcenter har öppet hus måndagar mellan 13 och 16, tisdag till torsdag 9 till 12. Bokade aktiviteter äger rum tisdag till torsdag mellan 13 och 16, fredag 9 till 16 med avbrott för en timmes lunch 12 till 13.

Ingrid Wall