Efter 44 års omsorg – Nu går Ing-Britt i pension

Från institutionsvård till TV-idoler. Ing-Britt Wiberg i Trelleborg har varit med om en lång resa under de 44 år hon arbetat med förståndshandikappade. Nu är resan över, häromdagen gick Ing-Britt i pension, inte helt utan vemod;

- Jag har haft ett fantastiskt yrkesliv som har gett mig så mycket, säger Ing-Britt.

Vi träffas en solig höstförmiddag på Flygelgränd, ett av de LSS-boenden som Ing-Britt basat över sedan de byggdes för några år sedan. Det är bara några få dagar kvar av ett långt yrkesliv, avtackningarna är avklarade och Ing-Britt har haft alla "sina" brukare hemma på farvältillställning.

- Jag är ju inte riktigt pensionär ännu, det saknas ett och ett halvt år dit, men när jag nu får möjligheten att själv bestämma så väljer jag att gå i pension. Jag har jobbat inom LSS i Trelleborg i 32 år, så det kan vara dags.

Ing-Britts yrkesliv började redan 1966, när hon var 18 år gammal. Hon hade utbildat sig till barnsköterska på Flensburgska barnsjukhuset i Malmö och hade tänkt sig ett arbetsliv med att ta hand om sjuka barn.
Så fort skolan var klar erbjöds Malmötösen jobb, på det enda daghem i staden som tog emot utvecklingsstörda barn. Det var ett vikariat på sex månader, och Ing-Britt var glad över att så snabbt få en anställning.

Första mötet med barngruppen blev omvälvande för Ing-Britt;

- Jag hade aldrig haft med utvecklingsstörda att göra, men jag vande mig snart. Sedan dess har jag aldrig kunnat tänka mig att jobba med andra grupper. Det här är fantastiska människor som ger så oerhört mycket tillbaka.

Under årens lopp har Ing-Britt vidareutbildat sig till såväl förskollärare som inom ledarskap på högskolan. 1978 hamnade hon i Trelleborg när en ny gruppbostad öppnades på Fagerängen.

- Det var en filial till boendet på Penningstråket som flyttade in på Syster Jennys väg 34. Jag fick arbete som biträdande föreståndare.

Efter Fagerängen blev det Malörten där två gruppboenden byggdes i Trelleborgshems hus.

- På den tiden såg verksamheten helt annorlunda ut, minns Ing-Britt. Fem personer bodde i var sitt stort rum men det var personalen som bestämde det mesta och som lagade maten.

Byggda för ändamålet

Nästa uppdrag för Ing-Britt var att ta sig an uppgiften att få igång LSS-boenden på Kasalagatan 6 och 14. För första gången var det inte lägenheter som byggdes om för sitt nya ändamål utan hus som byggdes direkt för att passa verksamheten.

- Jag hade förmånen att få vara med redan från allra första början, från det första byggmötet, konstaterar Ing-Britt som hade nytta av den erfarenheten när det var dags att ge sig i kast med att leda verksamheten även på Portgränd, Fornborgen 1993.

- Landstinget var fortfarande ansvarig för verksamheten, det var först senare som LSS övergick till kommunen. Jag fick förtroendet att anställa personal och forma verksamheten från början.

Sedan 1990-talet har synen på LSS förändrats radikalt. Idag är det inte längre personalen som bestämmer, brukaren står i centrum och det är deras önskemål som styr verksamheten.

- Det är ett helt annat synsätt idag, säger Ing-Britt. Det är människor med samma rättigheter som du och jag. De har rätt till trygghet och tillit på samma sätt som alla andra.

Satt sin prägel

Gruppbostäderna på Flygelgränd byggdes 2005 och 2006. Också dessa båda hus har präglats av Ing-Britt som varit med från första pennstrecket, anställt all personal och format verksamheten.

- Det finns brukare som jag arbetat med i 25 års tid, det är klart att det skapar relationer. Det här är deras hem, vi finns här som sällskap och för att stötta och hjälpa när det behövs.

Under de många åren har Ing-Britt hunnit samla på sig många minnen. Ett som speciellt satt sig fast i sinnet är den gång man arrangerade ett bröllop mellan två av de boende. Det blev en härlig fest, minns hon.

- I vårt jobb måste vi vara lyhörda och förstå, både brukarna och deras anhöriga. I dag är synen på förståndshandikappade också en helt annan än när jag började. Då gömde man undan människor på institutioner, idag gör man TV-program. När jag började hade vi ett femtiotal boende i Trelleborg, idag är det nog tre gånger så många.

- Man blir som en extramamma, lär känna de boende och är med och formar deras liv.

De boende i kommunens LSS-boende är i åldrarna mellan 22 och 75 år. De har alla sitt eget boende där de själv kan laga sin mat, umgås med sina vänner och göra allt det som är självklart i ens eget hem. Dessutom har de tillgång till gemensamma utrymmen och personal dygnet runt.

- Det är ett tufft jobb, konstaterar Ing-Britt, och det krävs ett stort hjärta. Vi gör väldigt mycket tillsammans med våra brukare – går på fotboll, åker till Tivoli och till Tyskland, går och handlar och hittar på olika aktiviteter. Till Valborg hade vi fest här på Flygelgränd.

Många lagar sin egen mat varje vardag, men på söndagarna är det gemensam middag.

- Då ska det gärna vara riktigt husmanskost. Och efterrätt förstås!

På Flygelgränd bor sex boende i vardera huset. Totalt arbetar 35 personer i de olika boendena som Ing-Britt basat över – Kasalagatan, Fornborgen och Flygelgränd. När hon nu går i pension delas det stora distriktet i två mindre.

- Nu ska jag låta bli att ställa väckarklockan, säger Ing-Britt med ett stort leende. Resa lite, umgås med vårt lilla barnbarn och gå en kurs i blomsterbindning.

Ingrid Wall