Skåres historia i bokform

55 grader 22,5 minuter nord, 13 grader 03,3 minuter öst. Det är koordinaterna för Skåre, det lilla fiskeläget längs skånska sydkusten. Sedan slutet av 1600-talet har människor bott och verkat på strandremsan innanför de förrädiska reven. Nu har byns historia kommit på pränt för första gången sedan ett gäng entusiastiska Skårebor tagit sig an uppgiften att nedteckna stort och smått som hänt.

Bakom projektet står Skåre byalag och dess historiekommitté. En del av författarna har urgamla rötter till Skåre, medan andra är nyinflyttade. De delar dock en sak, ett stort hjärta som klappar varmt för Skåre. Många, många timmars intervjuande och rotande i gamla källor ligger bakom boken Skåre - ett fiskeläge, som nyligen kom ut från tryckpressarna.

Bengt Brynell gick i skolan i Maglarp ett stenkast norr om Skåre. Idag är han bosatt i Malmö men familjen har sommarhus på läget sedan sjuttio år tillbaka. Irene Canerholm är uppvuxen i Norrköping men bosatt i Skåre sedan 1968. Hans Janstad är trelleborgare och stiftade sin första bekantskap med Skåre på 1950-talet när han spelade med ett pojklag från TFF på en fotbollsplan som numera är bebyggd med villor. Sedan tio år tillbaka har Janstad ett hus på Skåre.

Nils-Erik Larsson kom som ettåring till Maglarp och flyttade som tioåring till Kurland. Hans farföräldrar bodde på Skåre. Birgitta Lindh-Olsson är född på Skåre och bor numera i föräldrahemmet i byn. Hon är femte generationens Skårebo. Mats Moritz är trelleborgare men bosatt på Skåre sedan 1973. Ulla I Nilsson är malmöbo men bosatt på Skåre sedan 1994. Agneta Renström bodde på Skåre som barn och efter att ha bott i Trelleborg flyttade hon tillbaka till byn för några år sedan, och är också hon femte generationens Skårebo. Bengt Werner kommer från Filipstad men bor sedan 1998 på Skåre.

Tillsammans har de skapat en bok som berättar om Skåre ur en mängd olika infallsvinklar. Fisket och fiskarena tar förstås stor plats i en bok som skildrar livet på ett fiskeläge. Här finns också berättelsen om John Nilsson Kempe, Skåres äldsta invånare född 1912. Hans beskrivning av livet från förr berättar om många barn som bodde trångt i ett litet hus, vädret som styrde över såväl liv som möjligheten att få mat på bordet, hur sand och tång kunde ge utkomst och hur Amerika lockade.

I boken finns också berättelsen om den förste fast bosatte på Skåre, lars Ingemansson som flyttade ut från Trelleborg för drygt trehundra år sedan. Släktsagan följer fram till dagens barn, den elfte generationen som är bosatt på Skåre.

Hantverkare, handlare, lantbrukare, fattigt folk och Karl XII - alla finns de med i boken. Skolorna, fattighuset och missionsförsamlingen, Skåre skansar och Maglarps numera rivna kyrka, redaktionskommittén har dammsugit byn på historia. Idrotten är representerad genom bollklubben Skåre som bildades i mitten av 1930-talet. Tio år senare visade det sig att det i Värmland fanns en fotbollsförening med just namnet Skåre och då fick sydskåningarna byta namn till Skansen.

Skåre har också haft sina kändisar, Birger Bergh, en av de lärde i Lund bodde på Skåre liksom revyprimadonnan Git Gay. Hon valde Skåre framför Stockholms skärgård och skrev till och med en sång om byn.

Boken är rikt illustrerad med bilder från såväl förr som nu. Också den som har sina rötter på andra håll längs sydkusten kan med stor behållning läsa om människor och miljöer, livet på Skåre skiljde sig inte så mycket från det på Gislöv eller Böste förr i tiden. Idag skiljer det sig dock på det viset att Skåre fått sin historia nertecknad till glädje för framtida generationer. Kanske Skårebornas gedigna arbete sporrar fler att gräva där de står?

Ingrid Wall