Hatten av för Trelleborgs minsta museum

Pigg på en resa bakåt i tiden? Gör då ett besök på Borgquistska! Här bland hattstockar, symaskiner, pälsverk och kepsmönster har tiden stått stilla sedan den sista sömmerskan gick hem för många år sedan. Den gamla fabriken förvandlades för två år sedan till museum och redan första året hittade 2 000 besökare upp för den branta trappan.

Borgquistska är speciellt på många sätt. Det finns bara ytterligare ett hattmuseum i Sverige, beläget i Borlänge. Speciell är också historian om familjen bakom företaget som en gång försåg stora delar av Trelleborg med huvudbonader.

1842 föddes Per Larsson i Trelleborg, son till ett lantbrukarpar som hade sin lilla gård strax norr om Valldammen, ungefär där Humlegränden finns idag. Något agrart intresse visade dock inte Per och sattes därför i skräddarlära hos skräddarmästaren Jönsson på Algatan. Efter några år tog Per anställning hos mösseskräddaren Anders Hansson. När gesällprovet var avlagt och godkänt gav sig Per Larsson iväg från barndomsstaden, ut på den obligatoriska gesällvandringen. Han gjorde också som många andra gesäller, bytte efternamn och tog sig namnet Borqukvist.

1866 var Per ”himma” i Trelleborg igen och redo att starta sitt eget företag. Han etablerade sig på Oden 90 som idag är Algatan 35, samma adress som gäller nu 142 år senare.

Hattar och mössor fick snart sällskap av andra huvudbonader. Den unga staden, Trelleborg återfick sina stadsrättigheter 1867, växte och borgare och ämbetsmän klädde sig efter sin nya status som stadsbor. Postare, tullare, järnvägsanställda, polis och brandsoldater skulle alla ha uniformsmössor, olika modeller att bäras sommar och vinter. Detta föranledde Per Borgquist att byta titel från mösseskräddare till buntmakare, en gammal benämning för den som arbetar med päls från vilda djur.

Tre generationer

Pälsarna blev en viktig inkomstkälla för företaget. Såväl herrar som damer behövde varma rockar och pälsbrämade kappor när de vintertid åkte i kalla, hästdragna vagnar. Muffar och pälshattar kom på modet bland Trelleborgs damer.

1901 avled Per Borgquist och sonen Julius tog över rodret. Också han hade lärt sig yrket från grunden och under sin gesällvandring bland annat besökt Berlin för att lära sig det nya seklets tekniker. Mycket förblev dock vid det gamla, på bottenvåningen fanns affären, inåt gården familjens bostad och på andra våningen den lilla fabriken som sysselsatte fyra-fem sömmerskor.

En stor kundkategori var ungdomar som vandrade till Borgquistska för att beställa skolmössa. I realskolan och folkskolans högre klasser var skolmössan obligatorisk och när de första studenterna klev ut på läroverkets trappa var det med en vit mössa från Borgquist på huvudet.

1925 går nästa generation, syskonen Julia och Malte, in i familjeföretaget. Malte var utbildad körsnär medan Julia skötte affären. De båda kom att bli den sista generationen i P Borgquists Hatt & Mössfabrik. Även om det känns som om tiden stått stilla i fabriken så var det just de nya tiderna som kom att besegla företagets öde. Den 30 december 1978 stängde Julia Borgquist dörren en sista gång. Verksamheten hade konkurrerats ut av ett mode där hatten inte hade någon plats och där varuhusen tagit över försäljningen av mössor och kepsar.

Affären förvandlades till mäklarkontor och i fabriken en trappa upp lade sig dammlagret allt tjockare över mönsterark, trådrullar och paket med icke avhämtade varor. 2004 fick fastighetsmäklaren Bengt Löfberg möjlighet att köpa fastigheten där han så länge hyrt kontor. Snart infann sig frågan, vad göra med den gamla fabriken på andra våningen? Frågan diskuterades och så småningom blev lösningen att Trelleborgs kommun äger samlingen och är huvudman för verksamheten medan driften sköts på ideell basis av kommunens i särklass största förening, Gamla Trelleborg.

Efter ett gediget arbete att dokumentera och registrera alla föremål, packades den unika samlingen ner och flyttades till ett tillfälligt lager. Lokalerna renoverades och i september 2007 var det dags för invigning av det nya museet. Då var i princip vartenda litet ting tillbaka på sin ursprungliga plats. Känslan av att sömmerskorna bara försvunnit för en kafferast är påtaglig.

– Redan första året hade vi 2 000 besökare, säger Jan Arvid Nilsson, styrelseledamot i Gamla Trelleborg och eldsjäl bakom arbetet med Borgquistska. Vi har öppet sista lördagen i varje månad för allmänheten och minst en gång i veckan för bokade grupper. Hälften av besökarna i grupperna kommer från andra delar av Skåne.

Utrymmet i museet är minst sagt begränsat så de besökande grupperna kan inte vara större än femton-tjugo personer.

– Engagemanget är stort från många besökare, säger Jan Arvid Nilsson. Åtskilliga har egna minnen från Borgquistska och har hjälpt oss med handlingar och saker till museet. Gamla räkningar, löneutbetalningar och annat berättar historia om hur människor levde och verkade förr i Trelleborg.

Verksamheten på Borgquistska sker helt och hållet med ideella krafter. Föreningen Gamla Trelleborg har utbildat en kader av guider som visar runt bland kaffemuggar, mullvadskragar (!) och mönsterböcker från flydda dagar.

Ingrid Wall

Fotnot: Hattmuseet har öppet sista lördagen i varje månad med guidade visningar klockan 11 och 13. Guidade visningar vid andra tillfällen kan bokas på 0410-19746 och övrig info fås på 070-3598891.