m/s Trelleborg gör fem varv runt jorden över Östersjön – varje år!

Sakta glider den stora färjan från kajen i Trelleborg. På bryggan ger kapten Olle Sundin order, order som vant åtföljs av styrman och rorgängare. m/s Trelleborg stävar ut på ytterligare en resa till Sassnitz, en i en oändlig rad av färjeturer som i 100 år gjorts mellan de båda östersjöstäderna.

Världen har förändrats dramatiskt under det sekel som gått sedan Kungsleden invigdes 1909, men färjornas eviga lunk är densamma. Fem gånger per dygn lämnar m/s Trelleborg sin hemmahamn eller Sassnitz för att utgöra en del i den flytande bron över Östersjön.

Klockan är en kvart före åtta denna måndagsmorgon. Solen kämpar för att ta sig genom dimslöjorna. I Trelleborgs hamn är det som vanligt full aktivitet. Färjor kommer och går. Ute på redden väntar m/s Mecklenburg-Vorpommern. Arbeten i det nya färjeläget gör att hon får tillbringa förmiddagen ett stycke från land.

Olle Sundin gör som så många gånger förr. Rutinerna sitter i ryggmärgen. Olle har varit med länge. Om något år har han varit till sjöss i ett halvt sekel, han var bara femton när han mönstrade ut första gången. Även om han sett alla de sju världshaven trivs han bra hemma i Östersjön. Sällan har han stannat så länge ombord i ett och samma fartyg som Trelleborg.

- Framför oss har vi 62 sjömil till Sassnitz/Mukran, säger Olle medan han gör sig redo att säga god morgon till passagerarna på ett 20-tal olika språk. För säkerhets skull har han en fusklapp, men han börjar kunna uttrycken vid det här laget.

En sjömil, eller nautisk mil som är den riktiga benämningen, är liktydigt med 1 852 meter. Det gör avståndet mellan de båda hamnarna till 114 824 meter eller nära 11,5 mil. Fem turer per dygn blir 57,5 mil, på ett år färdas fartyget närmare 21 000 mil eller drygt fem varv runt jorden! Och det utan att lämna Östersjön…

m/s Trelleborg är det nionde svenska fartyget som under längre tid seglat på Kungsleden under de hundra år som gått. Det har hunnit gå 27 år sedan hon sattes i trafik. Under sina år på linjen har hon hunnit med vid pass 50 000 turer över Östersjön, ett rekord som antagligen bara slås av föregångarna Drottningen och Kungen som gjorde tjänst på Kungsleden i nära sextio år!

Trelleborg har hunnit en bit ut på Östersjön. Havet ligger blankt och i matsalen trängs passagerarna kring frukostbuffén. Det märks att det är konfirmation, student och midsommar som stundar, stora bagagekärror är än så länge tomma, men ska så småningom fyllas med flak och kartonger. I takt med att den danska kronan blivit allt mera värd än den svenska, har intresset åter ökat för att tura till Tyskland och fylla på förråden.

- Några järnvägsvagnar har vi inte med oss idag, varken ut eller hem, konstaterar skepparen, De sämre tiderna märks här. Men passagerartrafiken på järnväg har ökat, det verkar som om allt fler upptäcker tjusningen med att åka på räls ut i Europa. Och nu i maj har vi haft bra beläggning på personbilar och lastbilar.

Solen lyser på Rügens kritklippor när Trelleborg närmar sig hamnen i Mukran. Sedan elva år tillbaka är det den ryskbyggda hamnen som utgör den tyska angöringen, gamla stadshamnen i Sassnitz seglar man förbi.

Den gamla hamnen rymmer många minnen, både goda och onda. Besättningsmännen kan vittna om känslan att dag ut och dag in se hur Sassnitzborna stod uppe på backen och titta ner på fartygen som kom och gick, utan en möjlighet att få åka med. Ilskna schäferhundar och kraftigt beväpnade VoPos skyddade arbetarparadiset . När muren föll den 9 november 1989 dröjde det inte många timmar innan de första DDR-medborgarna lämnade sitt grå Sassnitz för att för första gången inte bara i tanken få resa med färjan över till Trelleborg.

Före tolv är Trelleborg på plats i läget i Mukran, snart börjar bilarna rulla av. Lastbilar och personbilar i en strid ström töms ur färjans buk, för att snart ersättas av nya. Järnvägsdäcket får hysa lastbilar i brist på vagnar, och snart fylls färjan ånyo av konferensgäster, bilresenärer och lastbilschaufförer. Tunga kärror baxas ombord, lastade med drycker. Andra har försett sig med samma vara i shopen ombord och bär på tunga plastkassar med klirrande innehåll.

Några timmar senare lägger Trelleborg åter till i sin hemmahamn för ytterligare ett kort uppehåll för lastning och lossning. Några besättningsmän går av, andra kommer på, nu väntar en veckas ledighet respektive tjänst ombord. Trelleborg gör sig redo för ännu en resa över Östersjön, över samma vågor som hon och hennes företrädare seglat på i hundra år.

Ingrid Wall