Det började med en brygga för export av brännvin…

Ekstockar, drakhövdade vikingaskepp, Hansakoggar, segelfartyg och jättefärjor. I årtusenden har farkoster av olika slag sökt sig till den plats som så småningom skulle få namnet Trelleborg. Vägen över havet förenade människor och främjade handel, då som nu.

I år firar Kungsleden 100 år. Det har gått ett sekel sedan svenske kung Gustav V och tyske kejsaren Wilhelm II invigde förbindelsen mellan de två östersjöstäderna Trelleborg och Sassnitz. Under hundra år, med få avbrott, har färjorna plöjt Östersjöns vågor, trotsande stormar, is och två världskrig.

Kanske kan man säga att den första grundstenen till Kungsleden lades när en kunglig resolution i mars 1823 tillkännagav att en lots skulle placeras i byn. Två månader senare tillträdde mästerlotsen Bentin sin tjänst. Behovet av lots hade ökat eftersom det bördiga Söderslätt producerade spannmål, andra jordbruksprodukter och brännvin som skeppades ut via Trelleborg. Omvänt behövde trelleborgarna trävaror.

Det var de stora jordägarnas intresse att kunna skeppa ut sina varor som låg bakom bildandet av Hamnbyggnadsaktiebolaget i Trelleborg 1861. Den drivande kraften bakom detta var greven Corfitz Beck-Friis på Börringekloster. I mars 1862 fick företaget kunglig stadfästelse. Den 20 september samma år seglade Malmrosfamiljens vedskuta "Njord" in i den nya hamnen.

Redan från starten var intresset bland traktens lantbrukare stort och 1865 hade bolaget byggt en hamn bestående av två pirarmar av sten och en större lastbrygga av trä. Inlopp och hamnbassängen var muddrade till ett djup av första åtta, sedan elva fot.

När Trelleborg återfått sina stadsrättigheter 1867 fördes förhandlingar mellan bolaget och staden att ta över hamnen.

Att skapa en direktförbindelse mellan Sverige och Tyskland var av stort intresse, och eftersom den nya hamnen i Trelleborg så gott som alltid var isfri, så borgade detta för att förbindelsen skulle kunna fungera året runt. På den tyska sidan hade järnvägen Bergen - Crampas - Sassnitz blivit klar 1891 och nu kunde man färdas direkt till Berlin utan att byta tåg. På den svenska sidan fanns järnväg mellan Trelleborg och Lund sedan 1875.

Den första maj 1897 invigdes postångarrutten mellan Trelleborg och Sassnitz.

I början reste cirka 20 000 passagerare årligen via Trelleborg - Sassnitz, en siffra som steg till det dubbla de sista åren innan tågfärjorna tog över 1909. Mer än 90 procent av Sveriges utrikespost gick med båtarna mellan Trelleborg och Sassnitz. Godsmängden var dock liten, fartyget saknade lastutrymmen.

Framgångarna med postångartrafiken bäddade för nästa steg i utvecklingen, tågfärjor. Redan 1898 beställde regeringen en utredning om en ångfärjeförbindelse mellan Trelleborg och Sassnitz. Denna blev färdig först 1903 och konstaterade att en daglig förbindelse mellan de båda Östersjöhamnarna var nödvändig. 1906  var det dags för en ny utredning, och historien upprepade sig - grannstäder på ömse sidor havet vädrade morgonluft och ville vara med i leken. Till sist konstaterades dock återigen, Trelleborg och Sassnitz var de bästa alternativen. 1907 startade överläggningar med tyskarna i frågan och den 4 mars 1908 beslöt riksdagen att anslå medel för att bygga två färjor och för att anlägga färjelägen i Trelleborg.

Besluten mottogs med stor glädje i Trelleborg. Flaggor hissades och stadens ledande personer samlades på Stadshotellet. Stadsfullmäktiges vice ordförande Frans Malmros erinrade i ett tal om dagens betydelse för staden och utbringade ett leve för Sveriges regering och riksdag.

Så här berättar Trelleborgs Tidningens gulnade tidningssidor om händelsen:

"Ångfärjefrågan löst - feststämning i Trelleborg.

Båda kamrarne biföllo i onsdags, den 4 mars, statsutskottets enhälliga tillstyrkan av k. m:ts propositioner beträffande anordnande af en ångfärjeförbindelse Trelleborg-Sassnitz samt inlösen af jernvägen Malmö - Kontinenten.

Då telegrafen i onsdags e.m. strax före kl 2 bragte hit underrättelsen, att ångfärjefrågan blifvit i riksdagen på ett för Trelleborg lyckligt sätt och det glada budskapet genom Trelleborg Tidningens extrablad blifvit kändt i hela staden, klädde samhället sig som genom en tyst öfverenskommelse i rik flaggskrud.

Vid 9-tiden på kvällen samlades öfver ett 80-tal representanter för skilda samhällsklasser till en kollation å Stadshotellet, vid hvilken gemensam supé intogs under angenäm stämning.

Stadens nya ångfärjor för linjen Trelleborg-Sassnitz komma att byggas, den ena vid Lindholmens varf, Göteborg, för en kostnad av
2 295 000 kr, den andra af Messrs Swan, Hunter & Wigham Richardson Ltd, Newcastle upon Tyne, hvars anbud slutar på 102 950 pounds eller 1 873 690 kr. Sammanlagda kostnader för de båda svenska färjorna blir således 4 168 690 kr.

Till entreprenör att utföra de tvenne ångfärjelägena i Trelleborgs hamn har järnvägsstyrelsen antagit firman A P Gunnarsson & Co, hvars anbud löd å 430 000 kr.

De omfattande hamnarbetena staden åtagit sig med anledning af inrättandet af ångfärjeförbindelsen ha af stadsfullmäktige uppdragits åt N C Monberg, Köpenhamn, som inlämnat det lägsta anbudet, slutande på 710 000 respektive 718 000 kr.

Inseglingsrännan skall fördjupas och breddas, hamnen yttre del fördjupas och vestra hamnarmens yttre del flyttas".

Ingrid Wall