Historik för Kungsleden

Den 6 juli 1909 är en av de viktigaste dagarna i Trelleborgs historia. Då invigdes Kungsleden, färjelinjen mellan Trelleborg och Sassnitz av den svenske kungen och den tyske kejsaren. Sedan dess har trafiken pågått nära nog oavbrutet – trots två världskrig, isvintrar och ett kallt krig.

I sommar ska jubileet firas med pompa och ståt, om än utan kunglig glans.

När Trelleborg återfick sina stadsrättigheter 1867 fanns entreprenör snabbt på plats för att ta tillvara de många möjligheter som det geografiska läget erbjöd. 248 års slummer i förnedringen som byhåla byttes mot en febril verksamhet. Snabbt kom utbyggnaden av hamnen igång, de gamla bryggorna ersattes av riktiga kajer. Efter en segsliten dragkamp med Ystad och Malmö fick Trelleborg 1897 postångartrafik till Tyskland. Smäckra, vita hjulångare flyttade post och passagerare över Östersjön på tre och en halv timma.

Erfarenheterna var så goda att Trelleborg lyckades vinna också nästa grannfejd, den om vilken hamn som skulle få tågfärjetrafiken till Tyskland. Den 6 juli 1909 var alla förberedelser klara, svenske kung Gustav V och den tyske kejsaren Wilhelm II anlände till Trelleborg för att inviga Kungsleden.

Så här berättar gamla gulnade tidningslägg om den historiska händelsen:
”Redan vid 6-tiden började väldiga folkskaror samlas kring Trelleborgs hamn, uppskattningsvis 15 000 personer.
Vid 7-tiden inkom ångfärjan Drottning Victoria med konungen ombord i hamnen. Konungen saluterades med hurrarop från manskapet på den i västra hamnbassängen liggande pansarbåten Oscar II.”

Sedan följdes festligheter hela förmiddagen innan kungen tog tåget till Malmö.

Till starten av den nya tågfärjelinjen fanns två tyska fartyg färdigbyggda, Deutschland och Preussen, samt ett svenskt, Drottning Victoria. Hon fick sällskap året därpå då Konung Gustav V togs i bruk. De båda svenska färjorna gjorde sedan tjänst på Östersjön fram till slutet av 1960-talet då de höggs upp i Ystad. Drottning Victoria lever dock kvar till viss del genom sin förstaklass matsal och röksalong som idag finns på Trelleborgs konferenscenter. Här kan man äta i samma matsal där en gång kungar och kejsare intog sina måltider. Tänk om dessa väggar kunde tala…

Färjorna och besättningarna på Kungsleden har upplevt mycket under det gångna seklet. Linjen vara bara fem år gammal när första världskriget bröt ut. Kriget kom på många sätt att prägla trafiken, och färjorna fraktade såväl krigsbarn som kungligheter. 1917 kom Lenin till Trelleborg med sin plomberade vagn, på väg hem till Ryssland för att göra revolution.
Berlinolympiaden 1936 innebar ett flitigt resande över Östersjön för det svenska kungahuset, men också för många andra – fartygen fick göra många extraturer över havet.

Andra världskriget bjöd på mycket dramatik med minsprängda fartyg, isvintrar och matbombningar till infrusna passagerare. När krigets fasor var till ända drogs Järnridån ner över östra Europa och Kungsleden kom att bli den enda vägen över havet till väst. Otaliga är de flyktingtragedier som utspelat sig på Östersjön.

När Berlinmuren föll i november 1989, fick Kungsleden ett nytt uppsving. Äntligen kunde människor och varor fritt flytta sig över gränserna. Hamnen i Sassnitz, som fungerat så väl sedan 1800-talet, blev för trång, och i slutet av 1990-talet flyttades trafiken några kilometer söderut till Mukran. Det är således en pigg hundraåring som ser framtiden an, utvecklingen i östra Europa går snabbt och behovet av transporter ökar ständigt.