Docka och mjukishund skapar trygghet när minnet sviker

En gosig mjukishund, en docka, ett rum med möbler och prylar från gamla tider. Sätten att möta en person med demenssjukdom kan kanske kännas udda för den oinvigde, men erfarenheterna talar sitt tydliga språk;

– Det handlar om att känna sig trygg, att göra vardagen så bra som möjligt, säger Kristina Edvardsson som tillsammans med Bodil Lindskog driver ett demensprojekt i Trelleborg sedan ett par år tillbaka. Genom att utbilda personal och anhöriga ökar kunskapen och förståelsen för sjukdomen, och förbättrar möjligheterna att ge de sjuke ett bra liv också på ålderns höst.

Kristina Edvardsson är sjuksköterska med många års erfarenhet, både från regionen och från kommunen. Första september 2007 drog hon igång demensprojektet i Trelleborg och några månader senare fick hon sällskap av Bodil Lindskog. Demensprojektet är ett samarbete mellan kommunen och lasarettet, bekostas av Socialstyrelsen och ska pågå till slutet av 2010.

– Det allra viktigaste i kontakten med dementa är hur vi som vårdare och anhöriga bemöter den sjuke. Vårt arbete är att se till att människor mår bra, många gånger kan det vara små saker som gör skillnaden, menar Kristina och Bodil.

Synen på vård av dementa har förändrats på senare år. Idag har forskningen kommit längre och det finns mycket kunskap i ämnet. Attityden bland vårdpersonal har också blivit annorlunda i takt med nya rön och därmed arbetsmetoder. I vården av dementa handlar det om att fånga ögonblicket, inte att detaljplanera olika aktiviteter långt i förväg.

Demensombud

Till sin hjälp ute i verksamheten har Kristina och Bodil ett femtiotal demensombud som är uppdelade i fyra grupper.  En grupp finns på sjukhuset i Trelleborg, övriga på kommunens särskilda boenden. Två gånger per termin samlas ombuden för att utbyta erfarenheter och lära nytt. Demensombudens uppgift är att förmedla vidare sin kunskap till sina arbetskamrater och fungera som ambassadörer för god demensvård.  Det kommer ständigt nya rön i ämnet och genom nätverket förmedlas dessa ut i organisationen.

– Det är underbart att kunna konstatera vilka besjälade människor det finns i vården, konstaterar Kristina och Bodil. Folk kommer in på sina semestrar och fridagar, och de som arbetar natt offrar sin sömn för att kunna vara med på våra träffar. Det finns ett starkt engagemang för de här frågorna, och många brinner för att förbättra vården ytterligare.

– Oftast har personalen själv lösningen på problemen, de har kunskapen om den enskilda individen och vet hur de på bästa sätt ska få vederbörande att må bra.

Kristina och Bodil har infört ett speciellt ”belöningssystem” för de som framstår som goda exempel. Dessa belönas, precis som i skolan förr i världen, med en guldstjärna. Systemet sporrar andra som inte vill vara sämre.

– Nu ska vi minsann också få vår stjärna är något vi ofta hör, säger Kristina. Vårt mål är att alla så småningom ska få sin stjärna som bevis på att de utför ett gott jobb.

Att vårda människor med demenssjukdomar skiljer sig på många sätt från traditionell sjukvård.

– Det handlar inte om var, när eller hur, utan att något blir gjort, säger Kristina. Vill någon sova på dagen eller duscha på natten så är det helt OK. Vi måste hela tiden tänka på för vems skull vi gör något. Blir den sjuke lugn så är det målet, inte att det sker enligt schema.

En viktig del i demensprojektet är att försöka minska mängden läkemedel till den sjuke. Sätten är många, en väg som visat sig fungera alldeles utmärkt är att ge vederbörande en docka.  Denna är kraftig och tål hårda kramar, är lite extra tung i gumpen och sitter bra i knäet.

Istället för medicin

– En docka eller mjukishund skapar trygghet. En trygg människa behöver inte äta lika mycket medicin som den otrygge.  Samma effekt kan en rejäl kvällssmörgås ha, med mat i magen sover man bättre… Att dricka en sängfösare bestående av yoghurt, matolja och bär har visat sig vara en bra metod.

Kristina och Bodil har ett helt batteri med material som har ett enda syfte, att göra den sjuke lugn och trygg. Det kan vara ett täcke eller sittdyna med kulor som har en masserande effekt.

– Det har vi testat med gott resultat på sjukhuset, berättar Kristina. 
Ett förkläde med mycket speciella egenskaper kan också ha lugnande effekt på en del patienter. Här finns gammeldags ”hosseband” fastsydda, knappar, en rad med kulor och en muff, invändigt klädd med mjukt material. Förklädet har som uppgift att fungera som terapi för de patienter som hela tiden behöver något att fingra på. Här finns mycket olika saker att sysselsätta fingrarna med, och på det viset lugna själen.

Det finns också lådor med olika lås som har samma funktion, att ge sysselsättning.  Lasarettet har speciella aktivitetslådor för att sysselsätta den sjuke. Massage lugnar många, kroppslig beröring kan vara viktig för en del. Att genom ett frågeformulär skapa den demenssjukes egen bok, som en kort livsberättelse, kan vara till stor hjälp i omvårdnadsarbetet när sjukdomen blir svårare.

Med hjälp av Silverängens äldreboende har man tagit fram en matbok, för att stimulera aptiten, med bilder på rätter som kåldolmar och stekt sill. Typiskt för demenssjukdomar är att minnen från långt tillbaka i tiden kan vara intakta medan närminnet är helt borta. Att då stimulera det friska genom att gå bakåt, kan vara till stor hjälp. Syn- och luktminnen tas fram. Att titta i gamla album, tidningar eller på gamla foton utgör för många en stor källa till glädje.

Till flydda dagar

– Man minns hus, människor och händelser från förr. Det har vi tagit fasta på nu när vi skapat ett minnesrum på Akka, som vi inreder med gamla möbler och prylar från förr. Det kommer att stå klart senare i höst.

En viktig del i Kristinas och Bodils arbete är att hjälpa och stödja de anhöriga. Kontinuerligt arrangeras anhörigcirklar där ett tiotal personer träffas fem kvällar för att lära och försöka förstå vad som sker med sjuke.

– Kristina har bl.a. utbildat ambulanspersonal och har numera försett ambulanserna med mjukisbulldoggar. Att ge barn ett mjukisdjur har varit en beprövad metod i många år, nu har man kommit fram till att också en orolig äldre människa får trygghet genom det mjuka djuret.

– Och det är ju precis det allt handlar om, att skapa trygghet och därmed välbefinnande.

Ingrid Wall

Fotnot: Behöver du som närstående till demenssjuk på särskilt boende stöd, tips och råd kontakta gärna Kristina Edvardsson på telefon 0708-81 72 82.