Hos Mona och Jan får barnen ett andra hem

Katterna stryker sig kärvänligt mot benen, i den stora björken håller koltrastarna på att bygga bo. Vårsolen har lockat fram de första maskrosorna i gräsmattan och fåglar tävlar med bilarna på 101:an om ljudherraväldet.

På den gamla gården i Domme bor familjen Nilsson, Jan, Mona och deras lilla dotter Agnes med alla sina djur. Här bor också - för kortare eller längre tid - barn som behöver ett nytt hem.

– För oss är det en livsstil att vara familjehem. Vi har tid och plats att ta oss an barn som farit illa.

Jan och Mona Nilsson driver en handelsträdgård längs väg 101 i Domme mellan Alstad och Anderlöv. Här har de bott och arbetet de senaste åren, men engagemanget för barn och unga är äldre än så.

– Vi hade talat om det innan, men det var när vi flyttade till Gröna Lund 2001 som vi fick möjlighet att öppna vårt hem, berättar Mona. Vi har alltid velat ha en stor familj, och detta är ett sätt att skaffa det på.

Jan hade sedan tidigare arbetat med ungdomar. Han arbetade som kyrkovaktmästare i Hyby, men sysslade på sin fritid med teatergrupper för ungdomar. Jan skötte ljus och ljud.

– Jag jobbade också som timanställd fritidsledare kvällstid på Gula Höja i Malmö och kom på det viset i kontakt med många ungdomar.

– Alla kände Janne, fyller Mona i.

Öppna sin dörr

När Mona och Jan flyttade ut till landet, till Gröna Lund för åtta år sedan kunde tanken på att ta hand om barn med bekymmer förverkligas. Här fanns plats.

Paret Nilsson började arbeta som kontaktfamilj och avlastningsfamilj. Det innebär att de finns med som extra stöd åt den ordinarie familjen och tar hand om barnet under vissa kvällar eller helger. Ett barn blev dock ganska omgående placerat hos Mona och Jan på heltid. Här bodde hon kvar tills hon blev vuxen.

Idag bor två barn hos familjen sedan flera år tillbaka. De har vuxit in i familjen.

– De tillhör familjen, är en del av den, säger Mona. Vår dotter som är 4,5 år betraktar dom som sina syskon, även om hon vet att de har en mamma på annat håll. Hon är dock väldigt generös och lånar gärna ut mig.

– Det är en förutsättning att se barnen som en del av den egna familjen, även om man vet att det är bara för en tid. Hjärtat måste finnas med, samtidigt som man som familjehemsförälder tvingas ha en professionell inställning.

- Vi finns här på barnens villkor, för att hjälpa, styra till rätta och stödja. Barnen hör till vår familj, även om vi vet att de kan flytta i morgon. Det händer ofta att situationen förändras och mamma eller pappa vill ha tillbaks sina barn att bo hos sig. I andra fall kan det stå ganska klart att det kommer att handla om en lång placering. Oavsett vilket måste man knyta an till barnet.

Ljus barndom

– När barnet omsider flyttar, vare sig det är efter en kortare eller längre tid, så är det bara att hoppas att vi gett dem en fin tid hos oss. Och att dom vill hålla kontakten med oss också när de blir äldre. Men det får helt och hållet ske på deras initiativ.  Vi finns kvar här, men tränger oss inte på.

Att fungera som familjehem innebär bland mycket annat att man ska se till att barnen behåller kontakten med sin biologiska familj.

– Vi hjälper till att bygga på den relationen, och vi behöver information från föräldrarna för att kunna ta hand om barnet på bästa sätt. Det är ju trots allt dom som bäst känner sitt barn. Vi ser alltid till att föräldrarna är med så mycket de orkar, kan och vill.

Jan och Mona har aldrig ångrat sitt val i livet att bli familjehem.

– Det ger oss så mycket, det är en livsstil. Vi har genom det här gett Agnes en människosyn att man ska ta hand om andra och ta ansvar för andra människor. Hon är inget ensamt barn, hon har syskon om än på ett något ovanligt sätt.

– Vi kommer att fortsätta så länge vi orkar, säger Jan innan han ger sig ut till de stora vagnarna, fullastade med penséer som ska iväg till olika kunder. Våren är en bråd tid i handelsträdgården, efter penséerna väntar pelargonerna. Två dagar i veckan står han på torget i Trelleborg, en dag i Anderslöv.

– Visst kan det vara jobbigt ibland, men det gäller att aldrig ge upp. Att det är besvärligt med barn emellanåt är nog en situation som alla föräldrar känner igen sig.

– Vi har ju den stora fördelen att vi alltid kan vända oss till handläggarna på Socialförvaltningen i Trelleborg. Här får vi stöd och hjälp, och dom är helt fantastiska, berömmer paret. Vi är inte ensamma i det här jobbet.

Ingrid Wall