Farfarsfars Chevrolet rullar igen tack vare annorlunda skolprojekt!

Solstrålarna letar sig in i den från grisastall förvandlade verkstaden och hittar fäste i kromen på den nylackerade bilen. Även om ett lager damm täcker bakluckan blänker den midnattsblå karossen. Det var länge sedan sist – Chevroleten av årsmodell 1938 har i princip inte rullat sedan andra världskriget. Men nu ska den få sträcka ut sina hästkrafter igen, tack vare tre envisa teknikelever på Söderslättsgymnasiet.

- Bilen ska vara klar till den 12 juni. Då tar vi studenten, förklarar Joel Olsson, Marcus Andersson och Marcus Wendel.

Historien om Chevroleten, av modellen Coach, går mer än sjuttio år tillbaka i tiden. Då klev Joel Olssons farfarsfar in hos en bilhandlare i Trelleborg och valde ut bilen. Säkerligen väckte bilen – av känd ”ganstermodell” med breda fotstöd och svärmorslucka - stor uppståndelse i hembyn Södra Åby. Men säg den lycka som varar, när andra världskriget bröt ut tvingade myndigheterna bilägare att lämna in gummidäcken av beredskapsskäl.

Och även med däck har inte Chevan kunnat rulla särskilt långt, bensinen ransonerades och bilen ställdes undan i ett uthus.

- Och där har den stått sedan dess, mer eller mindre. Sista gången bilen var ute och rullade på vägarna var 1957. Den har funnits i bitar lite här och där, här på gården, säger Joel Olsson. Min far gjorde ett försök på sjuttiotalet att få bilen i skick, men han gav upp.

När Joel började tekniska programmet på gymnasiet i Trelleborg hösten 2006, föddes idén att ge nytt liv åt farfarsfars gamla bil. Klasskamraterna Marcus Andersson och Marcus Wendel tände på idén.

- Det hela började som ett hobbyprojekt att få bilen körduglig, men har vuxit efterhand. Nu är det vårt projektarbete på gymnasiet, berättar Marcus Andersson. En del av våra lärare har väl inte riktigt vågat tro på idén, kanske trodde dom att det handlade om att mecka med en gammal SAAB 900. Men nu är den snart klar…

Trion har gått till verket med stor grundlighet – de började med att bygga en verkstad. Den gamla verkstaden på gården var kall och dragig, och därför fick det gamla grisastallet bli verkstad. En ny vikport, dörrar och upphöjning i taket så att bilen kan hissas upp, har kompletterats med dubbla lager gips för isoleringens skull, nya fönster och modern verkstadsutrustning.

En farbrors inköp av en ny lift fick skyndas på så att grabbarna kunde ta över den gamla. Resultatet har blivit en varm, ombonad och fullt utrustad verkstad där Chevan tronar i mitten.

In i minsta detalj

Bilen har varit nerplockad i minsta detalj under de snart tre år som gått sedan Projektet med stor bokstav tog sin början.

- Vi var helt svarta när vi suttit en dag och slipat rost i hjulhusen, minns Marcus Wendel.

Grabbarna har svetsat och slipat, nya delar har köpts in från USA, varje litet stycke av den gamla bilen har tagits om hand med stor omsorg. Marcus och Joel har till och med lärt sig svetsa för att kunna fixa till bilen. Genom sin utbildning på tekniska programmet på Bastionskolan har de haft möjlighet att gå en svetskurs, kunskaper som kommit väl till pass.

- Nu mot slutet kan vi se att det vi svetsade precis i början inte är av samma kvalitet som det vi gör idag, konstaterar Joel.

Häromdagen fick killarna tillbaka bilen från lackeringsverkstaden. Färgen är nära nog identisk med originalet, inuti bilen kunde man hitta fragment från 1930-talet. Billackeraren Åke Ahl och hans medarbetare jobbade  hårt för att komma så nära som möjligt.

- Nu är nästa steg att inredningen ska kläs, säger Marcus Wendel. Sen är bilen snart klar…

- Helt färdig ska den vara den 12 juni, då tar vi studenten och ska åka hem i den. Nästa år kan vi kanske hyra ut den för transport av andra som tagit studenten. Det går inte fort, men det behövs ju inte heller.

Tusentals timmar

Under resans gång har grabbarna lagt ner tusentals timmar på bilen. Varje moment är noga dokumenterad i ord och bild. De företag och privatpersoner som på olika sätt stöttat projektet får en bit tillbaka på det här sättet.

Skolan kräver också att få se hur arbetet gått till för att godkänna trions projekt.

- Det här ska vi ha högsta betyg på, tycker Joel och hans kompisar, det är  vi väl värda…. Vår handledare Ulf Söderstrand gillar vårt jobb i alla fall. Han har varit här ute på gården och tittat.

Under resans gång har grabbarna lärt sig mycket, inte bara om hur en bil är konstruerad. De har lagt upp hela projektets tidplan, haft kontakter med leverantörer och sponsorer, ekonomin har varit viktig och så förstås dokumentationen. Sällan eller aldrig har renoveringen av en drygt sjuttioårig gammal bil följts med sådan noggrannhet men så är också Chevroleten något alldeles extra - inte bara för Marcus, Marcus och Joel. Det finns inte många 38:or kvar längre, framför allt inte på Söderslätt.

Ingrid Wall