Alla är vinnare när Tullstorpsån får nytt liv

Med ett högljutt kraxande lyfter kråkorna från sin tillfälliga viloplats vid Tullstorpsåns mynning, störda i sina vårbestyr. Det är bra skjuts i vattnet, nu rinner vårregnen ut i Östersjön. Vad som inte syns i de ystra strömvirvlarna är alla de giftiga ämnen som förs från åkrarna ut i det känsliga innanhavet. Men hjälp är på väg – i ett unikt projekt ska Tullstorpsån få nytt liv, till glädje och nytta för djur, människor och miljö.

– Vi ska förändra ån från källa till mynning, säger Johnny Carlsson, projektledare och eldsjäl.

Tullstorpsån är den längsta ån i Trelleborgs kommun. Den är runt trettio kilometer lång och har ett avrinningsområde på knappt 6000 hektar. Längst i söder utgör ån gränsen mot Skurups kommun. Människor har i årtusenden bott vid ån, för tjugofem år sedan fann arkeologerna här lämningarna av en stenåldersbosättning. Den gav klara bevis för att det funnits bofasta människor i Skateholmsområdet redan för sjutusen år sedan.

Tullstorpsån rinner upp i dödisområdet vid Minnesberg och Alstad. Den söker sig österut, mot Sillesjö, söderut mot Jordberga, ner till Källstorp och  Beddinge och ut i havet vid Skateholm. Under århundradens lopp har ån utsatts för många ingrepp av människan. Idag är 85 procent av avrinningsområdet åkermark som genom årens lopp dikats ut för att åstadkomma en snabb avledning av vattnet från markerna till ån. Av samma skäl har åfåran rätats ut, bottnen har sänkts, planats ut och åkanterna gjorts branta. Tullstorpsån har blivit något av en flytande motorväg för att få bort vatten från Söderslätts bördiga åkrar. Effektivt kanske, men förödande för miljön, det vet man idag.  När vattentransporterna raskt går undan följer resterna av bland annat konstgödsel med i samma tempo, rakt ut i den redan övergödda Östersjön. Varje år transporterar Tullstorpsån 250 ton kväve och fyra ton forsfor till Östersjön.

Tillbaka till naturen

– Vårt jobb är att återställa Tullstorpsån, säger Johnny Carlsson, genom att  anlägga ett pärlband av våtmarker och restaurera vattendraget. Då får vi också tillbaka djur och växtliv.

Idag finns mycket fåglar kring Tullstorpsån och de ängar som omger vattendraget. Men i själva ån är det inte lika livfullt, bottenstrukturen är enformig och tilltalar varken växter eller djur. Undantaget är vassen som växer frodigt och orsakar översvämningar om ån inte rensas regelbundet. De grävda, branta åkanterna ger upphov till erosion och ras.

– Vi har flera syften med projektet Tullstorpsån säger Johnny Carlsson som de närmaste åren är  tjänstledig från sin  arbetsgivare Trelleborgs kommun  för  att på uppdrag av Tullstorpsåns ekonomiska förening leda arbetet.

– Framför allt handlar det om att minska näringsläckaget från åkrarna ut i Östersjön, minimera risken för översvämningar och göra ån mera lättskött för markägarna.  Men vi vill också göra en insats för viltvården och skapa rekreationsområden för besökare.

Det hela började i liten skala, några av markägarna runt ån diskuterade att anlägga våtmarker. Frågan stöttes och blöttes, och under resans gång föddes idén att istället för enstaka åtgärder här och där ta ett helhetsgrepp  på Tullstorpsån.

Ån i sin helhet   

– Genom att se ån i sin helhet skulle vi kunna lösa problemen på ett mer effektivt sätt och sätta in åtgärder längs hela flödet. Utifrån den här tanken har det spridits ett intresse bland markägarna att göra vid hela ån en gång för alla.

Med en naturlig struktur på ån utnyttjar man vattendragets egen förmåga att dämpa vattenflödet, fånga upp närsalter från åkrarna och öka den biologiska mångfalden. I områden där det är möjligt ska ån återfå sin meandrande form med olika bottendjup och flackare slänter. Skyddszoner ska anläggas för att minska läckaget från de odlade markerna och våtmarker ska skapas i anslutning till ån. Här stannar vattnet upp på sin väg ut mot havet och naturen tar hand om en del av de näringsämnen som spridits ut på åkrarna.  Ett effektivt sätt att  beskugga ån, främst på den södra sidan, är att plantera träd, vilket motverkar igenväxning och ökar förutsättningarna för liv i vattnet och längs slänterna.

Vid en av broarna över Tullstorpsån står Rickard  Bergendahl och spanar med sin kikare. Han är ornitolog och  anställd av projektet  för att kartlägga fågelförekomsten i området. 

– Här finns en hel del arter, säger Rickard och pekar i väster, i går såg jag rödspovar där borta.

Andra djurarter som vinner på att Tullstorpsån förändras är insekter och grodor.

– Och visst kan vi få upp öring i ån, antagligen också gädda och abborre, tror Johnny Carlsson.  När man placerar stenar i ån ökar möjligheten för mikroorganismer, snäckor, insekter och maskar att leva. De utgör föda till fiskarna, öringen är beroende av steniga bottnar både för att hitta föda och som gömställe för ynglen.

Från Jordberga Sockerbruk hörs ljudet från maskiner som monterar ner det gamla sockerbruket, bit för bit. Hundra års industrihistoria är till ändå, men kanske kan området nu få nytt liv.  Ett litet stycke från de stora skorstenarna finns en stor damm, anlagd för brukets behov för länge sedan. Stora rörsystem ligger ute i dammen, kring dessa simmar änder och svanar och njuter till synes av stillheten.

Nära för alla

– Rören ska plockas bort och dammen blir en av de våtmarker som kommer att ligga invid ån. Hit är det lätt att ta sig med bil, och tillgängligt också för rörelsehindrade. Här kan vi skapa en fin miljö med fågel och djurliv, konstaterar Johnny Carlsson, som gjort för en utflykt ut i naturen.

På andra sidan väg 101, ett stycke norr om den berömda Landsvägen, ligger Sillesjö.  En grupp stora hjortar betraktar oss när vi kör upp till gården med den imponerande ladan där bokstäverna Sillesjö vägleder flygplanen på väg till Sturup. På gårdskontoret sitter Bertil Alwén och kan från sitt fönster se tre stora gula grävskopor arbeta flitigt.

– Om några veckor ska  två våtmarker  vara färdiga, 14 hektar våtmarksyta med 6 hektar vattenyta  säger Bertil Alwén som engagerat sig starkt i arbetet att återskapa Tullstorpsån. Drygt fem hektar våtmarker ska det bli, till glädje för allt vilt vi har här kring gården.

Det låglänta området dikades ut för länge sedan, de gamla tegelrören skvallrar om hur tidigare släkten på gården torrlade marken för att kunna odla på den. Nu tar naturen – med hjälp av maskinkraft – tillbaka området. Efterhand kommer dammarna att fyllas med vatten igen.

Sillesjö är det första stora konkreta beviset på vad som håller på att ske. Projektet tog sin början ifjol våras då idén presenterades för markägarna, Länsstyrelsen, vattenmyndigheten och andra.  Johnny Carlsson har vandrat otaliga kilometrar längs ån för att se och lära, träffa lantbrukare och andra boende längs ån, lyssna och berätta. I höstas  påbörjades  en rad inventeringar och nu i år, har arbetena startat på allvar.  2013 ska det hela vara genomfört. Då ska drygt  200 hektar våtmarksyta med 80 vattenyta vara anlagd och ån med biflöden vara restaurerad.

– Vi räknar med att reducera kväveutsläppen med åttio ton per år, mer än en tredjedel, säger Johnny Carlsson. Fosforutsläppen ska vi minska till mer än hälften, med drygt två ton årligen.

Kostnaden att ge nytt liv åt Tullstorpsån inger respekt – 128,5 miljoner kronor.  Att anlägga tre km lång sträcka med 50-60 meter breda ekologiskt funktionella kantzoner kostar drygt 11 miljoner, att plana av en halv miljon kubikmeter åslänt går på 25 miljoner. Att återskapa stenbottnar kostar drygt två miljoner, att bygga våtmarkerna femtio. Bakom finansieringen står den ekonomiska föreningen med stöd från lokala, regionala, nationella och internationella myndigheter.

– Vi är övertygade om att det här jobbet kommer att göra stor skillnad, både i nuläget och för mycket lång tid framöver, säger Johnny Carlsson när han tar av sig de väl använda vandrarkängorna och byter till mera kontorsfähiga skor. 

– Miljön är den stora vinnaren när Tullstorpsån får nytt liv.

Ingrid Wall