Västra Torp under lupp

I tusentals år har människor bott och verkat i Böste och Västra Torp. Spåren i naturen går från stenålderns gånggrift via medeltida byar till krigsårens Per Albin-fort och dagens sommarstugor. Under det senaste halvåret har Västra Torp tillsammans med ytterligare tre byar i Skåne varit föremål för en omfattande kartläggning av Regionmuseet i Kristianstad.

– Vi vill lyfta fram ursprunget och sammanhangen mellan natur och kulturvärlden i dagens kustlandskap och göra dessa synliga, berättar Åsa Jakobsson, biolog på Regionmuseet och en i den trio som arbetat med projektet.

Vad är det som gör byarna vid kusten till vad de är idag? Vilka natur- och kulturspår finns det från förr, och varför? Hur långt sträckte sig bymarkerna på 1700-talet?

Dessa frågor och många fler låg till grund för projektet ”Kust och historia i Skåne”. Förutom Västra Torp har Gessie i Vellinge kommun, Barsebäck i Kävlinge och Maglehem i Kristianstad skärskådats av en arkeolog, en byggnadsantikvarie och en biolog som rört sig ute i och runt byarna.

– Vi har tittat på byarna utifrån våra ögon, studerat strukturer, element och egenskaper som format området sedan lång tid tillbaka.

Det praktiska arbetet följdes upp nu i höst med en träff för de boende i byn. Det är viktigt att arbetet också omfattar bybornas kunskap och känslor.

Framtiden?

– Vad tycker de som bor i byn är mest intressant och värdefullt och hur kan en hållbar framtid se ut? Allt samlas i en slutrapport som kommer senare i höst, förklarar Åsa Jacobsson som gläds åt engagemanget bland byborna i Böste och Västra Torp. Till träffen i gamla skolan kom så mycket folk att stolarna inte räckte till!

Och visst är Västra Torp och Böste spännande! Redan under bondestenåldern började markerna att brukas tror experterna. Det innebär att här har människor bott i det öppna landskapet i mellan fem och sex årtusenden. Den 5 000 år gamla Erkes dös, en gånggrift, är bevis på den saken.  Snorthög dateras till bronsåldern, och på gränsen till grannbyn Östra Torp finns en större boplats som kan ha varit föregångaren till byarna Östra och Västra Torp.

– I Västra Torp vittnar den samlade bykärnan med sitt ganska oregelbundna vägnät om hur strukturen på de medeltida byarna såg ut. Böste är känt åtminstone från 1629 som ett av många lägen längs kusten.

Havet gav utkomst

Havets betydelse för de boende har varit stort i alla tider. Ur havet kom födan, men också tången att gödsla åkrarna med och ejderdun till bolstervaren. Havet innebar också förbindelselänken till andra länder och andra människor.  I Östra Torp talar Köpmansmagasinets tjocka väggar om Napoleonkrigens många möjligheter till lukrativ handel, och under århundradenas lopp har mer än ett fartyg gått på grund utanför kusten.

Idag betar kor och hästar längs de öppna strandmarkerna öster och väster om Böste. Fredligt vandrar de längs Per Albinlinjens fort som byggdes som försvar för Skåne under andra världskriget. Inte mindre än sexton värn ligger längs med kusträckan här, ett tydligt vittnesmål om den ofärd som hotade Sverige för inte så länge sedan.

300 år gammal

Den äldsta lantmäterikartan över Västra Torp är daterad 1702. Här syns det tydligt hur bymarkerna är uppodlade. Växt och djurlivet har tvingats att anpassa sig till människan.

– Strandmarkerna är de mest intressanta ur naturperspektiv, menar Åsa Jacobsson. Förutom salttåliga växter som trift finns här flera arter som tidigare varit knutna till odlingslandskapet en bit inåt land. Exempel är backnejlika, backsippa, gulmåra, blåklocka, harklöver och gråfibbla. Strandmarkerna är också viktiga rastplatser och häckningslokaler för många fågelarter.

- Också de för södra Skåne så karakteristiska pilealleerna är väsentliga, inte minst för fåglar, insekter och lavar i de annars relativt trädfattiga Söderslätt.

Bebyggelsen i Västra Torp är typisk för området med putsade vita fasader, ursprungligen säkert kalkade med kalk från ugnarna i Östra Torp. De praktfulla mangårdsbyggnaderna har liksom skolan stora spröjsade fönster och putsdekor.

Söderut

– Vår kartläggning visar att under de senaste tvåhundra åren har en förskjutning av bebyggelsen skett söderut, från byn ner mot kusten. De tjugo gårdarna i Västra Torp har reducerats till fem, medan Böste växte under senare delen av 1800-talet när fisket och sjöfarten blomstrade. Under senare delen av 1900-talet har ett sommarstugeområde byggts i västra delen av Böste.

Väl bevarat

Böste är ett av de bäst bevarade fiskelägena längs sydkusten, trots att det saknar hamn. Här ligger de små långa längorna med sina karakteristiska släppor mellan husen, trånga gränder, grusade vägar och långsmala tomter som sträcker sig ner mot havet. De vitputsade husväggarna, stråtaken och prunkande trädgårdarna vittnar om en tid som flytt.

– Böste har uppmärksammats för sin unika karaktär, och bebyggelsen är också skyddad av områdesbestämmelser. Folklivsarkivet i Lund har dokumenterat fiskeläget och länsstyrelsen nämnder i sitt regionala kulturmiljöprogram från 1984 speciellt att ett av husen som är särskilt kulturhistoriskt värdefullt kan utredas för byggnadsminne.

Arbetet med att kartlägga Västra Torp och de tre andra byarna har stötts av medel från Region Skånes miljövårdsfond och av de inblandade kommunerna. Den som vill veta mer om bakgrunden och så småningom ta del av rapporten kan finna mer kunskap på Regionmuseets hemsida, www.regionmuseet.se under kulturmiljö och kulturlandskap.

Ingrid Wall