Stämningsfullt när Förintelseoffer hedrades

Med en krans bunden av blommor i fredens vita färg uppmärksammades på lördagen offren för Förintelsen. På Flyktingkyrkogården i Trelleborg ligger några av dessa offer begravda, människor som upplevde befrielsen från koncentrationslägrens fasor men inte överlevde freden. Till minne av dessa och miljoner fler högtidlighålls den 27 januari Förintelsens minnesdag, för människovärde och demokrati.

Det var just den 27 januari 1945 som den sovjetiska röda armén gick in i Auschwitz och Birkenau i södra Polen. Kvar i utrotningslägren fanns då 7 000 människor, resterande fångar hade tvingats ut på en dödsmarsch som få överlevde. Beräkningar som gjorts visar att runt 1,5 miljon människor mördades i lägren utanför den lilla polska staden. Majoriteten av dessa, 1,1 miljoner, var judar. Många var barn. Sakta började kunskapen om detta ohyggliga brott mot mänskligheten nå ut.

Om detta talade Inger Hansson vid samlingen i Norra Kapellet. Om det ofattbara som hände mitt i Europa för en mansålder sedan. Om förföljelserna inte bara av judar utan också av homosexuella, Jehovas vittnen, romer och andra grupper som inte passade in i Tredje rikets föreställning om människors utseende och tankar.

Inger Hansson drog också paralleller till senare tids folkmord. Till Pol Pots grymheter i Kambodja där de kunde räcka att ha glasögon eller tala franska för att hela familjen skulle utplånas. Hon manade till eftertanke, ondskan är inte förbehållen någon speciell folkgrupp utan finns överallt.

Vid samlingen i Kapellet spelade Johan Ohlsson och Filip Runesson klezmermusik, den musik som förknippas med den judiska traditionen. Med dragspel och fiol framförde de såväl klassiska stycken som egna kompositioner. Kyrkoherde Gustaf Centervall berättade om historierevisionismen och sina egna erfarenheter från besök med konfirmandgrupper i lägret Stutthof i norra Polen.

Sedan 1999 är den 27 januari nationell minnesdag i Sverige för Förintelsen. 2006 blev dagen också internationell.