Jerk Fehling berättar:

Från Trelleborg till hemliga uppdrag

Han växte upp i Trelleborg och det var också här intresset för flyg och flygplan föddes och göddes. För många är Jerk Fehling kanske mest känd som ”gamle stadsarkitektens grabb”. Få känner till att han tillbringat hela sitt yrkesliv inom flygets underrättelsetjänst och sett det kalla kriget komma och gå. Nu har Jerk Fehling samlat alla sina minnen, från uppväxten i Trelleborg till pensionärstillvaron i Nacka i ”Flygunderrättelseboken – Inblickar i flygteknik och underrättelsetjänst”.

I augusti fyllde Jerk Fehling 75 år, en bemärkelsedag han för övrigt firade i Falsterbo. Men minnet är kristallklart och många känner säkert igen beskrivningarna av Trelleborg under åren före, under och efter andra världskriget.

– 1934 fick min far Erik arbete som stadsarkitekt i Trelleborg. Flytten från Kalmar genomfördes med båt, det var det vanliga vid flyttning mellan hamnstäder på den tiden, berättar Jerk Fehling.

– Redan vid ankomsten till Trelleborg 1934 såg jag mitt första flygplan från ryggläge i barnvagnen. Det ar ett Tiger Moth-liknande plan som passerade på några hundra meters höjd.

Familjen flyttade in i ett  nybyggt tegelhus i stans norra del på Vinkelgatan 21 och här fanns grannbarnen Kalle och Bengt Svensson som ägde ett modellflygplan med gummimotor.

Den 9 juni 1936 havererade trafikflygplanet Lappland på Bulltofta och en person omkom. Bland de oskadda fanns Carl-Gustaf von Rosen som många år senare skulle göra sig känd genom att matbomba i det hungerdrabbade Afrika. Givetvis fick händelsen stort utrymme i Trelleborgs Tidningen, där artikeln publicerades sida vid sida med nyheten om det badhus som Erik Fehling just var i färd med att projektera.

Våren 1940 flyttade familjen Fehling till en större lägenhet i ett femvåningshus nära hamnen på Strandgatan 2. Lägenheten låg högst upp i huset och omgavs av en stor altan som gav fri utsikt åt söder, öster och norr.

Spanade uppåt

– Åt väster kunde man spana från en piskbalkong som var lätt åtkomligt via trapphuset. Här fanns också ett litet extrarum som räknades in i lägenheten mina föräldrar hyrde. Det skulle bli centrum för mitt modellflygplansbyggande några år framöver.

Andra världskriget gav upphov till överflygningar så gott som dagligen, så det fanns mycket att spana på för den flygintresserade grabben.

– En dag kom en militär delegation som tog sig upp på taket med hjälp av den väggfasta stege som sotaren brukade använda.  Några dagar senare började man snickra ihop ett utsiktstorn som målades i camouflagefärg. Strax därefter började man montera upp en luftvärnskanon i tornet och släpa upp tunga patronband.

– Snart var vår kanon i aktion men den blev inte långlivad. Det var väl inte så lyckat mitt i bebyggelsen och taket klarade inte heller av rekylkrafterna.

Finansierade flygintresset

Tornet togs över av Jerk och hans modellflygsbyggande kamrater som också var flitiga läsare av tidningarna Flyg och Svensk flygtidning. För att få råd med bladen sålde grabbarna medlemskort i Trelleborgs Luftförsvarsförening för två kronor styck och fick tio öre i provision.

I elvaårsåldern gick Jerk med i Trelleborgs modellflygklubb där han tillsammans med sina kamrater utgjorde en juniorgrupp. På grund av kriget gick balsaträ och gummisnoddar inte längre att få tag i, så nu fick modellerna byggas i furu. Starka krafter i föreningen var bröderna Lennart, Arne och Gunnar Friberg som tog väl hand om juniorerna.

Intresset för flyg kom att prägla också studieåren och säkert tyckte föräldrarna att Jerk skulle lägga mer kraft på skolan och mindre på sitt flygintresse. Den unge trelleborgaren hade också efter kriget fått ett nytt intresse, jazzmusik. Detta gjorde att Jerk redan första kvällen i Stockholm, där han skulle börja på KTH:s flyglinje, ställde kosan till Nalen.

Efter avslutade studier blev det Kungliga flygförvaltningen för den unge trelleborgaren där han så småningom blev ansvarig för underrättelsetjänsten. I boken ger Jerk Fehling inblickar i den tekniska underrättelsetjänsten inom försvaret och då med speciell bäring på flygsidan. Många av de uppgifter som finns i boken har tidigare inte kunnat berättas med hänsyn till sekretessen. Nu lyfter Jerk Fehling på förlåten och berättar om händelser och arbetsmetoder som varit okända för alla utom en liten grupp initierade.

Även om Jerk Fehling levt större delen av sitt liv i Stockholm så klappar hans hjärta för hemstaden. Han kommer regelbundet på besök och tillbringar gärna somrarna på sydkusten.

– Jag var ju trelleborgare från 1934 till -51, hade Harald Lindal som lärare på Centralskolan och blev student med Manne Mohlin och bröderna Ljungfors som lärare 1951. Det sätter sina spår, konstaterar Jerk Fehling.

Ingrid Wall

Fotnot: Den som är intresserad av boken kan kontakta författaren på e-postadress jerk.fehling@home.se.