Äldre lär yngre – Kunskap förs vidare i vården

Att ta tillvara all den kunskap som finns hos människor som arbetat ett helt yrkesliv i vården – och att försöka föra över denna till unga människor. Det är utmaningen för projektet Kunskapslabbet som nyligen avslutats i Trelleborg.

– Det har varit väldigt lärorikt, säger Annica Forsgren, projektledare inom Kommunförbundet Skåne. Inte minst genom att vi i Trelleborg hade en grupp som bestod av personal från både sjukhuset och kommunen. Nu kunde vi diskutera likheter och olikheter och se hur vi bäst kan samarbeta.

Vårdsektorn står inför ett generationsskifte. Många som arbetar i vården, både i Region Skåne och i kommunerna är i en ålder där pensionen inte är alltför avlägsen. Genom att föra över kunskapen till de yngre ska alla år av erfarenhet kunna tas tillvara.

Projektet drivs av FoU Skåne tillsammans med Kommunförbundet, med stöd av Socialstyrelsen och EU.

– Kunskapslabbet är en metod för att diskutera olika ämnen utifrån konkreta fall, säger Annica Forsgren. När vi presenterade förslaget till projekt för olika skånska kommuner så nappade Trelleborg direkt.

Regelbundna möten
Gruppen har bestått av undersköterskor och sjuksköterskor från såväl lasarettet som kommunen, fem från varje. Hälften av deltagarna har varit under trettio år, andra hälften över 55 år. Deltagarna har träffats tio gånger, tre timmar varje gång under hösten och vintern.

– Det har varit ett jättebra gäng, säger Annica Forsgren, med livliga diskussioner redan från första mötet. Ibland har jag fått påminna om att klockan slagit fyra och det var dags att avsluta…

Åldersskillnaden har varit själva grundbulten i projektet och diskussionerna kring detta har tagit mycket tid i anspråk.

– Men det har pratats om mycket annat också, där åldern inte haft någon större betydelse. När vi kom in på barnuppfostran märktes det dock att det fanns en skillnad.

Gemensamma angelägenheter
Variation i ålder och olika arbetsplatser – samtalen har ändå knutits samman där likheterna varit många. Ofta möts personalen i Regionen och kommunen bara vid tillfällen som vårdplanering för äldre, och då sker kontakterna ofta via telefon och fax. Nu satt man ner tillsammans och diskuterade dessa gemensamma angelägenheter.

– Det var mycket konkreta diskussioner, konstaterar Annica Forsgren, och jag är väldigt imponerad av all den kunskap om verksamheten som finns bland personalen. Ibland kan man önska att den togs till vara ännu mer.

Nu ska Trelleborgsprojektet utvärderas, bland annat genom den dokumentation som Kerstin Nilsson från Arbetslivsinstitutet gjort.

– Tanken är att erfarenheterna från Trelleborg ska kunna tas tillvara på andra ställen. Det finns mängder med kunskap att föra vidare, till glädje och nytta för de som framöver kommer att jobba i vården.

Ingrid Wall