Tippen ingen slutförvaring -  bara hållplats i kretsloppet

Väg 9 omedelbart öster om Smygehamn. Tisdag eftermiddag, några minuter i tre. Bil efter bil blinkar och svänger norrut. Alla har de samma mål – återvinningscentralen. Snart ringlar sig kön flera hundra meter lång.

På slaget tre öppnas de stora grindarna och karavanen börjar rulla. Någon kör till höger för att lasta av grenar och buskar, andra styr målmedvetet mot containern som rymmer byggavfall. Dirigent är Jörgen Lundahl som med fast hand ser till att varje sopa kommer på sin plats.

– Jo här är det alltid full rulle, konstaterar Jörgen. Du skulle ha sett i lördags, då var containerna överfyllda. Trots att de var tomma när vi öppnade.

För inte så värst länge sedan sparades det mesta. Allt som kunde komma till användning stoppades undan på vindar, i källare och garage. Det kunde ju komma sämre tider!  När konsumtionssamhället tog över från det gamla bondesamhället blev sparandet inte längre någon dygd utan en belastning. Slit och släng blev parollen, ett motto som i ännu högre grad gäller idag.

Bild av samhället

Det räcker med ett besök på någon av kommunens återvinningscentraler för att få en inblick i detta. Cyklar, datorer, ljusrör, soffor, kläder, trädgrenar, utemöbler i plast, målarfärgsburkar, tomflaskor, barnvagnar, spisar – snart sagt varje produkt som finns i ett svenskt hem hittar man också på återvinningscentralerna.

– Det verkar som om det ökat de senaste åren, säger Jörgen Lundahl samtidigt som han lotsar en bil med släp åt rätt håll. Kanske är det resultatet av att folk har pengar, man byter kanske kök eller köper nya möbler, och då hamnar det gamla på tippen.

I Smygehamn är återvinningscentralen öppen tre dagar i veckan, tisdagar och torsdagar mellan 15 och 18 och lördag förmiddag mellan 9 och 12.  Här får privatpersoner lämna det man inte längre har bruk för.

Jörgen och hans kollega Ulf Brandt har fullt upp hela tiden.  Helgens väder går att avläsa på sopornas beskaffenhet. En fin vårhelg resulterar i grenar, buskar och annat trädgårdsavfall, dåligt väder kanske lockar till garagestädning eller källarrensning.

Vare sig det handlar om en gammal tvättmaskin, en nersutten favoritfåtölj eller morbror Emils gamla transistorradio så är slutstationen densamma – återvinningscentralen. Här sorteras de minutiöst – brännbart för sig, elektronikskrot för sig, vitvaror för sig. Så småningom går de iväg till återvinning, för att efter slutförd process återuppstå och på ett eller annat sätt åter ingå i kretsloppet.

Tillbaka i trädgården

För trädgårdsavfall, grenar och buskar är vandringen inte så lång. Det gröna tas om hand och förvandlas till kompostjord, färdigt att spridas ut i samma trädgårdar på Söderslätt som en gång sett gräset och träden växa. I ena hörnan av området i Smyge reser sig ett ”Monte Composti” av kompostjord.

Spisar, tvättmaskiner, torktumlare och andra hushållsmaskiner står sida vid sida och vittnar om att det bytts en hel del vitvaror i området den senaste tiden. Stora blågröna containers  rymmer delar av bohag i stort och smått. Ur bilars bagageutrymmen, ur släpens djup och från pickupernas flak lyfts det överflödiga in i de stora stållådorna.

När Jörgen stänger grindarna för kvällen är det ytterligare många ton som hittat vägen till återvinningscentralen i Smygehamn. Och en sak är säker - på torsdag kommer kön att ringa sig lika lång framför grindarna igen…

Ingrid Wall

Fakta:

Det finns tre återvinningscentraler i Trelleborg;
Smygehamn, Anderslöv och Persåker på Sjöviksområdet. Persåker drivs av SYSAV, de andra två av Trelleborgs kommun.

Ca. 10 000 ton hushållsavfall samlas in genom sopkärlen.
Ca. 10 000 ton grovavfall samlas in genom de 3 återvinningscentralerna.
Ca. 5000 ton samlas in genom återvinningsstationer.

Återvinningscentralerna kostar ca. 8 miljoner kronor per år och motsvarar ca. halva renhållningstaxan.

Allt som går att återvinna återvinns! Det som inte går att återvinna, är det som hamnar i ”sista utvägen”- containern som heter ”Ej brännbart”. Detta deponeras!