Efterlysning: Sandödla

Har du sett den här ödlan någonstans i Trelleborg? Kontakta i så fall Mattias Müller eller Per-Arne Johansson på kommunens miljöförvaltning. Någon hittelön utlovas inte, men väl tillfredsställelsen att ha varit med om att rädda en utrotningshotad art.

Sandödlan är en hotad och fridlyst art, vilket innebär att man inte får döda, skada, fånga eller på annat sätt samla in den.

Sandödlan (Lacerta agilis) blir upp till cirka 22 cm lång från svansspets till nos. Den har en gråbrun grundfärg. På ryggen och kroppssidorna finns större, svartbruna fläckar med vit kärna (s.k. ögonfläckar). Längs rygg- och svanssidor löper två ljusgråa band. På vår och försommar under parningstiden får hannarna gröna sidor. Honor och unga djur är däremot oftast ljusbruna och ungarna har fler men mindre ögonfläckar än de vuxna sandödlorna.

Sandödlan kan förväxlas med den betydligt vanligare skogsödlan (Lacerta vivipara). Skogsödlan är däremot smalare och blir maximalt 18 cm lång från svansspets till nos. Grundfärgen är mörkbrun med ganska små, något diffusa mörka och ljusa fläckar. Ibland finns två smala, ljusa, uppspruckna rygglinjer men skogsödlor saknar alltid sandödlans gråa, breda band längs ryggens och svansens sidor.

Sandödlehonan lägger 4–15 ägg i juni som normalt kläcks i mitten av augusti-början av september. Arten övervintrar nedgrävd i marken från slutet av augusti (vuxna djur) - oktober (ungar) till mars-april. Födan utgörs av spindlar och insekter.

Sandödlan hittas ofta på torrmarker med rik busk-, ljung- och/eller gräsvegetation med mellanliggande öppna ytor för solning och äggläggning. Typiska platser är sydbranter i sand- och grustag, järnvägsvallar, vägrenar, hedmarker, dynområden, stränder och skogsbryn vid kuperade sandiga betesmarken.