BiH-92 – en bit av Bosnien i Trelleborg

Hemma – det är numera Trelleborg för Edhem, Ibro, Mehmed, Nevzet, Ismet, Sulejman och Sabina trots att ingen av dem någonsin hört talas om staden för femton år sedan. Men slumpen förde dem till Trelleborg, och här växer sig rötterna allt starkare för varje år som går. En bit av hjärtat är emellertid kvar i Bosnien, och den biten får sin näring genom kulturföreningen BiH-92.

– Här träffas människor varje dag, inte minst för att se på bosnisk TV, säger Edhem Glavas, ordförande i den bosniska kulturföreningen.

Till Trelleborg har människor kommit i alla tider för att söka skydd undan krig, förföljelse eller för att arbeta bland annat på Gummifabriken. Det geografiska läget har gjort Trelleborg till en första anhalt i Sverige för många, de flesta har åkt förbi, andra har stannat och gjort Trelleborg till sin stad.

I början av 1990-talet föll det forna Jugoslavien samman, något som ledde till stora flyktingströmmar över Europa.

– Vi kom till Ystad och flyktingförläggningen där, berättar Sulejman Sahic. Att vi sedan hamnade i Trelleborg var en ren slump. Den dagen vi skulle resa gick bussen till Trelleborg…

Tusentals bosnier
1992, samma år som kriget bröt ut, kom de första bosnierna till Trelleborg. Under de följande åren – fram till krigsslutet 1995 – kom runt tusen personer från Bosnien hit. Några kände varandra sedan tidigare, men de flesta hade bara sak gemensamt – de var bosnier på flykt och hade av en tillfällighet hamnat i samma stad i Sverige.

– Den 26 mars är den tretton år sedan jag och min familj kom hit till Trelleborg, säger Ismet Dedic. Trelleborg är hemma, det tycker jag också när jag hälsar på min familj i Bosnien.

– Vi känner oss allesammans väldigt välkomna här i Trelleborg, säger Edhem Glavas. Några har flyttat hem igen, men det är mest äldre personer.

– Många av oss är välutbildade, berättar Sabina Cehajic, och det har underlättat när det gällt att få arbete här i Sverige.

En god hjälp i det nya landet är gemenskapen i kulturföreningen BiH-92. Föreningen grundades i slutet av 1990-talet och har sin hemvist i Allehandas gamla lokaler på Östergatan. Högt upp på tredje våningen, där tidningens direktör och administration en gång satt, hänger nu den bosniska flaggan och ett porträtt på presidenten på fondväggen.

Samlingspunkt
Det är en vanlig måndagskväll i februari, och precis som alla andra kvällar är lokalen samlingspunkt för en del av Trelleborgs bosnier. Vid biljardbordet stöts kloten ner i sina hål, vid två av borden smäller spelkorten och bakom disken puttrar kaffekokaren. Strategiskt placerad i ena hörnet finns TV:n, alltid inställd på den bosniska kanalen.

– Varje dag, från 18 till 22, säger ordföranden Edhem Glavas, det är viktigt att titta på nyheterna från Bosnien. Hit kommer man också för att koppla av och prata en stund.
Mellan 150 och 200 medlemmar har föreningen idag. Flaggskeppet är fotbollsföreningen som förra året tog sig upp till division 6.

– Det är vår ambition att stanna kvar där, säger Ismet Dedic som i fjol var tränare för laget vars framfart i serietabellen följs noggrant, inte minst av Ibro Mutic som gjort ett förnämligt klippalbum där varje match är noga registrerad.

– Vi kvinnor samlas ofta för att sy eller sticka, säger Sabina Cehajic. Vi försöker också på olika sätt hjälpa våra äldre medlemmar med praktiska saker. En danstrupp har vi också.

Tidigare var språkundervisning för barnen en viktig angelägenhet för föreningen, men idag är den unga generationen väl integrerad i Sverige och pratar skånska obehindrat – hemma är ju Trelleborg…

Text och foto: Ingrid Wall