Rolfs jobb är hugget i sten

Med van blick spanar Rolf Persson ut över den till synes oändliga högen av sten. Han spanar efter den rätte, den speciella sten som ska bli nästa bit i det stora pussel som utgör stenläggningen i Trelleborgens nya amfiteater. Hans val är viktigt, det är bitarnas form och färg som skapar helheten och hållfastigheten.

Rolf Persson är stensättare. Hans arbete ligger bokstavligen under våra fötter. Utan att skänka en tanke på upphovsmannen trampar vi trelleborgare dag ut och dag in på de stenar han mödosamt fogat samman.

- Jo det har ju blivit en och annan, säger Rolf på sitt försynta sätt, någon styrkelyftning behöver jag ju inte ägna mig åt på fritiden i alla fall.
Som så ofta var det en ren slump som gjorde Rolf Persson till stensättare.

- Efter skolan körde jag traktor i sex år och traktorgrävare i tolv. Jag jobbade för en firma i Malmö som gjorde mycket jobb åt Malmö kommun.
I jobbet kom Rolf i kontakt med kommunens stensättare och intresset växte.

- Dom behövde folk och 1975 började jag lägga sten.

Det har blivit åtskilliga berg sedan dess. I många år arbetade Rolf för gatuavdelningen inom den tekniska förvaltningen i Trelleborg, sedan 1990 tillhör han parkavdelningen.

- Fast nästa år är det slut, då går jag i pension och ska inte lägga en enda sten till, försäkrar Rolf, dock utan speciell övertygelse i rösten.

Jobbar på knä

I ur och skur, året runt, hittar man Rolf Persson på knä någonstans i Trelleborg. Det är bara under vargavintrar med tjäle i jorden som stensätteriet får anstå.

- Då finns det mycket annat att göra, laga ledredskap, måla bänkar och annat underhållsarbete.

- När jag jobbade på gatuavdelningen så lade vi sten året runt, då jobbade vi inne i ett uppvärmt tält hela vintern.

Att få tag i skickliga stensättare är ingen lätt uppgift idag. Få vill utbilda sig till ett arbete som är så tungt för kroppen. Samtidigt är det ett hantverksyrke som kräver stort kunnande, stenen är ett "levande" och det gäller att kunna läsa den och använda den på rätt sätt.

- Vi är två på parkavdelningen, jag och Micke Nilsson, som sysslar med stensättning, berättar Rolf, medan han sakta och metodiskt lägger stenen i den nya teatern.

Återvunnen sten

Det här är ett speciellt arbete på många sätt. Stenarna är stora och olika i formen.

- Dom kommer från andra sidan gatan, från gamla Sockerbrukstomten. Man tog tillvara stenen i samband med rivningen i vintras och nu kommer dom till användning här där Sockerbruket en gång låg. Det känns bra, menar Rolf och instruerar sin hantlangare Tore Nilsson om vilken sten han vill ha härnäst.

Amfiteatern kommer att rymma runt 300 sittande åskådare. Varje "våningsplan" är belagd med sten från Sockerbruket, medan gångarna upp och ner är lagda med vanliga smågatsten. Ändalykten kommer att vila på breda ekeplankor.

Till sin hjälp har Rolf en ritning som visar hur arkitekten Eva Arén tänkt sig att teaterscenen ska se ut när den är klar. Hon tittar förbi och får klara besked av Rolf - stenen kommer att räcka till.

- Här har jag jobb åtminstone en vecka till. Gångarna kommer att fortsätta från läktaren över scengolvet fram till en mittpunkt. Allt detta ska också sättas i sten. Sen blir det antagligen Skegrie skola, det finns alltid jobb att göra.

Trivs utomhus

Att Rolf trivs med sitt jobb står inte att ta fel på:
- Jag hade aldrig klarat av att jobba inomhus, det här är fritt och man rår sig själv. Jag har också haft tur och klarat mig utan några större krämpor. Att ligga på knä hela dagen är inga bekymmer, bara man får "ledat till sig" på morgonen så går det bra.

Bit för bit växer stensättningen fram. Rolf flyttar undan gruset, lirkar och lägger stenen i rätt position. Nästa sten väljs för att passa samman med den första. Det här är ett jobb som ska vara, länge, länge. Långt efter att Rolf själv slutat vandra på Trelleborgs gator, kommer människor att trampa på hans jobb. Stenläggningar görs för att hålla i generationer.

Runt om i Trelleborg finns otaliga exempel på Rolfs hantverksskicklighet. Titta ner någon gång och beundra stensättningen på exempelvis Corfitz Beck-Friisgatan. Här finns kommunvapnet och gamla Föreningsbankens kärve bland annat. Utanför Grand grimaserar teatermaskernas glädje och sorg mot betraktaren, på Rådhustorget hjälper en nordpil besökaren att få ordning på geografin. Rolfs egen favorit finns emellertid utanför S:t Nicolai kyrka;

- Skeppet framför ingången tycker jag om. Det känns som om det är full fart i seglen.

Ingrid Wall