Torghandeln Trelleborgstradition som ingen vill missa eller mista

Blå, gula, röda - raderna av lådor med färggranna penséer bryter av mot torgets stensättning. Vant langar Arne Nilsson ut vagnarna med vårens första utplanteringsblommor. I andra ändan av torget lägger Rolf Nilsson upp laxkotletter på is medan Håkan Persson baxar upp lådor med broccoli, citroner och tomater på bordet.

Klockan visar strax efter sju, det är en stilla och lite kylslagen onsdagsmorgon i Trelleborg. På Stortorget utspelar sig samma scener som det gjort varenda vecka i hundra år.

- I Trelleborg är torghandeln en institution, konstaterar Greger Persson. Och han bör veta, sedan tio år tillbaka är han torgvakt, en arbetsuppgift där det krävs såväl ordningssinne, diplomati som "snackesalighet".

Det kyrkobacken var för människor på Söderslätt förr i världen, det är Stortorget idag. Hit kommer många, många trelleborgare varje vecka. Dels för att handla, det är här man förser sig med hushållets behov av ost, blommor, grönsaker och fisk, men i minst lika hög grad för att träffa andra. "Vi träffs på Torget" är en vanlig replik, och visst är det här man ses. "Alla", åtminstone de med några decennier på nacken, tar till Torget på lördagar. Ses man ingen annanstans, så träffas man i alla fall på Torget.

Traditionen med torghandel är gammal och djupt rotad i trelleborgarna. Under medeltiden och lång tid framåt var Gamla Torg stadens självklara centrum. I slutet på 1800-talet anlades Stadsparken och det som fick namnet Nya torg. När Vattentornet byggdes 1911 fanns planer på att komplettera den ståtliga byggnaden med en saluhall, men så blev det aldrig. Handlarna fick ställa upp sina stånd under bar himmel, och så har skett alltsedan dess.

Sålde fångsten

- Min farfar började hjälpa till på torget 1929, då var han tolv år gammal, säger Rolf Nilsson, fiskhandlare i tredje generationen.

- Det var under de svåra åren på 20-talet som dom började stå på torget. Det var ett sätt att få sålt en del av fångsten och dryga ut inkomsterna från fisket. Och sedan dess har det bara fortsatt…

Det var ett uppdrag med gamla stolta anor som Greger Persson fick ta över för tio år sedan. Då efterträdde han Brolle Jonasson som haft jobbet i sju-åtta år. Greger tvekade inte när han erbjöds uppdraget som torgvakt;

- Inte många kan tänka sig att jobba varje lördag, men för mig passar det perfekt. Jag är ju ledig på måndagar istället. Det är ett roligt jobb, med mycket kontakter med människor. Jag har också förmånen att kombinera torgvakteriet med andra arbetsuppgifter, bland annat är jag ansvarig för parkeringsvakterna i stan.

Morgontidiga

Varje onsdag och lördag finns Greger på plats på torget vid 7-tiden, sommartid ännu tidigare ibland. Då kommer de första torgarna redan vid sextiden, liksom de mest morgontidiga kunderna. Avspärrningar ska på plats, liksom elström och vattenslangar. Både el och vatten är relativa nymodigheter på torget. Tidigare låg fisken på medhavd is och vattenförsörjningen skedde från en pump som av utseendet att döma är jämngammal med torget.

- Vi har 120 platser på torget, och det gör att det aldrig blir trångt. Hundra av dessa hyrs ur på årsbasis till fasta kunder som kommer varje torgdag. Sedan kommer det en och annan lösknalle, främst sommartid.

Gamla anor

Inte bara Nilssons fisk har funnits på torget i många, många år. Det har flera av torghandlarna gjort. Håkans Frukt och Grönt har varit med i minst sextio år, Arthur Anderssons ost och kaffe har funnits på torget sedan 20-talet. Nu är det tredje generationen som tagit över.

- Arthurs vagn drogs av hästar, berättar Fredrik som genom hustrun Kerstin Lindh kommit in i torghandlarlivet. Paret tog över rörelsen från Kerstins föräldrar Stig och Hildegard för några år sedan.

- Att stå på torget är något speciellt, menar Jonta som sålt blommor i Trelleborg sedan 1992. Han trivs så bra att han inte nöjer sig med bara de två torgdagarna, han finns på plats här nästan varje dag.

- När jag var liten fick jag hjälpa till på torget i Uddevalla, och på den vägen är det, konstaterar Jonta. Trelleborgarna är hyggliga att ha att göra med. Fast det kunde ha funnits ytterligare något på torget, kanske någon som säljer bröd och glass.

Jonta ställer upp sina varor längs torgets västra sida, god granne med Arne Nilsson från Slågarp som också säljer blommor.

- Vi är kollegor, inte konkurrenter, det är bättre att kunderna går till en annan handlare på torget än någon annanstans.

Värna vanan

- Vi måste värna om torghandeln, intygar fiskhandlaren Evert Björklund som också han funnits på torget i många, många år. Det gäller att lära de unga att komma hit, vi måste ha något speciellt att locka med. Då kan torghandeln leva vidare.

Greger Persson rör sig hemtamt bland handlarna. Han känner dem alla, och byter några ord med var och en. Med klädhandlaren Yousef talar han engelska, svenskan är inte tillräckligt bra ännu;

- Men det gör ingenting, han charmar Trelleborgsdamerna i alla fall.

För Linde Svensson från Gärsnäs har torget i Trelleborg inneburit en ny karriär, sent i livet.

- 69 år gammal tog jag över ståndet från Åke Nilsson från Abbekås. Han pensionerade sig, 64 år gammal, säger Linde med ett brett leende som övertygat många om vilken potatissort som för tillfället är bäst.

- Påsken är den största helgen här på torget numera, säger Greger Persson. Onsdagen före påsk är den i särklass bästa försäljningsdagen. Då kommer alla hit för att köpa sill. I år var det flera som sålde slut på sina varor.

- Midsommar är förstås också en stor helg, men påsken har tagit över. Numera kommer ju nypotatisen före midsommar, och det är lite synd. Traditioner ska man värna om!

Och värnar traditioner, det gör han, den grönklädde torgvakten. På Torget i Trelleborg smyger sig nymodigheterna bara långsamt på. Här ska man känna igen sig, att ändra för mycket på en institution låter sig inte göras.

Ingrid Wall