Tio ton i 350 tunnor - dagens skörd för Christer och sopbil 3

Det är strax före sex en iskall vintermorgon. Termometerns kvicksilver har krupit en god bit under nollstrecket och de flesta trelleborgare drar sig gärna kvar i sängvärmen en stund till.

För Christer Elander har arbetsdagen just börjat. Han sätter sig till rätta i sin tio ton tunga sopbil, öppnar korken till ståltermosen och häller upp dagens första kopp. Det hinner bli åtskilliga fler innan han backar in sin bil i garaget åtta timmar senare. Framför sig den här dagen - liksom alla andra dagar - har han uppgiften att hämta tio ton avfall.

- Ett bra och fritt jobb, säger Christer, man slipper stämpelklockor och frisk luft får man på köpet. Soplukten märker man inte av efter ett tag.

Förra året firade Renhållningen i Trelleborg 100 år. 1903 fattade den tidens politiker beslut om att organisera sophanteringen i den lilla staden. Det gick inte längre an att folk grävde ner sitt avfall på tomten eller slängde det på gatorna. Brunnar förgiftades och att zick-zacka sig fram bland avskrädet på kullerstenarna var ingen lätt uppgift.

Kör alla dagar

Idag har Kommunal Teknisk renhållningsavdelningen nio chaufförer som måndag till fredag, vardag som helgdag, trafikerar hela kommunen. Om det är så är julafton så är renhållningens chaufförer i trafik, tidtabellen hålls både i helg och söcken.

Inne i centralorten och Gislöv finns två chaufförer i varje bil, medan Christer och hans kollegor som kör i ytterområdena är ensamma i bilen.

- På gott och ont, säger Christer, man har ju ingen att snacka med, men heller ingen man behöver ta hänsyn till.

I sex år har Christer Elander kört sopbil i Trelleborg. Dessförinnan jobbade han med liknande arbetsuppgifter för entreprenören Sellbergs som bl.a. kör i Vellinge kommun. Idag har han ansvar för kommunens i särklass största distrikt som omfattar hela norra delen, från Fuglie i väster till kommungränsen mot Skurup i öster, från området norr om E65 i norr till Klagstorp i söder. Varje dag innebär en ny runda, inalles tio olika, även om flera fastigheter får sina sopor tömda flera gånger under tvåveckorsperioden.

Trycks samman

Den här morgonen börjar turen på Anderslövs skola. Snön knarrar under Christers bastanta kängor när han kör ut de stora, tunga kärlen till den än så länge tomma bilen. Med van hand fäster han de gröna plastbehållarna i bakre delen av bilen, trycker på knappen och så far de upp och töms in i bilens gap. Hela fordonet hoppar när soporna komprimeras i bilens inre.

Det är fortfarande morgonstiltje i Anderslöv. En och annan bil kryper fram längs 101:an men säkert är det en och annan som vaknar till liv denna onsdag av Christers motorljud och det blinkande orange ljusskenet från saftblandarna på taket.

Små kärl, stora kärl, breda gator, smala gator där trottoaren får tas till hjälp för att den tunga bilen skall komma fram - Christer kan sin runda och greppar vant behållarna. Utanför ett hus väntar fastighetsägaren i kylan - hon har några extra påsar som hon undrar om Christer har plats till.

- Man måste ju hjälpa till, säger han. Är det någon som är gammal och inte själv orkar dra ner soptunnan till tomtgränsen de sista metrarna så gör man det också även om vi inte ska.

Skrapar mot bilen

På trånga bakgator går färden genom det morgontidiga Anderslöv. Lågt hängande grenar och vildvuxna häckar skrapar mot taket och sidorna på bilen.

- Det är ett bekymmer, vi ska ha fyra och en halv meter fritt uppåt, men det syndas en hel del med det. På landsbygden får vi ibland kritik för att vi kör ner vägarna, men hur ska man annars kunna hämta soporna med en femton ton tung bil?

Klockan 07.00 ska sopkärlet vara utrullat i tomtgräns, med handtaget utåt. Det är för att Christer och hans kollegor ska slippa vända tunnan ytterligare en gång på färden till bilen.

Tidigare samlade Trelleborgshushållen sina sopor i säckar, fästade vid en hjulförsedd ställning. Nackdelen med dessa var att glas och andra skarpa föremål lätt skar sönder påsen och kunde skada renhållningsarbetarna.

- På det viset är plastkärlen bättre, men å andra sidan ökar risken för förslitningsskador. Ofta drar man ju två samtidigt, och får vrida sig för att dra den bakre. Jag undrar om inte skadorna är fler nu än tidigare, själv går jag på gym ett par gånger i veckan för att träna och motverka bekymmer.

Mycket spring

Uppför trottoarkanter, ner igen, upp för Kyrkbacken, ner igen, upp med kärlen, tömning, ner igen, en hög tröskel tar emot, Christer får lirka lite. På den här turen tömmer Christer 350 sopkärl. En del är lätta, andra tunga. Några har frusit fast och behöver en knuff för att komma loss. Hur många meter han går på en dag har Christer aldrig brytt sig om att räkna, inte heller hur många gånger han hoppar i och ur bilen.

Utanför återvinningscentralen har någon roat sig med att skära sönder säckar, innehållet har spridit sig över hela området.

- Jag får köra hit i eftermiddag när det är ljust, nu ser jag inte att sopa.

När soporna från en av byns affärer tas om hand i bilen sprider sig en doft av apelsin. Antagligen har det varit juiceförpackningar i soporna, nu spricker de och lukten blandar sig med den "vanliga" soplukten.

- Jag känner inte den längre, inte ens sommartid. Man blir van. Fast ibland när det varit varmt och folk ätit kräftor och räkor, då märks det.

Ren tunna

Lite vatten i botten på tunnan, tillsammans med en skvätt diskmedel är Christers patentmedicin för att hålla tunnan ren. En tidning i botten samlar också upp en del. Att tunnan är ren underlättar umgänget med den gröna plastlådan både för chaufför och fastighetsägare.

- Det heter ju att soporna ska vara paketerade, men här ser du hur det är i verkligheten, säger Christer och visar hur papper virvlar runt i och runt bilen när han tömmer ett 660-liters kärl.

På ett annat ställe visar han hur det kan se ut när byggfolk har för liten kännedom om "sopgubbarnas" vardag. Här är avfallsbyggnaden placerad trettio meter från parkeringen, och Christer tvingas putta och dra fyra stora kärl till bilen via en gångväg. Förvisso får fastighetsägaren betala för dessa metrar men Christer hade hellre sett att han kunnat backa hela vägen fram.

Efter fyra ton sopor, insamlade i södra delen av Anderslöv, är det hög tid för fika. En baguette och en kopp kaffe på caféet längs Landsvägen tillhör ritualen. Efter en snabb, hemmarullad cigarett väntar landsbygden. Christer kan varenda byaväg, känner de flesta och deras vanor, har hundgodis i fickan till sina fyrbenta kunder och vet på decimetern när hur han ska manövrera bilen på smala vägar och inne bland tröskelängor och bostadshus.

- Många står och väntar, vet vilken dag man ska komma och vill gärna prata en liten stund.

Två turer om dagen

Väggen i sopbilens lastutrymme kommer allt närmare förarhytten, bilen börjar bli fylld. Sex ton kan Christer lasta på en tur, men så här vintertid när avfallet är fruset så är det inte lika lätt att komprimera.

- Eftersom jag måste tömma en gång under dagen så behöver jag inte fylla bilen.

Sopbil nummer 3 rullar mot Trelleborg och deponin på Sjövik. Dagens första skörd är bärgad och när Christer checkat in på vågen med sitt kort, får han elektroniskt besked att han ska tömma i ficka nummer ett. Vant backar han in, via TV:n i framrutan kan han se sin exakta placering. Några handgrepp senare töms bilen på sitt innehåll. Ut far en salig blandning, både sådant som hör hemma i hushållssoporna och sådant som skulle ha källsorterats enligt konstens alla regler. En del tar sophanteringen på allvar, andra slarvar.

- Det värsta jag varit med om var när någon slängt ett helt bilbatteri i tunnan, det fick jag klättra in i bilen för att fiska upp. Det kunde ju lika gärna ha exploderat.

Fyra och ett halvt ton fick Christer samman på sin första tur. Nu väntar ännu en runda innan arbetsdagen är till ända, bilen tvättad och inkörd i garaget, redo för att nästa morgon återigen ge sig ut och samla ihop det trelleborgarna kastat.

Text och foto: Ingrid Wall