Till Trelleborgs seniorer kommer hjälpen på hjul

En tröstande kram, nykokt kaffe, omskötta ben, mat i kylskåpet, medicinen utportionerad i små burkar, blodprov, en pratstund, nytvättat hår - för Marie Olin och hennes arbetskamrater i hemtjänsten är arbetsuppgifterna minst sagt varierande. Ingen dag är den andra lik för personalen i äldreomsorgen.

- Det är väl därför jag trivs så bra, säger Marie och hastar i väg på sin cykel.

Hemtjänsten är en viktig del i omsorgen om Trelleborgs seniorer. Dygnet runt, alla årets dagar, finns personal i tjänst redo att hjälpa till med stort och smått. Behovet kan variera från ett trygghetslarm eller städning varannan vecka till omvårdnad nära nog dygnet runt. Svenska folket blir allt äldre och vi bor kvar hemma i allt större utsträckning. För många är detta möjligt bara tack vare Marie och alla hennes kollegor.

- Underbart! Jag har inte ord för att säga hur snälla dom är. Vad skulle jag ha gjort utan mina töser, säger Bror Andersson, 88 år ung och som gör sig till talesman för många av de äldre som regelbundet får besök från hemtjänsten.

Arbetsdagen startar vid halvåttatiden på Fornborgen. Bland kaffekoppar och stinna almanackor sitter ett gäng kvinnor och planerar dagens arbete. På väggen bakom finns ett sinnrikt system med numrerade lappar i olika färger. På det viset schemaläggs arbetsdagen. Fram till 22.15, lördagar och söndagar finns här bemanning. Nattetid sköts hemtjänsten med utgångspunkt från Delfinen på Västergatan.

Byter information

Runt bordet är det mycket tal om vårdtagarna - någon har haft problem med magen, en annan ligger på sjukhuset medan en tredje behöver hjälp att lägga om ett skadat ben. Även om det ofta är bara några hemvårdare som har hand om den regelbundna vården så känner hela arbetslaget till de gamla i området. Det är en trygghet när det är semester eller andra ledigheter. Alla förändringar förs noga in i omvårdsjournaler och andra anteckningar.

Att få ihop schemat är ett evigt pusslande men en konst som kvinnorna behärskar till fulländning. Man byter lappar inbördes för att på så sätt kunna planera dagen på bästa sätt. En bil finns i arbetslaget, övriga tar sig fram på egen cykel.

Det ska köras ut mat, det har kommit flera stora kartonger med förbrukningsmaterial som ska levereras till en adress, någon ska följa med till doktorn, man måste vara två för att duscha en vårdtagare - det krävs improvisation och generositet för att få ihop det hela.

Runt åttio vårdtagare finns i Fornborgens hemvårdsdistrikt som omfattar västra delen av centrum och begränsas av Bryggaregatan, Hedvägen, Hesekillegatan och Hamngatan. Det var i samband med Ädelreformens införande för drygt tio år sedan som den här organisationen föddes. Många av hemvårdarna har dock arbetat tillsammans längre än så.

Veteran

Marie Olin har tappat räkningen på hur länge hon arbetat i hemtjänsten;

- Det är snart guldklocka i alla fall, säger hon. Ursprungligen ville jag bli florist men tålde inte de starka växtsafterna så jag utbildade mig först till sjukvårdsbiträde och sen till undersköterska. Det är ett fritt och härligt jobb, med mycket kontakt med människor. Man känner att man gör nytta.

De första besöken för dagen handlar om hjälp med vardagliga bestyr som att laga kaffe, bre smörgåsar, ta på stödstrumpor, räkna upp medicin och smörja in salva. Det är tydligt att förhållandet mellan Marie och hennes vårdtagare är hjärtligt. Hon är väntad, rentav efterlängtad. En kram, en klapp på kinden, en fråga om hur natten har varit, lite småprat om väder och vind. Marie rör sig vant i lägenheterna, många besöker hon varje arbetsdag. Hon känner deras vanor, förhör sig om familj och goda vänner.

Även om schemat är pressat och varje minut är planerad så blir hon aldrig stressad eller jäktad. Det är viktigt att den gamle får sin tid.

Ögon, öron och ben

- Dagarna går så fort och jag tittar aldrig på klockan. Drar det ut på tiden på ett ställe så kan man förhoppningsvis ta igen det någon annanstans.

Förmiddagen går med fler besök. Behoven och därmed insatserna är väldigt olika. Hos någon handlar det om att avlasta en anhörig en stund, hos en annan om hjälp med de dagliga inköpen, tvätt eller att se till att räkningarna blir betalda i tid. Marie är ögon, öron, röst och ben åt sina vårdtagare.

- Ibland kan jag sakna att det inte krävs så mycket rent sjukvårdande insatser, vi är trots allt utbildade undersköterskor, säger Marie.

Bror Andersson står i dörren och väntar. Han har piggnat till senaste tiden och kan numera sköta det mesta själv, men har fortfarande hjälp några timmar varje vecka. Marie och hennes kollegor är solen i hans liv - han kan inte hitta ord nog att berömma den hjälp och service han får. Just den här dagen har han varit i stan och handlat, och passat på att köpa en bukett nejlikor till Marie för att visa sin uppskattning.

Klara regler

Det är ett invecklat system som ligger bakom hemvården. Det finns rutiner för allt, nogsamt angiven i den manual som alla nyanställda får ta del av. Enhetschefen Bodil Segfü berätta om program mot hot och våld, klädkod, användarrutiner för tekniska hjälpmedel, hur man hanterar missförhållanden enligt Lex Sara, anmälningsskydighet enligt Lex Maria, handlingsplaner för om vårdtagare inte öppnar, om ekonomiska angelägenheter, sekretess och mycket annat.

Varje hemvårdare är också kontaktperson för ett antal vårdtagare. Det betyder att hon är länken mellan vårdtagaren och sjukgymnast, sjuksköterska, läkare, enhetschef, sjuksköterska, god man, förvaltare och anhöriga.

- Jag ska ta tillvara vårdtagarens intresse, vara med på vårdplaneringar, ha kontakt med anhöriga, följa med till läkare, kontrollera larmen och mycket mer, säger Marie.

- Vi ska se till att vårdtagaren omfattas av ett sammanhang och får en relation till en person i arbetslaget, något som ger kontinuitet och trygghet.

- Vården är anpassad till varje individ, berättar Bodil som förutom hemtjänsten också har hand om Fornborgens gruppboende. Varje vecka har vi möte där alla berörda finns med - biståndshandläggare, terapeuter, sjukgymnast, hemvårdare, sjuksköterska och alla andra som finns med i omsorgen. Så här års går också mycket tid åt att planera semestrarna. Det är viktigt att de äldre känner den som kommer och har tillit.

Att arbeta hemma hos en annan människa med många gånger de mest privata ärenden, är en uppgift som kräver kunskap, respekt och fingertoppskänsla. Samtidigt som man kommer nära så gäller det att ha distans, att vara professionell.

- Visst är det ett krävande jobb, men jag har svårt att tänka mig något annat. Att få jobba med människor och känna att man gör nytta, det ger så väldigt mycket tillbaka, säger Marie, redan på väg till nästa besök.

Ingrid Wall