Flinka fingrar och glada skratt på "seniordagis"

Flitiga fingrar syr stygn efter stygn på det vita linnetyget. Trots att almanackan visar februari är det mest tomtar, julgirlanger och gröna granar som bildar mönster på handarbetena. Glada skratt ackompanjerar arbetet Lejonhjälmsgrändens dagcentral.

- Det här är stans i särklass största syjunta, som en av damerna uttrycker det. Och roligt har vi, hela tiden!
Dagcentralen eller "dagis" som damerna själv kallar det, har funnits i 35 år. Det var på hösten 1968 som Trelleborg fick sin första dagverksamhet för pensionärer. Bodil Frostholm har varit med sedan dess;

- Jag började arbeta här i oktober -68 så jag räknas till inventarierna. Men den ena dagen är inte den andra lik och därför blir det aldrig tråkigt. Det är lika skoj att gå till jobb varje dag.

Bodil Frostholm är den enda som varit med under hela resan, men många av stamgästerna har haft Dagcentralen som sitt andra hem i många år. Flera är också en bit över 90 år, men missar sällan sammankomsterna med sybehören.

I många år var Dagcentralen på Lejonhjälmsgränden den enda i kommunen. När Akka invigdes 1982 flyttades en del av personalen över dit, kvar i centrum blev tre personer. Idag är Bodil Frostholm ensam, hon arbetar deltid och hennes lön betalas till en del av Kockska stiftelserna som äger huset. Bodil fungerar också som värdinna för stiftelsernas hem för gamla. En del av besökarna bor i huset, andra kommer hit var och varannan dag, i ur och skur.

- Vi har öppet fyra dagar i veckan, måndag och tisdag, torsdag och fredag. På onsdagar kommer PRO hit, då är det sång och kortspel på programmet. Mellan 35 och 40 pensionärer besöker regelbundet dagcentralen, men här finns plats för många fler.

- Tyvärr verkar det som om många inte känner till att vi finns, trots att vi varit med sedan 60-talet. Det vill vi förstås gärna ändra på. Här är öppet för alla, från halv nio på morgonen till fyra på eftermiddagen. försäkrar Bodil Frostholm.

- Det skrattas mycket här, många känner varandra väl och vi har blivit lite som en stor familj. Att skratta och ha trevlig är viktigt, och det faktum att flera av besökarna är en bit över 90 är väl ett kvitto på att ett gott skratt förlänger livet.

- Vi brukar säga att på det här stället är det bara fodralet som är gammalt, vi är inte gamla till sinnet.
På bottenvåningen sitter kvinnorna vid borden och syr flinkt. Ingen hand är stilla, här förfärdigas dukar till barn, barnbarn och kanske rentav barnbarnsbarn. Männen - som i är i minoritet - håller till i källaren där biljardbordet är den givna samlingspunkten.

Erik Karlsson, KA Jonasson och Gert Lövdahl är mitt uppe i en spännande match. Tonen är rå men hjärtlig när de sporrar medspelarna att få ner de färgglada kloten i sina hål. Bodil brukar göra dem sällskap med en match allt emellanåt, och när kaffedoften sprider sig nerför källartrappan tar trion paus i spelet.

- Männen verkar ha svårare att hitta hit än kvinnorna, och kommer dom så gör dom det tillsammans. Just nu har vi exempelvis ingen som håller till i snickeriet, det står tomt och det är förstås synd, säger Bodil Frostholm och visar all den kvinnokraft som finns samlat i vävstugan. I vävstolarna finns dukar och mattor, i varierande färger och modeller. Också här växer det fram juldukar, framförhållningen går inte att klaga på.

Ingegerd Olsson broderar flitigt på en lång jullöpare. Mönstret går över flera sidor och för en icke handarbetskunnig verkar arbetsuppgiften att färdigställa denna som näst intill ogörlig. Men inte för Ingegerd och hennes kamrater, flera av dem har redan tidigare sytt efter just det här mönstret. Här byts inte bara modeller och mönster över borden, här byts också små och stora nyheter under gemytlig samvaro. Att "dagis" har en central roll i tillvaron är alldeles tydlig.

- Som pensionär kommer jag att fortsätta gå hit varje dag, försäkrar Bodil Frostholm, så trevligt är det här.

Text och foto: Ingrid Wall