Studiecirkel om demens ger kunskap och kraft att orka

En sak har de gemensamt - de kvinnor och män som under några tisdagskvällar i höst samlats på Delfinen på Västergatan - de är alla anhöriga till människor som drabbats av demenssjukdomar.

I studiecirkelns form får de hjälp och stöd att klara vardagen och dess alla påfrestningar.

Sedan några år tillbaka finns ett Anhörigcenter på Delfinen, det servicecenter och äldreboende som är inrymt i gamla Studiehemmets lokaler på Västergatan. Lena Eriksson är eldsjälen och drivkraften bakom detta. Här kan anhöriga få en stunds avkoppling från arbetet att ta hand om en sjuk anhörig, prata med andra i samma situation och få hjälp, råd och stöd.

- Många av dom som kommer hit vårdar anhöriga med demenssjukdomar. Här hos oss kan man både få skratta och gråta!

I hela sitt yrkesliv har Lena arbetat med gamla människor. Idag fungerar hon som livlina, som en vän i nöden för alla de som vårdar en svårt sjuk nära anhörig. Lena och Anhörigcentret på Västergatan är ventilen - öppningen - mot det vanliga livet, det som trots allt måste gå vidare.

Kraft att orka

När man vårdar en anhörig är det lätt att glömma bort sig själv eller få någon egen tid. Samtidigt är det mycket viktigt att den som vårdar får egen stimulans för att orka.

- Många som kommer hit orkar inte mer, berättar Lena Eriksson. Ofta är partnern demenssjuk med allt vad detta innebär. Vännerna försvinner och livet blir allt svårare. Genom vårt arbete vill vi ge dessa anhörigvårdare livslusten åter, ge dem stimulans och möjlighet att träffa andra i samma situation. Bara att få prata av sig är en stor hjälp.

Det är den fjärde studiecirkel om demens som pågår nu. Kursledare är Carina Göransson, sjuksköterska anställd av kommunen och med speciell inriktning på åldrandets sjukdomar. Ett tiotal anhöriga deltar i ett halvdussin sammankomster.

Den här tisdagskvällen är det mörkt och höstruggigt utanför fönstren men inomhus klingar skratten och det står hembakta kakor på bordet. Trots ämnets allvar så finns värmen och glädjen i församlingen, det är positivt att få lära mer och få reda på hur sjukdomen påverkar ens nära och kära.

Kunskap är makt

- Det handlar mycket om hur man reagerar, säger Carina Göransson, att lära sig känna igen de vanliga symtomen och veta hur man ska förhålla sig. När minnet sviktar så glömmer man först bort det som ligger närmast i tiden. Vad som hände tidigare i dag är kanske borta, medan minnen från de tidiga skolåren står väldigt tydliga.

Carina Göransson understryker vikten av att få gjort en utredning, det är lätt att förväxla symtomen på demens och depression.

- Även yngre personer kan drabbas av demenssjukdomar. Det finns exempel på människor som fått problem på sina arbetsplatser, som upplevts som lata eller blivit behandlade för depression när de i själva verket lidit av demens. Det är viktigt att utreda vad problemen beror på eftersom det finns ett flertal behandlingsbara differentialdiagnoser.

Carina Göransson ger också tips till de anhöriga på hur de ska ta hand om en mor, far, man eller hustru som drabbats av Alzheimer;

- Gör inte för mycket på en gång. Det går inte att båda duscha mor, göra henne i ordning och sedan köra till något köpcenter för att handla. Mor har somnat redan på vägen dit, hon orkar inte med så mycket nytt samtidigt. Man gör det i all välmening, men så kan det bli så fel. Ta en liten bit i sänder.

Ändrar personlighet

Under studiecirkeln får deltagarna lära sig vad sjukdomen kan innebära. Människor som aldrig höjt rösten i hela sitt liv kan bli aggressiva;

- Att bli dement innebär inte att man blir snäll, säger Carina, personlighetsförändringen är en del av sjukdomen men det finns inget facit som säger hur just den enskilde reagerar. Det är helt individuellt och beror bland annat på var skadan sitter. Det kan också ändra sig under sjukdomsförloppet.

Med overheadbilder, ritningar över hjärnans uppbyggnad och egna exempel ur verkligheten ökar deltagarnas kunskaper om den smygande sjukdomen. Att se personer som sedan länge är döda eller uppleva att det finns troll eller annat oknytt i huset, är inget ovanligt. Man känner igen sig i beskrivningarna, kan ventilera sina synpunkter och ställa sina frågor. Allt för att livet som anhörig ska bli lite lättare att leva.

Text och foto: Ingrid Wall