Mångtusenåriga fynd i Maglarp

Redan ett par tusen år före vår tideräknings början bodde människor kring Maglarp. Det visar arkeologiska fynd som gjorts i området. När Trelleborgsarkeologen Bengt Jacobsson nyligen gjorde en provgrävning hittade han lämningar efter boplatser. De flesta resterna av forna dagars liv och leverne har dock försvunnit under plogen, här har marken brukats under mycket lång tid.

Det är med anledning av Trelleborgs planer att bygga en ny stadsdel vid Stavstensudde som Riksantikvarieämbetet gjort en undersökning på en del av området, fastigheterna Maglarp 58:10 och 28:20 som ligger mellan Albäcksskogen och Kurland. Området begränsas i norr av vägen till nya kyrkan och gamla skolan.

– Maglarpstrakten är rik på fornlämningar. I de norra och östra delarna finns en påtaglig koncentration av megalitgravar, vilket tyder på en intensiv bosättning under yngre stenålder, säger Bengt Jacobsson som gjort många utgrävningar i och kring Trelleborg. Bronsålderns bebyggelse tycks i huvudsak upptagit andra områden, eftersom gravhögarna från den här tiden ligger på de styvare jordarna något längre in från kusten.

Stor samling fynd
I östra delen av Maglarps medeltida bytomt, en knapp kilometer norr om undersökningsområdet, finns lämningar av en vikingatida boplats. Dessa undersöktes redan 1939. Längs Albäcken har flera stenåldersboplatser hittats och på gården Albäcksborg finns en stor samling av flint, sten, keramik, ben och metallföremål som samlats in från ägorna från 20-talet och framåt. Totalt rör det sig om ett tusental fynd, men några regelrätta arkeologiska undersökningar har inte gjorts i området.

Omedelbart öster om området som nu ska exploateras finns två gravfält från järnåldern. Ett av dessa omfattar idag cirka 80 gravhögar men har varit avsevärt större. Åtta av gravarna undersöktes på 1800-talet medan ytterligare fem grävdes ut på åren kring andra världskriget.  Gravarna kan dateras till folkvandringstid, men dessförinnan fanns har det på samma plats funnits skelett- och brandgravar som dateras till förromersk och romersk järnålder.

Det andra gravfältet, Albäcksbacken, ligger i nordsydlig riktning och innehåller främst skelettgravar från romersk järnålder men här finns också en senneolitisk dubbelgrav och en urngrav från yngre bronsålder. Här har det grävts vid flera tillfällen, från 30-talet och framåt, men det finns fortfarande delar av Albäcksbacken som inte undersökts.

Svärdsknapp
Inom själva exploateringsområdet finns två fornlämningar registrerade, dels en tunnackig flintyxa och dels en svärdsknapp som tros ha tillhört ett bronssvärd från äldre bronsålder. På gården Fågelvik finns en samling lösfynd som består av 60-70 flintföremål som under årens lopp hittats på markerna. Här finns bergartsyxor, tjocknackiga yxor, håleggade yxor, mejslar och spån av flinta.

Undersökningen i vår började med en inventering av området som visade att det finns rikligt med naturligt förekommande flinta i marken, men också betydande mängder slagen flinta. Fyra områden valdes ut för utredningsgrävning. Vid inventeringen påträffades 3,7 kilo slagen flinta, bland annat ett eggparti till en yxa, ett nackparti i en slipad yxa och skaftet till en flintdolk. Totalt grävdes 30 sökschakt som i längd varierade mellan 25 och 400 meter. Totalt grävdes 3030 meter schakt.

På tre av de utvalda områdena hittades inga spår efter bosättningar, medan det i det fjärde området hittades tretton stolphål, två gropar och lämningar efter ett grophus. Här fanns också tegelflis och enstaka järnspik. Grophuset avtecknade sig som en ungefärligen oval nedgrävning med måtten 2,5 x 3 meter. Inne i huset fanns keramikskärvor och ett bryne av sandsten. Den ena skärvan har kunnat dateras till vendeltid/vikingatid och tros ha hört hemma på en mindre gård.

– En nära parallell till boplatsen är den boplats som under 1998-2000 undersöktes på Ståstorp 3:1, tre kilometer bort i nordostlig riktning, säger Bengt Jacobsson. Här fanns flera stolpbyggda hus och två grophus vilket representerar ett par generationer av en ensamliggande gård. En försiktig gissning skulle kunna innebära att boplatslämningarna vid Maglarp också tillhör en gård av det här slaget.

Ingrid Wall 

Fotnot: Bronsåldern tar sin början cirka 1800 före Kristus och pågår fram till 500 e. Kr. och avlöses då av järnåldern. Vikingatiden utgör den senare delen av järnåldern och tar slut cirka 1050 efter Kristus.